Citat:
Ursprungligen postat av
Professor.Wer
Jag tror inte att logik är ett tillräckligt villkor för sanning. Logiska utsagor kan som exempel ibland motsättas av fakta. Se mitt svar nedan gällande diskussionen om homosexualitet. Även definitionen av begrepp vi använder påverkar sanningshalten.
Min poäng var att sanning är ett nödvändigt villkor för logik. Det går inte att göra en giltig slutledning utan att använda påståendesatser som har ett givet sanningsvärde.
Citat:
Jag skulle nog säga att den är förnuftig.
Jag skulle säga att det är ett grundlöst antagande.
Citat:
De flesta av oss använder etik på en intuitiv nivå.
Ja, exakt. Det är på den här "intuitiva nivån" som jag skulle säga att den "religiösa" aspekten befinner sig. I somliga fall är det omöjligt att basera sitt handlande på förnuftsresonemang, därför att det föreligger ett olösligt etiskt dilemma, en pliktkonflikt, tidsbrist etc. Du kan kalla det intuition, instinkt, samvetet, din daimon, din genius, självet, en ängel, Guds röst osv. Psykologiskt sett är det, om inte samma sak, så åtminstone snarlikt.
Och jag talar här i huvudsak om extraordinära tillfällen, saker som rör liv och död etc., inte om etiska beslut som görs "intuitivt" p.g.a. slentrian, intellektuell lathet, grupptryck och dylikt. (Även om jag tror att de har sin grund i samma sak, nämligen det omedvetna.)
Citat:
De flesta av oss tenderar att följa den etik som för tillfället gäller i samhället. Det finns säkerligen kognitiva skäl till detta. Men också ett praktiskt skäl: det tar mycket tid om vi skall överväga varje litet beslut vi gör i vardagen genom långa kalkyler. Om jag skulle göra en utilitaristisk kalkyl för varje beslut i mitt liv skulle jag inte göra annat.
Jag skulle säga att det är omöjligt. Det går inte att på något meningsfullt sätt beräkna följderna av sitt handlande. Det finns så många faktorer att ta hänsyn till att de oanade konsekvenserna är oöverblickbara.
Citat:
Däremot är det ingen tvekan om att människor också använder den kritiska nivån; ibland kan vår intuition säga att något verkar vara fel med en uppfattning och då undersöker vi den kritiskt istället för att enbart godta den.
Visst. Men man kan också, om man har god moralisk karaktär, handla
mot förnuftet.
Citat:
Min uppfattning är att vardagsetiken förvisso skulle kunna bestå av utilitaristiska kalkyler, men att vi till stor del måste förhålla oss till enklare regler.
Dessa regler bör enligt mig vara lagar och förordningar (baserade på utilitarism kalkyler) samt enklare regler, som att vi icke skall ljuga, etc. Där har deontologisk etik en fördel i vardagen: den är enklare att tillämpa i vardagen men däremot är den inte bra på att anpassas till olika situationer - vilket jag skulle hävda utilitarism är - men då är uppkommer problemet även om utilitairsm är anpassningbar kräver det enormt mycket tid och tanke av oss för att kunna tillämpas.
Hur rättfärdigar du hoppet från "det intuitiva" till utilitarismkalkylen? Att bara påstå att man
skulle kunna räkna ut något är inte detsamma som att faktiskt räkna ut.
Några allmänna invändningar mot utilitarism:
1) Hur kvantifierar man "lycka" på något meningsfullt sätt?
2) Hur beräknar man effekterna av en handling?
2.1) Hur avgör man vilka faktorer man bör ta hänsyn till?
2.2) När tar effekterna av en handling slut?
Citat:
Ja, för och nackdelar med alla. För mig förefaller utilitarism ha minst nackdelar. En generell nackdel med icke-konsekvensetiska system är att de inte tar hänsyn till hur människor faktiskt påverkas av beslut.
Jag accepterar premiss (1), (2) förhåller mig tveksam till premiss (3) och förkastar premiss (4).
Skälet till detta är:
Premiss (3) verkar förutsätta att sex alltid bör ske i reproduktivt syfte vilket jag inte är enig om.
Nja, jag tänkte nog snarare något i stil med att reproduktivt heterosexuellt sex helt enkelt
gör mer än någon annan typ av sex kan. Man skulle kunna göra en grov uppdelning av funktioner som en sexuell handling kan utföra, typ:
(i) lust,
(ii) kärlek,
(iii) reproduktion. Med en sådan uppdelning kan ett homosexuellt samlag max uppfylla
(i) och
(ii). Då kan man resonera som så att om
i-iii alla är bra, är det heterosexuella reproduktiva samlaget
det bästa, endast i kraft av att det uppfyller flest funktioner.
Citat:
Premiss (4) är induktivt falsk. Studier påvisar att homosexuella utgör 3-10% av befolkningen men för att erhålla en medelmåttlig hållning låt oss anta 5%. Om alla homosexuella upphöjde det till allmän lag att ingå i en samkönad relation (som därmed inte alstrar barn), är det en statistisk omöjlighet att denna futtiga procentuella andel skulle ta död på mänskligheten. Om alla heterosexuella upphöjde det till allmän lag att ingå i samkönade relationer uppkommer direkta motsägelser vilket jag tror diskvalificerar tesen.
Jag sade
allmän lag. Du uttrycker dig som att det vore
omöjligt för en heterosexuell att ha samkönat sex, vilket inte är fallet. Se till exempel på pederastin i den antika världen. Jag skulle säga att det är tveksamt att sätta likhetstecken mellan den och vad vår tid kallar homosexualitet.
Citat:
Det andra skälet till att premissen är falsk är att det i nuläget är möjligt att alstra barn oberoende av sexuell läggning. Som även om premiss (4) var sann skulle provrörsbefruktning vara möjlig för i syfte att rädda mänskligheten.
Visst. Men jag skulle nog även klassificera provrörsbefruktning som en typ av heterosexuell handling, eftersom mänsklig reproduktion är sexuell till sin natur.
Edit: Och angående detta att en futtig procentandel inte spelar någon roll... Givet att det endast fanns en enda tjuv, vars stölder på det stora hela är försumbara, följer därav att stöld är moraliskt rätt?
Citat:
Kort och gott, tvivlar jag på att acceptans av homosexualitet kommer att döda mänskligheten. Speciellt i åtanke att jorden just nu är överbefolkad.
Syftet var som sagt bara att påvisa att det är möjligt att argumentera för i princip vad som helst.
Citat:
Du har däremot rätt om att enbart logik kan rättfärdiga absurda slutsatser. Tag följande:
P1 Gud har endast en son.
P2 Guds son är odödlig.
P3 Arepo är Guds son.
Alltså, är Arepo odödlig.
Om P1, P2, och P3, är sanna, följer slutsatsen logiskt. Frågan är hur vi vet att de är sanna. Vi kan argumentera med ytterligare logiska argument. Eller kan vi omkullkasta slutsatsen med ett, enda simpelt argument: ett induktivt argument, nämligen: vi kan testa om Arepa är odödlig. Om inte, faller i vart fall premiss P2.
Eller också är det
P3 som är falsk.
Ett litet tillägg:
Bara för att man
vet vad det goda är, rent förnuftsmässigt, följer inte att man
gör det goda. Därtill krävs
åtminstone att man har moralisk karaktär, att man är dygdig. Ibland är inte ens det tillräckligt, man behöver hjälp utifrån/inifrån (dvs. Guds hjälp). Och det är inget man
medvetet kan råda över.
