Har aldrig förstått detta. Kan läsa online hur den och den hade 180 eller 200IQ eller whatever. Med Wechsler motsvarar en IQ på 180 ungefär den 99.999995e percentilen. Det innebär att ca 1 på 20 miljoner har så hög IQ. Normeringsgruppen måste alltså ha minst 20 miljoner deltagare eller egentligen avsevärt många fler för att nå statistisk signifikans.
Missförstår jag något? Finns det några smarta statistiska eller matematiska vägar runt detta? Är det egentligen bluff och båg och inte alls riktiga IQ-test det rör sig om (med det inte sagt att personerna som får högt på dessa ändå troligen är ytterst intelligenta)?
Hur fan avgör man om någon har 160 (ca 1 på 30 000), 180 (ca 1 på 20 miljoner) eller 200 (ca 1 på 76 miljarder)? Hur utformar man ett sådant test?
Visst. Det kan röra sig om andra skalor än Wechsler som gör 200 något mindre löjligt, men problemet kvarstår.
Du sätter fingret på ett intressant problem med "high range"-tester. Generellt så funkar de inte.
Giga societys test måste du vara en på miljarden för att klara. Ändå har de förvånansvärt många medlemmar. Sex medlemmar, sist jag kollade. Det innebär att de
1. Har ett test som verkligen funkar på så höga nivåer
2. Har testat hela jordens befolkning för att fånga in ALLA på den nivån, oavsett om man är ett slumbarn, eremit eller astrofysiker.
Minst 1000 eller fler vore att föredra, men en grundnorm kan ske redan efter 30 deltagare.
Dock anses det generellt att inget IQ-test är tillförlitligt för IQ över 125 SD 15.
Därför är det svårt för mig att genuint acceptera väldigt höga IQ:n och detta gäller även medlemmar i Mensa.
Intelligens är ju förmågan att lösa problem, men förvånansvärt många intelligenta människor är fortfarande dumma gällande sunt förnuft och förmågan att argumentera.
Mitt intryck är att majoriteten av de påstådda höga IQ-människor bara är bluff, vars övergödda resultat enbart är självbelåtenhet.
Ytterst få av väldigt höga IQ:n, +150 SD 15, är genuina. Nästan alla är bluff.
Jag tror på dessa väldigt höga IQ:n, när det bevisas i form av ex. att en människa är ett dokumenterat underbarn sedan låg ålder...som att ex. börja i universitet innan man fyllt 10 år, etc..
Problemet är att man ju egentligen inte vet vad man mäter med IQ. Det är ju inte som t ex kroppslängd där allt man behöver är ett måttband eller linjal. Om någon faktiskt är 3m lång så är han ju det.
När det gäller höga IQ är det inte alls så det fungerar. Skalan definieras som normalfördelad, utifrån resultaten på speciella knep & knåp-tester. Så t ex ett IQ på över 180 betyder att man klarar dessa knep & knåp-tester bättre än 99.99999517 % av jordens befolkning. Vilket som TS påpekar skulle kräva väldigt många testdeltagare för att kalibrera.
Nej, det finns nog skäl till att vara skeptisk. Att hålla på med IQ-tester är slöseri med tid. Att betala för test och bedömning är i sig ett bevis på att man nog inte har alla hästar hemma i stallet. Enligt min blygsamma mening.
__________________
Senast redigerad av nerdnerd 2019-04-09 kl. 15:02.
Har aldrig förstått detta. Kan läsa online hur den och den hade 180 eller 200IQ eller whatever. Med Wechsler motsvarar en IQ på 180 ungefär den 99.999995e percentilen. Det innebär att ca 1 på 20 miljoner har så hög IQ. Normeringsgruppen måste alltså ha minst 20 miljoner deltagare eller egentligen avsevärt många fler för att nå statistisk signifikans.
Missförstår jag något? Finns det några smarta statistiska eller matematiska vägar runt detta? Är det egentligen bluff och båg och inte alls riktiga IQ-test det rör sig om (med det inte sagt att personerna som får högt på dessa ändå troligen är ytterst intelligenta)?
Hur fan avgör man om någon har 160 (ca 1 på 30 000), 180 (ca 1 på 20 miljoner) eller 200 (ca 1 på 76 miljarder)? Hur utformar man ett sådant test?
Visst. Det kan röra sig om andra skalor än Wechsler som gör 200 något mindre löjligt, men problemet kvarstår.
Givet min negativa inställning till IQ-begreppet som jag gav uttryck för i mitt förra inlägg (och jag har fler skäl), finns det nog ändå sätt att komma runt det problem du talar om nu, med betingad sannolikhet.
Gissningsvis är det enbart de med mer än 130 i IQ som öht är intresserade av tester som mäter upp till t ex 160. Så av några tusen Mensa-kvalificerade är det (enl teorin) 16.84 % med IQ över 140, 1.89 % med IQ över 150, och 0.14 % med IQ över 160.
Och tricket kan upprepas för högre IQ ändå, med tester bara på grupper med IQ över t ex 150.
Men det funkar förstås inte hur långt som helst, eftersom bara EN person i hela världen bör ha ett IQ på över 194.6. Men skulle man "bara" kunna skramla ihop de drygt 10 000 av alla i hela världen med IQ över 170, så borde man faktiskt kunna bestämma var dessa ligger på upp till omkring 190 eller så.
---
IQ ser jag öht inte som seriöst. Men tekniken jag talar om här HAR seriösa applikationer.
Kanske OT, så jag gömmer det i en spoiler:
När man t ex räknar på radioaktivitet och kriticitet i t ex kärnkraftsanläggningar, så används ofta Monte Carlo-simuleringar (tänker ffa på MCNP), där man följer t ex ett antal neutroner hur de studsar omkring och klyver atomer etc. Med några miljoner sådana simuleringar kan man sen beräkna statistiskt vad som händer i olika delar av reaktorn och närliggande delar. Men med hjälp av betingad sannolikheter kan man ändå få resultat med statistisk signifikans där kanske bara någon miljarddel av partiklarna kommer. Ett trick är att dela upp EN neutron som rör sig åt ett intressant håll till t ex 10 tiondels neutroner och sen räkna på dessa tiondelar var för sig, som om de är hela neutroner, men med den statistiska vikten 0.1. Och för att spara på minne dödar man slumpmässigt t ex varannan neutron som rör sig åt ett ointressant håll och räknar UPP den statistiska vikten på dessa till 2.
För mina beräkningar här har jag använt en TI-89, med en extra nedladdad "app" för statistik.
__________________
Senast redigerad av nerdnerd 2019-04-09 kl. 16:27.
Något lustigt med högt IQ, där man jämför med normmänniskan är att normmänniskan kan också lösa många problem genom uteslutningsmetoden.
Problem, som var tänkt att enbart kunna lösas av personen med betydligt högre IQ.
Sedan finns ett annat uppenbart problem inom problemlösning och det är att lösningar inte alls alltid enbart är en, utan det kan finnas ett flertal lösningar. Detta gör att uppgifter blir tvetydiga och opålitliga, då testskaparen sätter fel ifall man ej kommer på exakt dennes önskade lösning.
Sedan kan man också träna sig i att bli bättre på att lösa problem, men gällande själva intelligens är det antaget att en människa max kan öka sin egna intelligenskvot med 10 %.
I slutändan ska det anges att de mest framgångsrika människorna i samhället är normmänniskan, inte de med högre IQ. Många med hög IQ misslyckas i livet...
Det dystraste enligt mig med för IQ är att det sociala livet oftast blir lidande, där det kan vara svårt att finna individer att kommunicera med som ger en intellektuell stimulans och det är inget bra alternativ med tillgjorda samtalsämnen i IQ-forum. Det verkliga livet är alltid mer givande.
Givet min negativa inställning till IQ-begreppet som jag gav uttryck för i mitt förra inlägg (och jag har fler skäl), finns det nog ändå sätt att komma runt det problem du talar om nu, med betingad sannolikhet.
Gissningsvis är det enbart de med mer än 130 i IQ som öht är intresserade av tester som mäter upp till t ex 160. Så av några tusen Mensa-kvalificerade är det (enl teorin) 16.84 % med IQ över 140, 1.89 % med IQ över 150, och 0.14 % med IQ över 160.
Och tricket kan upprepas för högre IQ ändå, med tester bara på grupper med IQ över t ex 150.
Men det funkar förstås inte hur långt som helst, eftersom bara EN person i hela världen bör ha ett IQ på över 194.6. Men skulle man "bara" kunna skramla ihop de drygt 10 000 av alla i hela världen med IQ över 170, så borde man faktiskt kunna bestämma var dessa ligger på upp till omkring 190 eller så.
---
IQ ser jag öht inte som seriöst. Men tekniken jag talar om här HAR seriösa applikationer.
Kanske OT, så jag gömmer det i en spoiler:
När man t ex räknar på radioaktivitet och kriticitet i t ex kärnkraftsanläggningar, så används ofta Monte Carlo-simuleringar (tänker ffa på MCNP), där man följer t ex ett antal neutroner hur de studsar omkring och klyver atomer etc. Med några miljoner sådana simuleringar kan man sen beräkna statistiskt vad som händer i olika delar av reaktorn och närliggande delar. Men med hjälp av betingad sannolikheter kan man ändå få resultat med statistisk signifikans där kanske bara någon miljarddel av partiklarna kommer. Ett trick är att dela upp EN neutron som rör sig åt ett intressant håll till t ex 10 tiondels neutroner och sen räkna på dessa tiondelar var för sig, som om de är hela neutroner, men med den statistiska vikten 0.1. Och för att spara på minne dödar man slumpmässigt t ex varannan neutron som rör sig åt ett ointressant håll och räknar UPP den statistiska vikten på dessa till 2.
För mina beräkningar här har jag använt en TI-89, med en extra nedladdad "app" för statistik.
Jag vill tacka för din spoiler. Riktigt intressant faktiskt då jag undrat om sådant.
Just tråden är ju redan besvarad så jag lämnar inget OnT. Ville bara tacka nerd för en väldigt intressant utstickare.
Folk här verkar ha missat att det finns många väldigt starka korrelationer mellan IQ och diverse andra parametrar som man kan mäta, såsom utbildning, inkomst, medellivslängd, kriminalitet osv. Att försöka måla IQ som ett meningslöst mått pekar på en stor ignorans inom ämnet. Det är en väldigt god indikator på en persons potential men självklart inte det enda som spelar in.
Men för att hålla mig till topic: Ja, extremt höga IQ-poäng är helt meningslösa eftersom det inte finns vetenskapligt grundade tester som kan mäta så högt.
Sedan finns ett annat uppenbart problem inom problemlösning och det är att lösningar inte alls alltid enbart är en, utan det kan finnas ett flertal lösningar. Detta gör att uppgifter blir tvetydiga och opålitliga, då testskaparen sätter fel ifall man ej kommer på exakt dennes önskade lösning.
Stämmer bra det, och det är mitt andra problem med hela IQ-grejen. Matematiskt finns det aldrig bara ett unikt svar till frågor av typen "vilken är nästa siffra i följande talföljd". Och eftersom alla bilder kan kodas som siffror gäller samma sak om bildföljder.
Citat:
Ursprungligen postat av Stocko
Folk här verkar ha missat att det finns många väldigt starka korrelationer mellan IQ och diverse andra parametrar som man kan mäta, såsom utbildning, inkomst, medellivslängd, kriminalitet osv. Att försöka måla IQ som ett meningslöst mått pekar på en stor ignorans inom ämnet. Det är en väldigt god indikator på en persons potential men självklart inte det enda som spelar in.
Men för att hålla mig till topic: Ja, extremt höga IQ-poäng är helt meningslösa eftersom det inte finns vetenskapligt grundade tester som kan mäta så högt.
Fast just om det håller jag inte med. Som jag beskrev tidigare kan man få upp noggrannheten en hel del för sällsynta fall med betingade sannolikheter.
Jag påstod väl aldrig något sådant? Sluta med halmgubbar nu. Det finns otaliga studier som visar på att IQ mäter något relevant, inte nån enstaka dåligt genomförd studie. Åt vilket håll korrelationerna verkar har jag inte sagt något om eftersom det är i princip omöjligt att bevisa.
Det verkar råda viss förvirran gällande topic. Det finns en anlednin gtill att det postades i "Fysik, matematik och teknologi: allmänt" och det är inte för att jag är intresserad kring LHS:ares syn på IQ-test. Det jag alltså undrar är hur man kan räkna ut riktigt höga IQs via test. I praktiken kan detta egentligen gälla vilket normerat test som helst.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!