Fem skånska syskon hölls isolerade från omvärlden

Etniska svenskar enligt massmedia kan vara sådana som är född här inom de närmsta decennierna (det är nya tider i korrupta Sverige). Och vad jag förstod så hade föräldrarna inte rest så mycket som de påstod (enligt skatteverket), eftersom de har levt på bidrag många år här i Sverige.

Och varför man helt plötsligt skulle börja prata engelska bara för att man har köpt kurslitteratur på det språket verkar ju inte heller så trovärdigt. Föräldrarna nämnde väl att de utbildade barnen via en webbaserad skola i USA, men jag vet inte om det är bekräftat att vara sant. Eftersom de ertappats med att ljuga om sin rika utlandsvistelse så kan de mycket väl ljuga om detta också (alltså, att barnen fått gå webbaserad skola i USA).

Men att det troligen rör sig om psykiskt sjuka föräldrar stämmer nog bra.

Edit: Och ja, jag har faktiskt läst något (som svar på din fråga).

Båda föräldrarna hade vanliga -sson- namn och ursvenska förnamn. Sen bytte de till ett taget efternamn, även det med en påfallande svensk klang. De är inte romer och inte heller av utländsk börd i övrigt.

Föräldrarna talade svenska utan brytning men lät inte ens sina barn lära sig språket. Det var en mix av svenska och engelska.

Lägg in den där ljudfilen. Har läst hela den här tråden men någon ljudfil där någon i familjen pratar har inte framkommit.

Jag har inte skrivit att det är en ljudfil, utan det handlar om ett reportage (alltså media reportage, och du finner den på föregående sida).

Hade däremot varit intressant att ha en ljudfil på föräldrarnas tal (eller barnen).

En mix av svenska och engelska skriver du? Jaha, så de uppfann svengelskan då? Eftersom barnen hade stora brister i sitt svenska tal så verkar det här ju ganska konstigt måste jag säga. Några ord måste de ju kunna säga på Svenska såtillvida inte föräldrarna har uppfunnit svengelskan.

Är väl inte så konstigt om de nu valt att endast prata engelska med varandra i hemmet? Föräldrarnas engelska lär nog inte varit perfekt. Det är åtminstone vad som framgått i media.

De kan säkert svenska, men det var inte deras hemspråk. Får man lära sig två språk, och enbart inom familjen och aldrig interagera med andra - då blir det inte bra. Inte heller om man inte får gå i skolan och vara med andra barn och vuxna. Ett språk i en isolerad omgivning blir ett dåligt språk. Framförallt om föräldrar i familjen gör allt för att isolera dom.

Men vad jag förstår hade de talat engelska hemma och inte svenska!
Enligt vad media skrivit åtminstone.

Ja, det är vad de sa. Men de kikade ex.vis på Familjen Annorlunda på datorn. Så lite svenska talade de säkert. Men nånstans tyckte väl föräldrarna att det var engelska som gällde.

Nja nog kan man kolla på TV utan att förstå något av vad som sägs?
Så det är inget bevis på att de kan svenska.
Men visst kan det vara så?
Men jag tvivlar.

Ok så här: Om någon immigrerar till Sverige, bor här ett antal år och lär sig svenska. Så är det fortfarande inte deras hemspråk. Språket de använder är det språk de är mest vana vid och som de använder i vardagen. Troligen kunde de svenska, men använde det inte så mycket. Det var vad man kallade det: Svenska var inte deras hemspråk. De hade kunnat säga att barnen inte kunde svenska språket. Men det sa de inte. Det var inte deras hemspråk. Därmed lämnar jag just den diskussionen, eftersom vi inte vet exakt hur engelskan respektive svenskan användes. Eller hur bra/dålig/inte alls de klarade svenskan.

Det enda vi vet är att föräldrarna hade någon slags psykisk sjukdom eller hjärntvättade av någon sekt? Så hur föräldrarna tänkte i detta fall är nog så ologiskt som bara den. Alltså pratade de bara engelska i hemmet, så kan de ju inte lärt sig värst mycket svenska. Och dessa föräldrar ville inte att de skulle prata svenska av någon konstig anledning och att de inte skulle gå i skolan!
Det är svårt att begripa något i detta fall!

Det fetade - nej, det vet vi ju inte heller. Men hade inte åklagaren lagt ner förundersökningen efter socialförvaltningens anmälan, då hade man kunnat genomföra en P7:a och därefter, om det krävts, en stor sinnesundersökning. Men nu går dessa föräldrar fria. De har grovt försummat sina barn, barnen har blivit vanvårdade, fått leva i misär och isolerade samt inte ens fått lära sig det mest elementära. Och föräldrarna blir inte ens straffade! I USA hade det renderat 10 år. Minst. T o m hundar som vanvårdas tas om hand, och ägarna kan åtminstone drabbas av böter. I detta fall händer inte någonting. Alltså är kontentan: hundar har högre värde än barn. Vilket samhälle vi lever i...

Du behöver nog läsa domarna några gånger till. Inte ens socialtjänsten anklagar föräldrarna för att ljuga. Det finns heller ingenting som tyder på att de har ljugit. Tvärtom försvarar de sig enträget med att de har gjort allting som utbildningsförvaltningen har bett om. Vad socialtjänsten anklagar dem för är att deras barn inte har nått upp till kunskapsmålen, eller med andra ord att deras hemundervisning har varit undermålig. Det är antagligen sant, jag är ingen vän av hemundervisning, men dina anklagelser om att föräldrarna skulle ha ljugit och varit ensamt skyldiga till den uppkomna situationen har du absolut noll belägg för.


Inte för att vara den som är den, men det är faktiskt precis vad "ni" har:
(FB) Fem skånska syskon hölls isolerade från omvärlden


Det här är inte bara för din skull även om du givetvis behöver det mer än många andra. För att få en känsla av de emotionella aspekterna av den här frågan kan jag rekommendera den amerikanska spelfilmen Captain Fantastic, som förutom att vara en erkänt bra film även målande beskriver konflikten mellan familj och samhälle och var gränsen mellan de båda ska dras. Det är flera här inne som antagligen skulle ha nytta av att se den.



"Ibland mår dåligt"? Snacka om oärlig debattör. Studierna jag presenterade visar att omhändertagna barn "generellt" mår dåligt. Det kan ni ju försöka vifta bort, men det förbättrar knappast utsikterna för de mer än tjugotusen barn som i detta nu sitter instängda i familjehem och på institutioner.

Vad gäller skitsnack så får jag be er framföra er kritik direkt till professor Joseph Doyle vid Massachusetts Institute of Technology som har genomfört den randomiserade studie jag länkade till tidigare och som visar att det är själva omhändertagandet som leder till sämre framtidsutsikter. Jag känner honom inte personligen men jag misstänker att han blir både en smula förvånad och en smula road av att höra både att han snackar skit och att han inte är någon tung forskare.



Här verkar det råda rätt stora missuppfattningar om vad socialtjänsten kontra förvaltningsrätten egentligen sysslar med. Det är socialtjänsten som beslutar om tvångsvård. Förvaltningsrätten prövar sedan det beslutet (och underkänner det om det befinns undermåligt). Men förvaltningsrätten gör ingen egen bevisprövning, den kontrollerar inte om det socialtjänsten säger stämmer utan bedömer i princip bara riktigheten i ett omhändertagande givet de förutsättningar socialtjänsten presenterar. Det är därför socialtjänsten har så starka incitament att överdriva i sin framställning till förvaltningsrätten. I det här aktuella fallet handlar det dessutom om ett omedelbart omhändertagande, där socialtjänsten både beslutar och genomför omhändertagandet utan att fråga förvaltningsrätten varpå förvaltningsrätten granskar beslutet nästan två månader efter själva omhändertagandet.

Barnen har inga egna advokater i processen. En advokat är någon som för sin klients talan. Barnen har juridiska ombud, någon som ska se till deras intressen men inte behöver bry sig om vad barnen/klienterna tycker om saken. Juridiska ombud går nästan alltid på socialtjänstens linje, när det gäller mindre barn brukar de överhuvudtaget inte prata med barnen utan nöjer sig med att läsa socialtjänstens utredning och konstatera att det säkert är rimligt med ett omhändertagande.

Det finns ett bisarrt fall från Halmstad för några år sedan där ett juridiskt ombud för flera barn förordade att tvångsvården skulle upphöra och barnen få komma hem. För detta blev hon klandrad av både förvaltningsrätt och kammarrätt som menade att hon företrädde föräldrarnas intressen snarare än barnets. Själva tanken att ett juridiskt ombud skulle kunna tycka något annat än socialtjänsten verkade så främmande att det måste bero på oegentligheter som att ombudet egentligen hade en annan parts intressen i främsta rummet. Notera att jag inte säger något om fallet som sådant, det har jag för lite kunskaper om, men det är onekligen ironiskt att barnen ges egna ombud för att de ska kunna agera oberoende gentemot övriga parter i målet, men när detta ombud verkligen agerar oberoende och går emot socialtjänsten då börjar man tala om tjänstefel och att ombudet i fråga måste bytas ut. Det ger åtminstone några ledtrådar kring hur maktbalansen ligger.


Den där artikeln har några år på nacken men den är bra (och lång). Notera särskilt hur rådmannen uttalar sig ganska långt ned i artikeln, det är intressant och en smula skrämmande.

Om du läser hela artikeln kommer du att notera att den säger många saker som jag redan fört fram i tråden, som att många socialtjänstutredningar är bristfälliga och att riskerna med samhällsvård inte tas tillräcklig hänsyn till.


LVU är alltid tvång. Det är så att säga grejen med det. Däremot behöver det inte nödvändigtvis vara tvång mot föräldrarna, det kan även vara tvång emot barnet. Barn över femton år är egna rättssubjekt och har rätt att vägra samhällsvård. Då kan socialtjänsten tvinga fram sådan vård genom LVU, detta alltså även om föräldrarna samtycker till vården, tvånget är riktat mot barnet snarare än mot föräldrarna.


Man kan fråga sig vad de skulle ha slagit larm om? Från vårdcentralens horisont kan det ju vara svårt att se att familjen hade det ostädat hemma. Snarare talar väl det till föräldrarnas fördel att familjen och barnen bevisligen var tillräckligt normala för att kunna visas upp i offentliga miljöer utan att någon höjde på ögonbrynen.


Rubriksättningen verkar vara fel. Det är ju inte barnens berättelser utan socialtjänstens berättelser. Socialtjänsten har pratat med barnen och pratat med folk som har pratat med barnen. Och ur detta har de plockat de godbitar som de tycker är värda att skicka vidare till förvaltningsrätten. Inte ointressant men knappast opartiskt.