Bot för existentiell ensamhet?

Tja

Känner mig kroniskt ensam och mår väldigt dåligt över det. Det känns som att jag är helt isolerad utan någon som gillar mig nog att vilja ägna tid med mig.

Att ha vänner hjälper inte. De alla är upptagna med sina partners. Lindrar det att skaffa en tjej?

Finns det ingen permanent lösning?

Jag följer alla förslag som ges men det lindrar inte. I slutändan känns det verkligen som att man är ensam och att allt man observerar inte är "riktigt" utan enbart från hjärnan. Att man inte kan lita på någon, inte ens sig själv i många fall. Att universum är apatiskt och enormt, man dör och glöms.

Flytta,byt miljö.

Partner hjälper, fast det kan strula också när hon är sur och ni går och surar på varandra i flera dagar, inte knullar på flera veckor osv.

Då kan man känna sig instängd i stället. Man vill ut men man kan inte enkelt bara lämna, kasta ut henne, göra slut, gå vidare osv.

Det blir jävligt svårt.
Kvinnor har dåliga dagar också. Tror det kommer av de hormoner de äter för att inte bli gravida.

Det är ju du som blivit lämnad och inte tvärtom, bekymra dig därför inte för detta utan ta istället vara på tiden du har innan du som dem kastar dig in i något nytt och lämnar någon annan bakom dig.

Du har bestämt redan innan du skapat denna tråd att inga botemedel finns. Varför skapar du då denna tråd för?
Törs du erkänna för dig själv att du egentligen innerst inne inte vill ha något med andra människor att göra för att du antar att du är något ogreppbart och unikt och fantastiskt i jämförelse med andra? Eller att du vill två saker på samma gång och därför inte kan agera alls överhuvudtaget?
Vad skulle det göra för gott om folk kom ihåg dig efter att du dött? Du erkänner alltså att hela ditt liv handlar om att sträva efter oändlig njutning?

Varför lägger du till ett "existentiellt" i din rubrik? Kan det vara för att du låter lite extra speciell och unik om du inte bara är ensam utan även existentiellt ensam?

Din fysiska ensamhet kommer att fortsätta vara där så länge som du inte känner någon nyfikenhet för andra människor.
Jag hoppas du lyckas finna den nyfikenheten. Det är inte kul att vara fysiskt ensam.
Vi brukar bli nyfikna på andra människor när vi ser oss själva i dem. Vi är alla likadana och du är förmodligen en väldigt självupptagen människa och har därför glömt bort hur många människor det finns att känna med.

Ja jag sa det, självupptagen. Deprimerade människor är ofta väldigt självupptagna och har bestämt att världen är skit för att deras orealistiska krav inte kan gå i uppfyllelse. Att kräva njutning av allt är att vara dum, vissa klarar av att vara dumma och hyfsat funktionella på samma gång men vissa andra känsliga människor faller ner i vad vi kallar depression.

EDIT: Jag lät lite kaxig. Det är inte kul att vara deprimerad. Dumma vanor i åratal påverkar hjärnan negativt. Hoppas det löser sig för dig.

Att lyda sin fahr och mohr.

Skolan sköta Men I China kallar ingen sig existentiellt ensam.

/🌈

我們是未來！

Det låter som du kanske lider ev en klinisk depression?

Stämmer en eller flera punkter in på dig?:


Deprimerade män visar ofta följande symtom:
- Blir rastlös och beter sig inte som vanligt
- Förlorar handlingskraft och beslutsförmåga
- Har svårt för att komma igång på morgnarna, känner sig inte motiverad för
en ny dag
- Isoleringstendenser: Drar sig undan från familj och vänner
- Blir lätt förvirrad, orolig och upprörd
- Oförmåga att känna lust för aktiviteter
- Ägnar sig åt risktagande: t ex farliga sporter, spelar för pengar, våghalsig
bilkörning, tillfälliga sexkontakter
- Ilska: ”kort stubin”, reagerar överdrivet på kritik, uppvisar aggressivitet,
våld
- Försummar ansvar och bryr sig inte om hur han beter sig
- Förnekar depressionskänslor
Även tanke- och känslovärlden förändras:
- Har förlorat självförtroendet
- Återkommande tankar på döden eller självmord
- Talar negativt om sig själv :” jag är misslyckad person” , ”det är mitt fel”,
”livet är inte värt att leva”.
- Beter sig omoget och oftast självömkande
- Oroar sig för ekonomin
- Upplever att han har en ändrad status inom familjen

https://www.angest-stockholm.se/wp-c...depression.pdf

I övrigt kan jag rekommendera Jordan petersons 12 Rules for life, utmärkt bok som gett mig mycket, inte minst ökat självförtroende och känsla av att man kan bidra till världen.

Att inse att man kan bidra med stabilitet är enkel fakta och ansvar är något som föds inom en själv när man känner med andra. Frågan är om man verkligen behöver läsa tjocka böcker av makttörstande människor för att inse detta.

Tjock och tjock, ganska överkomlig skulle jag säga. Och makthungrande är nog antitesen till vad Peterson är.

Nej man måste inte läsa en bok för att inse det, men det kan underlätta att få fungerande verktyg presenterade för sig, och slippa uppfinna hjulet själv.

Nej, antitesen är vad han påstår sig stå för. Finns gott om sådana människor som inte gjort något annat än gjort människor än mer miserabla. Han är en jesus figur som påstår att folk kan bli bra människor med hjälp av egen vilja men han gör inget annat än att få följare att känna sig maktfulla med sin nyvunna kunskap.
Hade Peterson varit så fantastisk så kanske hans följare hade varit konstruktiva människor men det är inte vad man ser i publiken på hans föreläsningar eller debatter samt forum och youtube kommentarer.

Gräv inte ner dig i saknad efter det du inte har just nu.
Skaffa dig sunda intressen som du främst gör för att du vill.
Kanske dans eller friluftsliv eller matlagningskurser och sådant.
När du börjar finna glädje i sådant som finns till ditt förfogande, då kanske andra bra saker börjar komma till dig.

Nej det hjälper inte att fixa tjej. I alla fall inte i längden. Har flera kompisar som mått sämre efter att de fått tjej/kille. Fråga mig inte varför. Jag är singel.

Det gäller väl antagligen att lägga tid på sånt du tycker om. Involverar det folk eller inte spelar nog inte så stor roll. Det gäller även att vara i nuet när du umgås med dina kompisar så du får ut det mesta av situationen.

Trevlig helg.