Citat:
Ursprungligen postat av
herter
Misslyckandet här igen

som är på ca 5% av den nivån jag kunde varit på. Om jag hade pluggat färdig hade jag haft ca 7 år i arbetslivet efter det. Nu har jag istället totalt 12 år på helt meningslösa jobb utan framtid och med låg inkomst! Och det är ju fine med tanke på hur efterbliven och misslyckad jag är, men varför kunde jag inte ha gjort något vettigt med mitt liv?

är detta den pappan jag vill vara till mina barn, och som sedan kommer leda till mindre möjligheter för dem i sin tur? Ja tydligen! Haha!
Din livssituation låter som min, fast för tio år sedan. Med skillnaden att dina krav på dig själv som pappa och människa överhuvudtaget är skyhöga. Det är ett bra recept på själsligt elände.
Kan du sätta dig ned och formulera nån slags miniminivå med papper och penna?
Där du specificerar hur bra saker och ting måste vara för att vara acceptabla. Karriär, föräldraskap, fritid och så vidare.
Skriv gärna ned hur du vill att din nästa partner ska vara, när du ändå håller på med att formulera ditt liv i ord. Blondin, brunett etc. Vad hon ska ha för personlighet etc. Funkade för mig.
Bland annat hade jag bara en 140 cm säng och var för fattig för att köpa en ny. Alltså behövde hon vara liten till växten. Vilket också hade fördelen att hon åt mindre, i stort sett lika stora portioner som mina barn. Ytterligare en besparing.