Bot för existentiell ensamhet?

Oj, du är både off topic, och lever i en bizarrovärld, där upp är ner och ner är upp.

Nej, han promotar ingen personkult, är snarare motvillig till det.

Nej, han talar inte om att folk ska vilja bli bättre, och då bli det, utan att börja ta tag i stora saker genom att börja i det lilla.

Nej, publiken är full av människor som konkret tagit tag i sitt liv genom de verktyg som erbjuds.

Det är inte något messianskt det han talar om, utan väl beprövade och beforskade tekniker, du kan få del av dessa genom andra källor men just JBP har hittat ett effektivt sätt att kommunicera det.

Känns GS liv tom kan det vara idé att börja försöka ordna upp småsaker i början för att bygga självkänsla och förtroende.

Du är både off-topic och direkt kontraproduktiv mot TS, som behöver hjälp, med ditt malande.

Släpp scientologiköret och överge tråden.

TS: det di beskriver verkar vara en depression, det finns fin hjälp att få på vårdcentralen. Du behöver inte må så här.

Jag känner mig ensam inuti för jag kan inte vara mitt riktiga jag som jag är inuti, och då kan ju inte folk se MIG på riktigt.
När man önskar att man vore en annan blir hela livet svårt.
Sören Kierkegaard sa att det var det värsta som kunde hända en människa och jag håller med om det.
Jag blir ensam med en slags barriär som består av oändliga möjligheter som kanske hade hänt om jag var någon annan.
Lösningen är väl att gilla de som ändå kommer in i ens liv, det man har nu. Vet någon annan vad jag ska tänka på?

Har du funderat på om du egentligen är ditt "sanna jag", men att du vill vara någonting annat än det sanna jaget du är nu?

Det går ju liksom inte att vara någonting annat än det man är, man kanske kan lura sig själv att man inte är det genom att tänka att man egentligen är något annat. Det sanna jaget är i min uppfattning inget "fast", det är föränderligt och skiftar från olika händelser och tillfällen i livet. För du skulle väl inte säga att du är samma "sanna jag" som du var för 10 år sedan? Du har väl förändrats?

Hitta olika intressen? Var bor du? Jag är också ensam, men vägrar toffla sönder min partner. Hänga?

Nej, att leva är att lida. Det som hjälper är kanske att uppfatta själva livet som ett stort skämt.

Ja det är sant, jag vill vara någon annan.
Det är sant också att man inte kan vara någon annan än den man är, och det gör mig så oändligt frustrerad.
Jag tycker jag fått nitlotten i livet och jag är så avundsjuk på andra.

Kan man bli någon annan genom att dö?

Vad är någon annan? Tekniskt sätt är vi "bara" våra minnen och beslut vi fattat på vägen till nuet så det är bara du som kan sätta målet dit du vill.
Vill du vara känd? Ha 500 facebookvänner? Ha 50 pers på fest över? Hur många av dessa vänner tror du skulle vara äkta vänner som ställer upp när du har det som värst? Avundsjuka på andra kommer bara göra allt värre för dig, alla har det jobbigt och många "populära" har bara ytliga vänner som pratar oviktig skit med varandra eller skit om andra för att höja sin egen självkänsla en stund.

Se det som att du dragit vinstlotten istället, ensamhet suger men man tvingas att se inåt och tänka efter vilket de flesta kommer på kanske kunde varit nyttigt när de är 70+ eller ligger på sin dödsbädd. Kommer ihåg att jag läst att en av de vanligaste sakerna folk säger på sin dödsbädd är "jag skulle inte brytt mig så mycket om vad andra tyckte" - ta lärdom av de som gått före dig i livet.

Hurvida man kan bli någon annan när man dör är det nog ingen som vet och frågan är korkad - du kommer ju ändå inte komma ihåg vem du var och tänk om du hamnar i en värre situation om så är fallet? Du kanske återföds i något ghetto i Mexiko istället?

Dina inlägg i denna tråd lät bisarra. Har Sören K verkligen sagt så utan att beakta fler infallsvinklar i frågan?

Varför tycker du att du dragit en nitlott i livet?

Jag tänkte just rekommendera TS att man även kan ha döda vänner om man känner sig riktigt ensam och övergiven, och att dessa om de är goda, rentav kan bli mer inspirerande och levande och havande med framtid än verkliga vänner.

Under en period när jag var ung, var Sören K denna sorts vän för mig, och räddade även livet på mig och förändrade livet från att vara en nitlott till att åtminstone bli en pytteliten chans på högsta vinsten.

Tekniskt sett är jag min kropp och den är inte önskvärd tycker jag, jag ser ful ut och andra ser snygga ut och jag kan inte acceptera det. Hur kan man det?
Mina dåliga minnen har grott sig in som smuts i min hjärna som jag aldrig kan bli fri ifrån, barndomsminnen, blä.

Jag vill inte vara ytligt populär, jag vill vara bästa kompis med mig själv!
Jag har inte brytt mig så mycket vad andra tycker, mest vad jag tycker.
Känns som min kropp och mina minnen skapar en olustkänsla som hindrar mig från att njuta av existensen. Minnen från hela livet tills nu, mest tidiga minnen. Och kroppen med allt som inte känns okej.

Jag tänker mycket men det känns verkligen som att min relation till mig själv är som en bromskloss som hindrar de smarta tankarna från att dyka upp. Jag gillar att läsa filosofi men jag fastnar onödigt mycket på döden och förgängelsen. Gissar för att jag själv vill försvinna. Ändå tror jag inte att något egentligen kan försvinna från Universum.

Så jag kan alltså dö, men kommer inte komma ihåg mig själv, det låter tråkigt.
Jag behöver nog distansera mig från existensen. Men hur kul är det när man vet att andra kan vara lyckliga och här sitter jag och tänker på döden.

Nej det var från ett lösryckt citat jag hittade, men det stämmer nog.

Jag är en nitlott för jag har aldrig varit nöjd med mig själv. Utseendemässigt. Jag har haft social fobi och det påverkar mycket senare i livet, mest till det negativa.

Det låter bra, jag kommer ihåg det här citatet att man måste leva livet framlänges - något jag har svårt för. Har du boktips om Sören?

Ber om ursäkt för att jag ryckte fram den tanken så att du blev frustrerad.
Beror kanske på vad du jämför med, att ens leva i sig, vara medveten och kunna tänka är tycker jag en väldigt fantastisk sak som jag har väldigt få ord att beskriva med, tänk att det potentiellt inte kan finnas någon annan varelse i hela universum, som innehåller så många planeter och galaxer att det nästan blir lönlöst att sätta ett nummer på - som kan göra det vi kan göra.

I detta anseende tycker jag att nitlotten förvandlas till en lott som är så astronomisk liten att erhålla att det knappt går att beskriva hur liten, och den lotten är din.
Vet inte, kan tyvärr inte svara på det. Däremot gillar jag en metafor som har uttryckts i lite olika former; att vi just nu är vågor i ett hav och när vi sedan slår i land (när vi dör) så blir vi ett med havet igen.