Hur kan tiden ha en början men inte ett slut?

När alla fakta tyder på en sak så måste man utgå ifrån att det är så. Vi vet idag att de som trodde att jorden var platt hade fel, vilket beror på att vi har mer fakta än vad de hade.


Egentligen är det flera kurvor i flera koordinatsystem, men alla tyder på samma sak.

Allt tyder på att rummet uppstod samtidigt med allt annat. Det verkar öht inte kunna finnas rum utan materia/energi.

skulle kanske nämnt något av allt som talar för att multibingbang/multiversum-tanken inte kan undfly faktum att det inte kan vara begynnelselöst eller evigt bakåt,

spelar ingen roll om det är 1 eller 9834959767e stycken universum

borde-guth-vilenkin-teorin tex, beskriver och visar nämligen att vilket som helst universum, kluster eller enskilt, som befinner sig i expansion (ett statiskt expansionlöst skapar ännu fler problem!) inte kan existera oändligt bakåt

här beskriver alexander vilenkin själv på ett hyfsat begripligt sätt:

https://www.youtube.com/watch?v=NXCQelhKJ7A

men visst,
det går att vrida och vända på detta också,
var och en för bedöma själv..

Men både "början", liksom "slutet" är ju något som vi, som betraktare, bestämmer oss för.

Tex det som "börjar" kan ju ha flera tidigre faser, innan det blir bedömt som att ha börjat.

En enkel jämförelse är ju det med när ett liv börjar.
Vi brukar säga att det börjar i samband med att det ploppar ur mamman.
Men det är ju något som vi bestämmer, bedömer.

Det har mer med tradition att göra än att något verkligen börjar då.
Dvs forntidens astrologer höll koll på vilka planeter och andra himlakroppar som höjde sig över horisonten, i just det ögonblick barnet ploppade ut.
Idag är det en läkare på ett BB som tittar på klockan. Men det är ändå samma princip, och i samma tradition.



Inget börjar ändå så bestämt som Vi bedömer det.
Som andra i tråden påpekat så är allt istället något ständigt pågående. Bara i olika faser.

Låter rimligt, det ligger nog mycket i det.

Tyvärr, gissar jag, leder det för gemene man till sämre förtroende för forskare och vetenskapen i sig, när man gång på gång är med om att de så kallade bevisen visar sig inte vara några bevis alls.


Oj, i den här bemärkelsen funkar vi helt olika. Jag har bra mycket större krav på hur man formulerar sig inom olika frågor beroende på hur nära man är svaret. Saknar man bevis och känner minsta tvekan så är man öppen, ärlig och tydlig med det. Av just anledningen du nämner - kredibiliteten. Man litar tillslut inte på den som ropar varg hela tiden. Eller som ropar FAKTUM så fort man anar att något kan vara på ett visst sätt.
Sånt slarv tillåts inte på andra håll i samhället så att vetenskapen tillåts göra det känns inte bekvämt alls.
Som jag varit inne på förut - hur skulle det låta om rättsväsendet jobbade på samma sätt? "Vi har inga bevis men av all data vi har idag så pekar allt på att det var person X som utförde massmordet, så lås in honom på livstid!"


Tro inte för blint bara. Det är långt ifrån alltid man leds rätt av att följa Ockhams rakkniv.
Universum ÄR komplicerat. Så instinktivt tycker jag det låter tokigt att förvänta sig att oftast hitta de rätta svaren bland de mer enklare formulerade, bara för att...
Ja... för att vad? För att några auktoriteter har sagt det?

Då tror jag mer på att både lyssna på andra och tillåta sig att tänka själv. Inte bara lämna över förtroendet och ansvaret till andra som är så vanligt bland vanligt fölk.

Alla modeller skapar femtioelva frågor i slutändan.. men kanske främst de som talar om en existens som ploppar fram ur ingenting.
Evig inflation kommer inte med så grova logiska snedskutt som jag uppfattar det.


Håller absolut inte med.

När alla fakta tyder på en sak så har vi tre huvudsakliga val som jag ser det.

1. dra slutsatsen att det är sant
2. dra slutsatsen att det är falskt
3. dra slutsatsen att vi enbart har fakta som TYDER på något och därför kan vi som mest utgå ifrån att det TROLIGEN är det som är sanningen, men innan vi har bevis så väntar vi med att välja sida och komma med våra dömanden eller påståenden om vad som är rätt och fel, sant eller falskt.

Att välja nr 1 låter väldigt ovetenskapligt och oansvarigt. Det tror jag de flesta av oss är överens om.
Vi hade aldrig tillåtit just nämnda rättsväsende att jobba så. Eller någon annan institution eller lära för den delen. Så varför VETENSKAPEN?

Jag hoppas att vi missförstår det här. Förhoppningsvis kan någon fylla i.


Inte allt.
Evig inflation är vad jag lägger min röst på.

"En av dessa förklaringsmodeller kallas för ”evig inflation”. Enligt denna teori uppstår det i detta eviga tomrum hela tiden nya universum som utvidgas. Vårt universum är bara ett av sannolikt oändligt många, men de andra är så långt bort från oss i tid och rum att all kommunikation med dem är omöjlig.
I teorin argumenterar man för att tomrummet utvidgas fantastiskt snabbt, vilket kommer att föra de enskilda universum allt längre bort från varandra."

https://illvet.se/universum/universu...-fore-big-bang


Motsägelsefullt måhända, men en slags evig inflation utan expanderande rum (men med expanderande big bangs) vore något, om jag nu ska vrida och vända lite på det

1 ja,
det är ett mänskligt drag, och ingen borde/kan förvänta eller kräva att vetenskapsmäns moral är ädlare än hos politiker, säljare, gifta par, rörmokare etc

2 verkligheten är som jag skrev;
sådant "slarv" tillåts inte formellt, men är en realitet,
det manipuleras, slarvas, fuskas och brister på alla områden,

appropå rättsväsendet, så hör det till ett av de områden folk i alla länder hyser minst tilltro för,
kolla gärna in rapporter ang the devastating decline of human rights and justice around the world och liknande;
inte minst i vårat land har förtroendekapitalet och kredibiliteten för instanser som förväntas tillhandahålla trovärdighet störtdykt i nästan alla opinionsindex

3 principen för ockhams rakkniv innebär inte att skära i blindo

4 återigen,
det beror på vilka slutsatser vars och ens sinne drar,
bgv-teoremet tilltalar iaf mitt

Utvecklingen av de naturliga talen börjar med noll men har inget slut. (Ett snöre börjar någonstans men kan teoretiskt fortsätta oändligt).

Tid är kongruent med utvecklingen av naturliga tal.

Hoppas det hjälper med ditt grubblande.

Tiden hade egentligen inte en början heller, när tid fanns som dimension, då existerade redan universum. Tiden kommer heller inte ha ett slut, eftersom universumet upphört.

Hur kan Universum någonsin upphöra? Om jag minns det efter det upphör att existera, vad minns jag då?

Hur hade du tänkt dig att det skulle gå till?

om man tänker sig att nollpunkten är då stefan löfvén fuskade till sig sin position som statsminister och nutid är att han fortfarande ockuperar denna position då har ju tiden inget slut. Tiden får ett slut när stefan löfvén blir avsatt.

Tiden går baklänges.

Hur mäter du tiden som punkten?