Stal åklagares cykel vid polishuset Jönköping, greps, men nu friad av Tingsrätten

En man i trettioårsåldern som tillbringat natten i polishuset i Jönköping, efter att ha omhändertagits för berusning, släpptes på morgonen 2018-04-27.
Han hittade utanför polishuset en låst el-cykel. Då endast bakhjulet var låst rullade mannen iväg cykeln på framhjulet.
En polis såg stölden av el-cykeln, som för övrigt tillhörde en åklagare, och grep mannen.

Mannen hävdade i förhör att han var förvirrad och inte hade tänkt behålla eller sälja elcykeln.

Jönköpings Tingsrätts dom har nu kommit och mannen frias från stöld, eftersom det inte är bevisat att det var hans avsikt att stjäla cykeln. För att en gärning ska klassas som stöld måste det finnas en avsikt att förfoga över ett föremål som ägare, skriver tingsrätten i domen.

https://www.jp.se/article/man-tog-ak...uset-frikanns/

Att mannen är har gjort gärningen är klart, men om han har begått ett brott kan diskuteras i denna tråd, liksom tingsrättens bedömning. Frågan är också om att det faktum att cykeln tillhörde en åklagare kan ha påverkat domen.

Det här med "oskyldig till motsatsen bevisats" används in absurdum av svenska domstolar.

Detta ju helt uppåt väggarna. Han stal alltså cykeln, men det var möjligt att han inte avsåg att stjäla cykeln.

Det vore rimligt med en liten sinnesundersökning, inte av förövaren utan av domare och nämndemän!

Han må haft en skicklig advokat och en välvillig domstol. Har han lika mycket tur i hovrätten?

Det låter väl rimligt att han frias, just då uppsåt att tillskansa sig cykeln som sin – dvs. stöld – inte kan bevisas. Nu är det väl rätt sannolikt att MGM ljuger för att slippa en fällande dom, men det spelar mindre roll.

Drar mig till minnes att jag själv gjort något liknande:
På väg hem till fots en natt efter en blöt kväll gick jag förbi min kompis flickväns port och såg att hans cykel stod parkerad där. Tydligen låg han på hålet den natten. Så för att retas lite rullade jag iväg hans cykel på framhjulet hem till hans port en dryg kilometer bort och parkerade cykeln där; vi bodde grannar. Minns att jag blev hejdad på vägen av ett rättskaffens par, men det här hände sig i studentsvängen i Uppsala, så de kände igen mig eller kompisen eller både och och lät mig fortsätta mitt värv i fred.
Lika lite som jag skulle dömas för stöld i det fallet, ska MGM här dömas.

Nu är det lite frustrerande i många fall, men domstolarna dömer alltså inte efter vad som verkligen hänt utan efter vad som kan bevisas ha hänt. Och kan det inte bevisas uppsåt att behålla eller sälja cykeln, så ska han frias.

Har inte läst domen men enda skälet till att han frias helt är att åklagaren inte i andra hand yrkat ansvar för egenmäktigt förfarande eller olovligt brukande. Kan ju som påtalats i tråden vara så att han inte hade tillägnelseuppsåt, dvs se saken som sin egen.

Låter ju lite som att åklagaren i fallet klantat sig lite genom att inte garderat upp med egenmäktigt förfarande.

Låter onekligen som att åklagaren klantat sig ja.

Sant, men det finns andra brott man kan fälla för i så fall. Låter som sagt som en åklagarmiss. Se ovan.

Ja eller en sinnesundersökning av lagstiftarna, det är förstås helt absurt att det avgörs vad man tänkte och inte vad man faktiskt gjorde. Nu har inte bankerna kontanter längre men annars kunde man testa detta vid ett bankrån, nej jag hade inte för avsikt att behålla pengarna, jag tänkte komma tillbaks med dem imorgon...

Som vi redan skrivit ovan finns det rätt många andra brott att applicera. Vid ett bankrån har du exempelvis olaga hot, brott mot vapenlagen och egenmäktigt förfarande som lär vara rätt aktuella. Faktum är att det finns en rätt intressant formulering i slutet av den paragrafen: "Är förfarande som avses i första stycket med hänsyn till våldet, hotet eller omständigheterna i övrigt av mindre allvarlig art, dömes dock ej för rån utan för annat brott som förfarandet innefattar." Ett rån är nämligen helt omöjligt att göra utan att utföra andra handlingar med egna brottsrubriceringar.

Uppsåt är helt avgörande i väldigt många brott. Eller tycker du att du ska dömas för mord om en självmordskandidat kastar sig under din bil när du kör? Du har ju trots allt dödat vederbörande. Nej, självfallet ska du frias. Om det inte kan visas att du var klantig och borde ha kunnat stannat. Då kan du dömas för vållande till annans död. Du hade inte uppsåt att döda, men du dödade ändå. Ett steg upp så kanske du hade uppsåt att skada, men ej att döda. Då blir det misshandel och vållande till annans död.

Sen har du ju handlingar du utför i nödvärn och i nöd. Men det kanske du också vill avskaffa?

Att man begår många andra brott som man kan dömas för vid ett bankrån är inget argument mot det jag skrev om stöld.

Det blir ofta absurt när man måste bevisa vad du tänkte för att slå fast om du har begått ett brott och inte fokusera på vad du faktiskt gjorde. Likaså är invändningen om nödvärn dålig, att du har rätt att försvara dig när du hotas utgår från vad du gjorde i den situation du befann dig i, och inte vad du tänkte. Exemplet om att någon kastar sig under min bil är ännu sämre och det borde du inse varför om du tänker efter lite.