Fem skånska syskon hölls isolerade från omvärlden

Enligt mina egna erfarenheter är avskärmning och oförmåga de mest framträdande egenskaperna. Själva upplever de sig som exceptionellt sociala och hyllar kollektivismens ideal så länge det hålls inom den egna rättrogna promilleandelen av befolkningen...
Häst verkar inte vara så kul att vara i de miljöerna. Någon illvilja mot djur har jag aldrig sett skymten av, däremot ovilja att acceptera vad veterinärer och hovslagare tycker vilket tycks grunda sig mest i oförmåga att betala för tjänsterna. Det är lättare att tänka sig att tjänsterna är onödiga än det är att utmana synen på sig själv och den egna lämpligheten att hålla djur.

Jag tar tillbaka mitt ifrågasättande av LVU efter att ha läst fler svar i tråden. Mest ville jag att folk skulle lugna sig och tänka på att barn ofta vanvårdas och traumatiseras när samhället ”tar hand” om dom och att själva ingripandet är traumatiskt och skadligt i sig (men ibland nödvändigt).
Hoppas barnen har haft extrem tur att få varsitt bra hem hos icke-narcissister.
Det är dock löjligt att kalla mamman psykopat. För det första har båda föräldrar lika stort ansvar så det är inte ok att skylla allt på henne. Jag brukar säga att det är lika mycket vanvård av en mamma om hennes man misshandlar henne och/eller barnen och hon inte gör allt hon kan för att flytta isär och få ensam vårdnad. På samma sätt kan man inte säga att en pappa är ”manipulerad” att ”passivt” gå med på att inte lära sina barn deras eget modersmål, gå i skolan eller delta i samhället.
Är han ett kolli fysiskt och psykiskt eller? Knappast. Han är väl lika mycket ”psykopat” han.
Ingen av dom är dock psykopater. Psykopater isolerar sig inte och gömmer sig.
Det finns många som vanvårdar sina djur och barn utan att vara psykopater för det.
Johanna Möller är psykopat, det är en helt annan typ av människa.

Medhålles. Jag har också gjort samna poäng tidigare, inte minst på det här forumet, och samma liknelse med kvinnor som inte tar sina egna barn ur en miljö av misär och övergrepp för att det är jobbigt, obekvämt, ekonomiskt ofördelaktigt och fan vet varför. Jag har heller aldrig godkänt argumentet att kvinnor ska ses som särskilt viljelösa eller oförmögna att ta ansvar för sina barns situation och det är definitivt inget gångbart argument här.

Kvinnan har beskrivits som den drivande i media och verkar ha varit den som varit mest aktiv med att ljuga för myndigheter. Kanske är hon den enda av dem som i klinisk mening har svårigheter med stt hantera verkligheten och han är mest medberoende? Svag och knäckt av hennes mångåriga psykoser? Eller är han den stenhårda patriarken som med järngrepp styr henne från sin tron inne i kråkslottet? Oavsett vilket så vilar ansvaret exakt lika tungt på båda föräldrarna.

En utav sakerna (utav många) avseende föräldrarna som är grovt försvårande är att de tycks vara för enfaldiga för att kunna "spela sina kort rätt" gällande socialtjänsten.

Hade de varit lite intelligenta så hade de nu fokuserat på att i alla överklaganden för att få hem barnen bedyrat att de kommit till insikt om att det var fel att hålla barnen hemma, att de nu fått insikt i om hur viktig skolgång är under uppväxten både för framtidsutsikter och det sociala sammanhanget barnen får, att de förstått att levnadsmiljön var olämplig/ohygenisk och att de jättegärna tar emot hjälp och stödinsatser från socialtjänsten om barnen får komma hem.

Istället skriver de brev efter brev där de vidhåller att de "visst erbjöd en fantastisk uppväxtmiljö" och att de visst är kanonföräldrar och att socialtjänsten/rätten haft totalt fel när de påstått något annat. HELT fel sätt att bemöta myndigheterna om man nu vill ha hem barnen nån gång.

Misstänker att det är viktigare för föräldrarna att bevisa att de har rätt, och "vinna" över myndigheterna - än att faktiskt få hem barnen. Enfaldigt envisa.

Jag tycker att det är ointressant att hålla den ena mer ansvarig än den andre. Medberoende människor har jag väldigt svårt för. Det är ingen jävla ursäkt men dom tillåter och medverkar ofta till både vanvård och misshandel av barn som till kriminalitet. Dessutom i helt nyktert tillstånd. Det är ju jävligt smidigt att skylla på sin partner att han eller hon ”manipulerade” en när det själva verket är dom själva som är besatta av att kontrollera och vägrar vara självständiga och ta ansvar.
Medberoende vill dessutom vara med någon som är sjuk, beroende osv och kontrollera personen, dom vägrar ha ett förhållande med en frisk och sund människa dom inte får kontrollera...

Det är lite rättshaveristbeteende över mamman = hon ska ha rätt till varje pris.

Någon liknade mamman med arbogakvinnan Johanna Möller. De är inte lika på något sätt förutom att de båda skriver enfaldiga brev i långa banor. Är mamman intelligent? Det tror jag inte, då hade hon inte betett sig som hon gör. Hon är snarare slug men samtidigt enfaldig, ja - och det är inga trevliga egenskaper i mina ögon. Tror inte att hon har isolerat och vanskött barnen av ondska, tror att hon helt enkelt tycker att hon har gjort rätt.

Några tror att mamman är psykopat, men det tror jag inte alls stämmer. Då hade hon varit öppnare ut mot samhället och andra människor för att utöka sin jakt på det hon anser sig ha rätt till. Men att det är nåt fel är ganska uppenbart.

Fast just det du lägger fram nu borde inte ses som en nackdel.
Beräknande psykopater och narcissister är iskalla och manipulerar soc. Det hat man ju sett när mördare får vårdnaden om barnen efter att ha dömts för mordet på barnens mamma.
En helt frisk människa som verkligen är en bra förälder hade lätt kunnat bete sig likadant som det du nu framhåller som ”misstänkt”.
Vad ska en frisk och bra förälder säga?! ”Jo, ni har rätt, vi är sjuka i huvudet”?
Nu anser jag alltså inte att dom här föräldrarna har rätt, bara att ditt argument är dåligt och farligt generellt.
Om du hade jobbat på soc hade du ju betett dig som i flera andra utredningar där helt fel föräldrar blir ”frikända” för att dom lismar, räknar ut vad dom ska säga för att framstå som insiktsfulla osv.
Alltså föräldrar som erkänt misshandel och övergrepp.

Du skriver att pappan får vårdnaden om barn vars mamma han slagit ihjäl. Vilket land gäller det? I Sverige sitter man i fängelse om man har mördat. Åtskilliga år. Barn får inte bo i fängelse i Sverige.

Det har hänt ofta. Morddömda papporna har fått ha vårdnaden i fängelset (alltså inte LVU, dom har haft allt att säga till om därifrån även fast barnen inte är med i fängelset, tex kunnat neka barnen psykologhjälp) och sedan efteråt när dom kommit ut.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...-barnens-mamma

Det finns också fall där soc har gett pappan ensam vårdnad och LVU i hemmet från mamman trots att HAN har dömts för att misshandlat barnen. Som skäl har SOCIALSEKRETERARNA angivit att mamman polisanmält pappan samt gjort orosanmälningar efter att ha hittat blåmärken på barnen och att barnen berättat att dom varit rädda för honom.

https://www.dagensjuridik.se/nyheter...e-storre-risk/

I fall som du beskriver rör det sig om just det jag skrev tidigare: att pappan ifråga har arbetat med sig själv, gått behandling för aggressionsproblematik (finns många behandlingsprogram för våld i nära relationer), slutat med sitt missbruk (om det var missbruk som låg bakom misshandelstillfället, t.ex. att det skedde när han var gravt påverkad) och på andra sätt visar att han har uppnått en självinsikt kring sig själv och sitt agerande. Och att han fortsätter i behandling och tar emot alla stödinsatser soc rekommenderar. I dessa fall är det ofta så att pappan utöver misshandelstillfället bedöms ha en tillräckligt god föräldraförmåga - medan mamman som fråntas vårdnaden har en djup och svårbehandlad psykiatrisk problematik (eller t.ex. ett missbruk som hon ej tar sig ur) eller annat som gör henne mycket mer olämplig som ensam förälder än pappan.

Allt handlar som sagt om hur mycket insikt föräldern har i sitt beteende, hur stor förälderna förändringsförmåga är, hur villig den är att göra allt för att komma till rätta med sin problematik och få ett gott utfall - och inte minst hur villig föräldern är att ta emot stödinsatser som socialtjänsten rekommenderar. Nästan ALLT avseende hemflytt efter omändertagande beror på ur stor insikt föräldern har i sin prolematik som lett till en ohållbar hemsituation, hur benägen hen är att be om hjälp av samhället om hen märker att det börjar gå åt fel håll igen, och hur öppen den är för stora stödinsatser/inblick från soc.

Ingen insikt i sin egen problematik och en ovillighet i att soc efter hemflytt skall få fortsätta ha koll på familjen och delta i soc stödinsatser=ingen hemflytt.

När mamman är högst olämplig som förälder kan det bästa alternativet ändå vara att ge pappan vårdnaden trots eventuell misshandelsdom. Alternativet annars är ju familjehem och det är "the last resort" som soc försöker undvika så långt det är möjligt.

"soc. har gett pappan ensam vårdnad"? Vårdnadsfrågor avgörs väl i domstol om föräldrarna inte själva kan komma överens.