Fem skånska syskon hölls isolerade från omvärlden

Jag orkar inte längre.

Vi har skolplikt i det här landet. Att olovligen hålla barnen från skolan är brottsligt och kan innebära att socialtjänsten omedelbart omhändertar barnen. Precis som hände i det här fallet.

Efter det omedelbara omhändertagandet, fick föräldrarna frågan om frivilliga stödinsatser, ja eller nej? Fick de möjligheten till att samverka med socialtjänsten, ja eller nej?
Det måste de ha fått, annars skulle inte både Förvaltningsrätten och Kammarrätten ha nämnt den omständigheten som ett av skälen till varför det inte finns någon annan möjlighet till vård än genom LVU.

Du orkar bevisligen inte läsa domarna i fallet, vilket är rätt svagt med tanke på hur centrala de är för hela diskussionen.

För att repetera:

Barnen har fullgjort sin skolplikt hemifrån med stöd av skollagens skrivningar om särskild undervisning i hemmet och efter godkännande från utbildningsförvaltningen. Detta är inte brottsligt och det är ytterst uppseendeväckande om man kan få sina barn omhändertagna utan förvarning när man följer alla regler och instruktioner.

I den omedelbara domen från förvaltningsrätten står:
"Vårdnadshavarnas samtycke om placering har inte kunnat inhämtas då det finns en stor oro för att familjen ska avvika eftersom de har uppgett att de ofta befinner sig utomlands."

Och från den egentliga förvaltningsrättsdomen står:
"[Barnen] är således i behov av placering utanför hemmet i enlighet med socialnämndens vårdplan. Då [vårdnadshavarna och äldsta dottern] inte samtycker till den nödvändiga vården måste den ske med stöd av LVU."

Svaren på dina binära frågeställningar är alltså:
Nej, föräldrarna har inte fått några erbjudanden om frivilliga stödinsatser innan omhändertagandet.
Nej, föräldrarna har inte fått möjlighet att samverka med socialtjänsten mer än att i efterhand godkänna alla beslut som socialtjänsten redan fattat. Det är inte samverkan.

Och, för att avslutningsvis repetera min egen ståndpunkt:
Jag har ingen aning om de här föräldrarna är knäppa eller om barnen i fråga har fått det bättre i sina fosterhem än de hade det hemma. Det har inte jag tillräcklig information för att bedöma. Däremot vet jag, med fullständig säkerhet, att socialtjänstens omedelbara omhändertagande var både felaktigt och rättsvidrigt.

Kan det vara så att man gick in med hårdhandskarna och omhändertog barnen direkt, för att man misstänkte hela familjen annars skulle fly utomlands?

Det är ju det som är socialtjänstens version. Frågan är väl vad man som allmänhet tycker om den inställningen? Om familjen hade flyttat utomlands så hade problemet (att barnen inte gick i skola trots att de bodde i Sverige) de facto försvunnit. Inställningen var ju att familjen var omoralisk eftersom den bodde i Sverige men inte gick i skolan i Sverige. Samtidigt var det ett problem att de kunde flytta från Sverige. Det är minst sagt dubbelt.

Men det är ju inte bara utebliven svensk skolgång det handlar om. Och inte löser man problemen genom att förflytta det till utlandet.

Det var bara det det handlade om när barnen omhändertogs. Socialtjänsten visste inget mer än att barnen inte gick i skolan när de fattade beslut om omhändertagande. Alla andra anklagelsepunkter är sådant som kommit fram efter att barnen omhändertagits.

Men så var det väl ändå inte. Barnen hölls isolerade, det var inte bara skolgången som fattades utan de gick inte utanför det plankomgärdade hemmet. Och föräldrarna hade ljugit och manipulerat i många år.

Det är svårt för oss att veta och det är definitivt ingenting som socialtjänsten visste något om vid tiden för omhändertagandet.

I efterhand har det ju visat sig att barnen åtminstone hade många kontakter med sjukvården, så de var ju åtminstone inte isolerade i bemärkelsen instängda bakom lås och bom. Å andra sidan är det väl troligt att hemskolade barn blir mer isolerade än andra barn. Något annat vore mycket märkligt. Men det ändrar inte på faktumet att det var helt fel att akutomhänderta dem.

Barn behöver umgås med andra barn. Om de är hemskolade och därför isolerade måste föräldrarna ordna det på annat sätt, aktiviteter och föreningsliv, bjuda in grannbarn osv. Aktivt bygga upp ett nätverk med kompisar.

Tanken att föräldrarna skulle fått en chans att bättra sig innan omhändertagandet kan jag inte riktigt släppa. Kanske satte de sig stenhårt på tvären när polis och soc kom dundrande, vägrade att samarbeta i en utredning och absolut inte ta emot hjälp och stöd. Sen blev det som det blev.

Absolut är det så. Och det absolut enklaste sättet att ordna det på är genom att låta barnen gå i skola med andra barn. Att de här barnen borde ha gått i skolan är nog alla ense om.


Föräldrarna har med största sannolikhet motverkat utredningen. Det står i domen från det akuta omhändertagandet att föräldrarna har "avbokat samtal" och "uppgett felaktig information" utan att det specificeras närmare vad det handlar om. Men det är inte i sig självt något skäl till ett akutomhändertagande.

Givetvis borde familjen ha fått en chans att bättra sig. I det här fallet var det ju också synnerligen enkelt. Det hade räckt att man sagt åt barnen att gå till skolan (med hot om vite) och så hade man fått se vad som hade hänt. Hade det funnits sådana missförhållanden i hemmet som socialtjänsten påstår så hade de snabbt visat sig om barnen gått till skolan och så hade man antingen kunnat fatta ett normalt beslut om omhändertagande utifrån det eller besluta om insatser till familjen i hemmet.

Nja, jag tror inte det hade räckt med att barnen började gå i skola. Både föräldrarna och barnen behövde mer än så. Tror inte det hade funkat att hota med böter eftersom de ser ut att ha levt på bidrag/ersättningar. Alla har rätt till existensminimum, så de böterna hade hamnat i kronofogdens hög med icke utmätbara förelägganden.

Men men, det är inte slut än, vi får se hur det hela utvecklar sig. Alltihop är så tragiskt och jag hoppas barnen har det bättre nu.

Vi har förstås ingen aning om hur det hade gått om man hade försökt utreda först och omhänderta sen istället för tvärtom som man gjorde nu.

Att familjen inte lever på existensminimum och rimligtvis skulle vara påverkbara medelst vite trodde jag var självklart. Om inte annat finns det ett rätt flott hus på Österlen att mäta ut.


Det här fallet är inte särskilt unikt. Socialtjänsten håller på med sådana här knäppigheter hela tiden. Det som är speciellt med detta fall är att det har blivit en gigantisk mediacirkus. Visserligen av det lite udda skälet att hela landet ska kunna hacka på föräldrarna. Att det samtidigt drar upp ett helt vanligt socialtjänsthaveri till allmän beskådan och granskning får anses vara en sällsynt lyckosam bonus.

Och såklart hoppas vi alla att barnen får det bra. Även om det inte finns särskilt mycket hopp om det längre. Den äldsta dottern har ju hela tiden motsatt sig omhändertagandet och nu när hon är frisläppt är hon (kanske) tillbaka hos föräldrarna igen. Eftersom man inte lyckats bota henne från hennes lojalitet med föräldrarna, vilket var hela syftet med "vården", så har man bara utsatt henne för halvannat års turbulens och trauma. För just hennes del har hela insatsen varit ett misslyckande, det går knappast att komma undan.