Citat:
Ursprungligen postat av
PissBuss
Finns väsentliga skillnader mellan naket våld mot kroppen och byråkratiskt våld men att det förra skulle vara begränsat till själva handlingen stämmer såklart inte, det är svårt traumatiserande att bli piskad och hjärnan kommer anstränga sig väldigt hårt för att kroppen inte ska hamna i den situationen igen.
Du fick mig att fundera och nu passar jag på och skriver av mig.....
En hund som misskötts under åratal och fysiskt misshandlats med slag osv uppvisar det beteende du beskriver. Fångar i ökända men av medierna till stor del mörkade Abu Ghraib (we are the good guys, remember), misshandlades inte fysiskt. Det fick inga slag eller blåmärken som hundarna. Och ända är de traumatiserade åratal och decennier senare. Men hunden blir återställd med ny vänlig ägare på några månader. Hur går det ihop?
Jag har läst flera forskningsrapporter som visar att både människor och djur är mer tåliga och hanterar fysiskt trauma bättre än psykiskt. Det tolkar jag som att psykiskt våld är värre än fysiskt. Forskning visar också att barn klarar trauma bättre än vuxna som upplevt samma sak, exv krig. Trots det ignorerar vi denna forskning och traumatiserar antagligen mer genom vårt mekaniska, låtsas empatiska bemötande, genom att valla in folk i ett offertempel, där offermentalitet hyllas och odlas, när egentligen allt som behövs är ett mål mat, ev en kram och ett vettigt syfte. Men icke, du är ett offer och skall behandlas som sådant. Lite som vi behandlade våra asylsökare. Nu har vi skapat bidragsberoende och förakt istället för självgående. Missriktad och aningslös empati.
Kort sagt, den mänskliga hjärnan verkar kunna hantera fysisk smärta, då det är av övergående natur, medan psykisk smärta, som orsakas av depression, mobbing, beslut som uppfattas orättvisa, sorg, hjälplöshet, svek osv sätter djupare spår. Vår hjärna är plastisk och det psykiska våldet sätter spår som inte det fysiska gör. Och barns hjärnor är än mer plastiska och sålunda bättre på sikt att hantera. Kan inte säga mycket här mer än att jag tror på forskningen. Det här går också emot vårt sätt att skipa rättvisa. Vi kan bedöma våld, misshandel, övergrepp mm. Det som syns och kan bevisas, dna, blåmärken, rivmärken, sperma, röntgen, det straffas. Men mobbning och åratal av psykisk terror, avsaknad av mänsklig kontakt, att bli förlöjligad, att ignoreras, det syns inte, det går inte att bevisa. Och även om handlingarna spelas in, syns inget på röntgen eller blodprover osv. Är du dessutom en man som utsatts för psykiskt våld av en kvinna anses du vara en vekling och ha dig själv att skylla osv.
Isoleringscell uppfattas som tortyr medans att sitta inlåst tillsammans med medfångar uppfattas som mindre jobbigt.
De som klarar av tuff militär utbildning är inte de som är starkast och mest vältränade. Det är de med starkast psyke. Och militären i många länder klagar över att så få klarar kraven jämfört med tidigare.
Min slutsats efter denna vägg av text, och tack ni som orkat er igenom detta, är att den moderna människan har fått ett svagare psyke över tid genom vårt daltande, deltagarmedaljer så att alla vinner, sänkta kunskapskrav, förbud att klättra i träd eller kasta snöboll mm och annat för att eliminera allt obehag, friktioner, skaderisker mm från vår vardag. Det är det sämsta vi någonsin gjort och jag är övertygad att den psykisk ohälsan, eller snarare, det alltmer bräckliga psyket kommer bli ett ännu större problem framöver.
Till TS. Kämpa på. Hitta ditt fokus och syfte eller bli kvar i ett träsk av socialsekreterare och annat löst folk som skiter i dig.
