Nu vill alla till månen igen

Constellation, snart kännt som Cancellation.

Lät som en riktigt bra idé Skippa skytteln å alla problem. Gör som Sovjet redan gjort och skicka upp färjans bär- och huvudmotor utan resten av färjan. Istället för med en satellit omgiven av en färja som till ytterligare kostnad måste tillverkas landas och återställas. Oj vilken mycket billigare raket vi får då! Och så mycket billigare eftersom allt utvecklingsarbete redan var gjort.

43 miljarder dollar och årtionden senare har ingenting alls uppnåtts. Om det inte var kinesiskt sabotage, så är det något för såna sabotörer att lära sig något av.

Något kommersiellt intresse finns inte.

Annars är planen en bemannad landning år 2024 och permanent närvaro efter 2028.

Journalister frågar sig hur månfararna ska klara den 14 dagar långa månnatten medan jag istället funderar på hur de ska klara den lika långa dagen. Jag tänker på strålningen från solen, de får väl gräva skydd och trycka där på dagen för att komma fram på natten.

Jodå, ett gäng radioteleskop på månens baksida skulle ge en hel del, speciellt om man kan samköra dessa med några på jorden.

Amazon-grundaren Jeff Bezos vill industrialisera rymden. Viktlöshet och perfekt vakuum innebär fysiska fördelar jämfört med produktion på Jorden. Det återstår bara att utveckla produktionsteknologier, som 3D-printing, som gör nytta av den potentialen. Månen har inte bara materiella resurser utan även en variation av landskap med olika egenskaper

Månen har enorm ekonomisk potential! Mer värd än en av Jordens kontinenter eftersom Månen är mycket mer kompletterande för att den är annorlunda. Jeff Bezos är ingen idealist som Elon Musk, han investerar $1 miljard om året (20x Sveriges rymdprogramsbudget) av sina egna pengar i Blue Origin för att han vill dominera världsekonomin om 30 år.

Det gör det visst det. Månen består av samma saker som jorden, men svalnade mycket snabbare, vilket gjorde att tunga metaller inte sjönk ner genom lavan och blev oåtkomliga i lika stor utsträckning som på jorden. Det finns helt enkelt mer tungmetaller på månens yta, än jordens yta.

Dessutom är det ju bara 1/6 av jordens gravitation där, vilket gör att det är _mycket_ enklare att skjuta iväg saker från månen. Dessutom finns ingen atmosfär där, så uppskjutningsmetoder som inte är speciellt realistiska på jorden fungerar på månen. Mass-drivers exempelvis.

Om man lyckas bygga en industri på månen så kan man använda den för att tillverka allt som behövs för att exploatera resten av solsystemet. Saker som är idiotiska på jorden, som att skjuta upp betong, kan vara realistiskt från månen. (Alltså, man kanske vill skjuta upp ett par ton regolit (sand från månen) till omloppsbana och sedan smälta det till de former man vill ha där, i zero-g och vakum. Utan kontakt med luft så har material inte samma möjlighet att svalna, samtidigt som det inte är ett problem att tillföra mer värme. Då kan man bygga jättestora saker i omloppsbana. Regolit kan man göra solpaneler av, exempelvis. Och där uppe lyser solen alltid, om man väljer rätt bana.)


Enklare att bara lägga dem i omloppsbana långt som fan från varandra. Då slipper man landa åbänkena och dessutom ökar radioteleskopens angular resolution (se). Om de ligger aslångt från jorden så är radiostrålningen från jorden också försummbar.

Det är jag inte så säker på. Tektonik och vulkanism, miljarder år längre än på Månen, och floder har koncentrerat tunga metaller som guld och uran till utvinningsbara malmkroppar på Jorden. Sånt finns inte på Månen eller på Mars. Vår atmosfär gör också att asteroidnedslag berikar marken regionalt, bromsar in och fördelas i atmosfären, soft landing, medan samma asteroid som träffar Månen plötsligt kolliderar med ytan och sprider ut sitt innehåll globalt genom vakuum. Tiotals till hundratals meter av Månens yta utgörs av slumpmässigt fördelade asteroidpartiklar.

Månens yta är rik på lättmetaller som magnesium, aluminium, titan (i kvantitet mer användbara än tungmetaller, vi gör ju allt från chipspåsar till rymdraketer av aluminium). Och så klart järn. Allt oxiderat så syre finns det minst sagt gott om. Syre syre överallt. Månen utmärker sig från Jorden genom att det inte finns kol eller kväve eller väte där. För att de grundämnena främst förekommer i gasform och blåser bort från himlakroppar med otillräcklig gravitation. IKEA på Månen kommer att sälja möbler gjorda av metall, keramik och glas. Med silikonkuddar i cementsoffan. För gräs fanns det icke.

Jo, att använda en sköld som spärrar bort all strålning från Solen och Jorden är nog lättare än att bygga på Månens baksida.

Men, många asteroider (metroider?) som går in i vår atmosfär exploderar ju flera kilometer över marken, på grund av vår atmosfär. Det blir stoffmoln av dem, med enstaka små bitar som ramlar ner slumpvist.

Många av månens kratrar har en liten bump i mitten av dem, där en stor del av asteroiden som slog ner fortfarande ligger. Visst, den är ihopsmält med regoliten, men ändå. Det är ofta ett litet _berg_ där, precis i mitten av kratern. (exempel)


Oklart om detta är ett motargument eller ett argument för att månen har potential för industri. Syre (eller alternativt vatten) och aluminium kan man tillverka ett halvbra raketbränsle med, exempelvis. Bara det.

Månen behöver ju inte vara en fullständig ersättare till jorden, det räcker med att man hittar ett par områden där det finns fördelar att arbeta från månen för att det ska vara lönt. Att det är en 1/6 av jordens gravitation där och att man kan gräva i marken och hitta metaller, kisel och syre är en sådan fördel.


Som exempel kan man placera ett radioteleskop vid lagrangepunkt L2 för jorden-solen, och hamna i permanent skugga från solen, samtidigt som man också är längre bort än månen. Och man slipper landa.

Radiostrålning dämpas inte av vår atmosfär (se), så radioteleskop är kanske inte jättemycket påverkade av att de inte omges av en atmosfär. Teknologin att bygga sköldar, om man behöver kyla ner utrustningen, är ju ganska väl utvecklad, det är en del av James Webb-teleskopet.

På grund av hur VLBI fungerar så är avståndet mellan teleskopen den kanske viktigaste aspekten. Upplösningen ökar ju längre ifrån teleskopen står från varandra.

Det känns liksom som att du mest bara sätter dig på tvären bara för att, dessutom utan att ha riktigt genomtänkta argument. Jag vet inte varför jag har en diskussion om detta på fuckin flashback..

Det finns säkert möjlighet att tjäna pengar på månen. För det första finns det säkert personer som skulle betala en hel del bara för att åka dit. Sedan kan månen ha fördelar för en del forskning och tillverkning.
Månen kan bli en språngbräda mot andra himlakroppar. Det kan även finnas dyrbara miner ler som man kan utvinna.
En av de mest intressanta sakerna på månen är de grottor som har bildats av gamla vulkaner. Dessa skulle kunna vara lämpliga att bygga baser i då de skyddar mot strålning.

Det lär inte finnas så mycket mineraler på Månen. 9 av 10 mineraler på Jorden är skapade biologiskt, främst via den syreatmosfär som livet har skapat. Månen är skapad ur den lätta jordskorpan och täckt av tiotals eller hundratals meter med damm från asteroidnedslag som leder till förångning och ett globalt moln som sakta regnar ned överallt. Det finns inte malmkroppar där som på Jorden. Måndammet har dock massor av lättmetaller som aluminium och magnesium som vi bl.a. bygger rymdraketer av. En förhoppning är att solstrålningen i vakuum på ytan har bildat massor av en exotisk isotop av Helium som är optimalt bränsle för fusionsreaktorer.

I övrigt är Månens yta karaktäriserad av att inte ha något väte, kol eller kväve överhuvudtaget. Grundämnen som helst bildar gaser och därför har lämnat Månen. Under ytans asteroiddamm lär det dock finnas hela glaciärer av vattenis. En lava tube som inuti blottar en vattenglaciär vore prime real estate!

Intressant diskussion. Jag får intrycket att det åtminstone finns lite mer kommersiella intressen med i bilden denna gång? Har läst att kineserna vill åt helium-3 som är sällsynt på Jorden men som det ska finnas desto mer av på månen. Allt detta ligger dock ganska långt fram i tiden.

I natt lyfter Indiens Chandrayaan 2 mot månen, om allt går väl.

Chandrayaan-2, Indiens kretsare och rover till Månen, blev inställd efter ett ej närmare specificerat tekniskt problem med raketen. Inget nytt datum givet. Dess syfte är främst att med en radar kartlägga förekomsten av vatten och hydroxyl och regolitens djup. Förutom att det är ett stort teknologiskt framsteg för ISRO (får vi hoppas). Helt klart värdefullt inför en bemannad expedition som kanske kan demonstrera produktion av raketbränsle och dricksvatten.

Nästa omgång bemannade landningar på Månen lär bli mycket mer ambitiösa än Apolloprogrammet. Istället för två testpiloter under några dygn så kommer det att vara flera geologer och andra vetenskapliga experter en hel måndag åt gången (två veckor). Med privata företag inblandade så lär vi redan tidigt få se att man testar ut utvinnings- och konstruktionstekniker. Man vill t.ex. gärna ha en solid landningsplatta så att landningsraketerna inte blåser omkring stenar på utrustning runtom ifall man ska återvända till samma plats. Jag såg en demonstration i ett labb av hur man enkelt utvann solitt järn/nickel genom att lägga simulerad regolit i metanatmosfär (tror jag det var, någon kolvätegas som måste tas med till Månen) och koncentrera solljus på den. Bara att plocka upp metallklumparna! Arbetet på Månen kommer att vara annorlunda än på Jorden och det ska bli intressant att se fördelarna man kan dra av låg gravitation, vakuum, solinstrålning och regolitens kemi.

För det första är där en massa värdefulla mineraler, så de som lyckas landa där kunna och starta upp gruvor kommer bli rika. Fast det kommer knappast ske i vår tidsålder! är 50 +

Månytans mineralogi är ganska enahanda. Man kan utvinna framförallt lättmetaller ur den. Men Månen har inte malmkroppar, inte vid ytan i alla fall, där man kan utvinna hög koncentration av metaller. I brist på atmosfär så är allt jämnt fördelat asteroidpulver. Alla stenar man ser på Månen är nybildade av asteroidnedslag, eller har varit mycket större. Mikrometeoriter har eroderat tiotals meter av månytan genom årmiljarderna. Jeff Bezos of Amazon vill industrialisera rymden, och han kommer inte att vänta 50 år, det kommer att gå fort.