Ett stort tack till "vår" admin för den nyttiga informationen i de fyra posterna om denna "grupp". För att först "dra lite på mun" åt den saliga, eller ska vi säga
osaliga samling typer som den består av förstår man snart att saken inte är så lustig som man kanske tyckt. Utan tvärtom ganska allvarlig.
För de första tonar bilden fram av en slags sekt. Där en man (med sin dotter) utgör ett slags ledarskikt. Och som i alla liknande grupperingar är det ju "ledaren" som oftast är den mest fanatiskt övertygade om sin "sak". Därtill har vi så några övertygade anhängare. Anhängare som inte tycks protestera mot "ledarens" påbud. t.e.x att uttrycket "ändamålet helgar medlen" i stort sett kan tolkas bokstavligt. Lägg därtill en fullständig likgiltighet över att en flashbackmedlem som de snokat reda på mördas. Givetvis "kryddat" med att det nog var någonting han skrev på flashback som gjorde att han blev dödad. Med andra ord ett försök till att insinuera att flashback, genom sin själva existens, var medskyldig till det.
För det andra. Med tanke på vad de redan har "tagit sig till" samtidigt som man läser om deras stigande frustration/desperation över att inte nått sitt "mål" så undrar man osökt hur långt de är beredda att gå. De påstod sig ju ha en hemlig gruppering där medlemmar inte ens kände till varandra. Låter som något som handlar om handlingar utanför internet och tangentbordet. Förhoppningsvis är detta bara "munväder" och ett försök att verka märkvärdiga, men samtidigt sker det ju i en
sluten facebook-grupp.
Vaksamhet var ordet.
Slutligen till något mera positivt.
Flashback är ett fantastiskt forum som, i mitt tycke, försöker och har lyckats ganska väl med att hålla yttrandefrihetens fana så högt det bara går. Givetvis finns det på denna gigantiska plats även åsikter/ämnen som jag, milt sagt, ogillar och medlemmar jag förmodligen inte skulle umgås med frivilligt, men som man därmed inte startar en vendetta mot utan låter de vara. Detta för att jag tror att den bästa yttrandefriheten för vårt land, och egentligen planeten som helhet, är den
största möjliga yttrandefriheten. Eftersom olika individer ofta ogillar, och i förlängningen kanske vill förbjuda olika saker som sägs och görs, så börjar man snart förbjuda det ena efter det andra i en allt vildare frenesi tills vi en dag vaknar upp ur "dimman" och upptäcker att vi t.o.m förbjudit
själva ordet förbjudet.
Angående donation är jag i sådana fall villig att på stående fot (fast egentligen sitter jag ju ner) bidra med en tusenlapp.