Citat:
Ursprungligen postat av
Malin.Nilsson
Det är väldigt vanligt att polisen är med när socialtjänsten ska gå in med ett omedelbart omhändertagande. Detta just eftersom det är ett så stort ingrepp - även den lugnaste förälder kan reagera våldsamt av chock, frustration, ledsenhet vid ett sådant besked. Är man minsta osäker på hur kraftigt föräldrarna kommer reagera har man med polisen. Polisen håller sig utanför huset, eller i ett annat rum, eller en bit bort men är med för att OM det blir våldsamheter ska de kunna gå in och skydda direkt. Av alla de hundratals gånger på år som polisen deltar såhär när barn skall omhändertas är det bara ett fåtal gånger de faktiskt behöver göra något. I detta fallet höll de sig säkerligen utanför eller en bit bakom bara.
Vem som helst kan be polisen att vara med som standby. Det kan en vanlig privatperson göra om man t.ex. ska flytta ifrån ett våldsamt ex och är orolig för att det skall bli våldsamt när man hämtar sina grejer, typ. I socialtjänstens fall rör det sig dessutom om att de är en myndighet, de ingår i polisens uppdrag att vara behjälplig om andra myndigheter behöver dem för att garantera sin eller andras säkerhet. Det är ju en arbetsmiljöfråga också - myndighetspersonalen på socialtjänsten har som alla andra rätt att skyddas från våld och hot i tjänsten.
Du har rätt i sak, men det var inte det vi diskuterade här. Här utgick vi istället från att socialtjänsten, enligt media, hade haft
polishandräckning vid hämtningen av barnen. Handräckning kan socialtjänsten bara få om de fattat beslut om omhändertagande redan på förhand. Vi diskuterade alltså det faktumet att socialtjänsten fattat beslut om omhändertagande först och samlat in bevis sedan. Ett förfarande som jag tycker är rättsvidrigt (och onödigt) men tyvärr är ganska vanligt.
Citat:
Ursprungligen postat av
Man-At-Arms
Det var mycket matnyttig information i artikeln i trådstarten som bara kan läsas av preunumeranter.
En matnyttig del jag slarvigt missat att skriva om är att flertalet poliser anlände till huset, då det ryktades om att någon i familjen ägnar sig åt skytte.
Polisen gick därav in med förstärkningsväst på.
Kan det vara någon från en skytteklubb som gjort orosanmälan?
En artikel jag inte har kunnat läsa på grund av dålig tillgång men som är ytterst intressant är Sydsvenskans intervju med föräldrarna
publicerad den 2 juni. Enligt rubriken ska mamman i familjen vara mycket kritisk till socialtjänsten, samma åsikter som föräldrarna (och för övrigt barnet med rätt att uttala sig) uttrycker i domstolsprotokollen. Denna intervju måste ha gjorts innan mediaexplosionen och efter mediadrevet gick i gång har föräldrarna, frivilligt eller ofrivilligt, tigit som muren. Det gör denna enda intervju än mer intressant.
För övrigt tror jag att föräldrarna har valt helt fel strategi när de väljer mediatystnad. I och med att fallet nu är extremt uppmärksammat så kan de inte vänta sig någon nåd från socialtjänsten, för socialtjänsten har det gått prestige i detta och de har även sitt eget rykte att försvara, vilket de kommer göra genom att upprätthålla bilden av föräldrarna som ondskefulla och manipulativa. Vad föräldrarna istället borde göra är att bli helt transparenta, bjuda in media till sitt hus, visa runt och berätta sin version av historien, helst styrkt med så mycket protokoll och journalanteckningar som möjligt. Tack vare mediahetsen kommer media inte kunna låta bli att rapportera om detta, trots att deras instinktiva läggning är att stå på socialtjänstens sida. Det här är givetvis extremt integritetskränkande för föräldrarna i fråga, särskilt som de verkar vara långt ifrån perfekta, men deras liv är ändå så dragna i smutsen av den senaste veckans exponering att det inte gärna kan bli så mycket värre. Och jag är som sagt rätt säker på att den här vägen är deras bästa sätt att tvinga ut socialtjänsten i ljuset och få sina barn tillbaka.