Medias hantering och skyddande av den dömde misshandlaren Örjan Ramberg

De gick runt ämnet i cirklar. Man märker att de fokuserar på hur trevligt och märkvärdigt det är att bli inbjuden till Malou.

Den enda behållningen var att Marie Göranzon påpekade att det blivit ändring på männens beteende på Stadsteatern efter #Metoo.

Min slutsats är att avskräckning är en effektiv metod inom straffrätten, när man vill förhindra brottslighet. Det betyder att de män som håller på med trakasserier avskräcks av upptäcktsrisken och skammen. Därför har media en roll i det som pågår när de mörkar och vränger bilden av olika personer som skyddas. I stället för att ganska offentliga personer, som har sin försörjning i skattefinansierad verksamhet.

Media medverkar till att skapa ett uppblåst ego, som Ramberg. En karl som kan göra vad som helst utan konsekvenser. Nu plötsligt är konsekvenserna värre än i Nord Korea.

Som sagt, Ramberg är ett dåligt exempel eftersom han är 71 och inte fast anställd längre.

Men de här frågorna lär prövas i framtiden när det dyker upp andra fall. Antar att Virtanen gjorde nån sorts uppgörelse.

Så sant!
Det är inte Sveriges domstolsväsende som dömt i ärendet och tvingat Dramaten att inte förnya Rambergs kontrakt.
Dramatens styrelse har gjort en bedömning av för och nackdelar av att ha ett fortsatt samarbete med Örjan Ramberg och kommit till den slutsatsen att det inte längre ligger i deras intresse att fortsätta detta samarbete.

Ja, självklart har det så kallade "drevet", dokumentären om Josefin Nilsson och Kulturministerns besök samt en uppsjö annat, färgat av sig på beslutet. Konstigt vore annars.
Dramaten har agerat som vilket annat företag skulle ha gjort i denna situation, om än saktfärdigt.

Håller med om den osmakliga pöbelementaliteten, den klarar samhället sig utan. Det som retar mig är hyckleriet hos media; när det handlar om deras egna läggs locket på. De borde ägna sig åt att gräva och genomlysa problematiken generellt; både om brottsoffer och förövare.

Edit: Borttaget offtopic

Det har tydligt framgått att ingen deltagande part i den här masspsykosen (metoo etc) är särskilt intresserade av att peka finger. Poängen är inte primärt att tillrättavisa den enskilda förövaren utan att måla upp bilden av ett systematiskt förtryck från det ena kollektivet. Det är den svenska mannen som rättegången handlar om så i den mån hycklar inte media.

Det är problematiskt att enskildas agerande är föremål för offentlig granskning av hela samhället eftersom det skapar fullständigt hysteriska reaktioner. Tidigare var Dramaten en plats för skådespel, vad deltagarna gjorde sen tillhörde deras privatliv. Nu är det en arbetsplats med egna värderingar, politiska ställningstaganden och hela världen granskar så att ingen avviker från det allmänt accepterade.

Dumheter. Dramaten är en institution, så långt ifrån man kan komma ifrån likheter med vilket företag som helst. Dramaten är en statlig institution som i grunden är skattefinansierad, och har inget krav att var vinstdrivande. De har helt andra målsättningar än ett företag.

Det är absurt att komma på nu, att karln inte är lämplig med hänsyn till en TV film och en diffus allmän opinion. Det var saker arbetsgivaren kände till när kontrakt skrevs, eller om det var anställningsavtal med skådespelaren som ingicks, därför att de ville ha hans talang. Vid tiden när Ramberg fick roller, bortsåg arbetsgivaren ifrån hans beteende mot kvinnor privat och på teatern. Detta har skett under nästan 20 år.

Tvärt emot vad du skriver, valde arbetsgivaren att ha Ramberg kvar, trots att de visste att han var dömd och i övrigt betett sig olämpligt.

Det går inte att bortse från tiden, tidsfrister och när man säger upp kontrakt. Jag vet inte om Ramberg är tillsvidareanställd eller hur hans anställningsavtal ser ut, men det finns ingen saklig grund till avsked, eller rimliga skäl att bryta ett kontrakt som reglerar arbetsförhållande till Ramberg.

Jag undrar är det fler karlar på Dramaten som har betett sig illa, som du tycker det plötsligt finns skäl att bli av med? Medan en svensk statsstödd kulturrevolution pågår.

Kan det vara så att det var ett besök av kulturministern som ledde till detta beslut, är det mycket illa ställt med rättssäkerheten i Sverige.

Du belyser att #Metoo och andra missnöjesyttringar inte bara handlar om kvinnor. Vi har ett inhemskt problem med hur staten, myndigheter och rättsväsendet ser på mänskliga rättigheter och hur dessa rättigheter tillämpas i Bullerbyn. Det speciella med Sverige är att mänskliga rättigheter berör inte individer, bara kollektivet. En tolkning som är emot all internationell rätt.

Det blir mer och mer tydligt att bilden av Sverige inte överensstämmer med verkligheten, och att ibland blir missnöjet stort på vissa ställen, som Dramaten, när det är deras tur att kollektivt vara lite lagom kränkta, och visa sitt missnöje.

Men det är en feministisk aktion, ett statsstyrt missnöje, där rättsväsendet eller staten inte kritiseras. Det som är anmärkningsvärt är att detta feministiska drev startades i SVT, med en skildring av en gammal relation, för att belysa att Josefin var ett offer. Utan att beakta dynamiken i destruktiva mänskors destruktiva förhållanden. En partsinlaga i statstelevisionen, som inte tar upp varför Josefin lät sig misshandlas flera gånger. Vad finns hennes ansvar?

Sverige är en feministisk stormakt som bökar i andra länder, om det inte stör relationerna till araberna. Då är kränkningar av kvinnor i Saudi, OK. Eller balkongflygningar i förorten inget myndigheterna tar tag i.

Jag förminskar inte kvinnomisshandel, men det är bara en del av problemet, som har med bristande rättssäkerhet att göra för alla medborgare som blir utsatta för brott.

Den mediala förmenta idén är att rapporteringen skall inspirera drabbade bland kreti och pleti att också ta sig ur sin destruktiva relation såsom Josefin tillslut gjorde. Återstår att göra en seriös undersökning av om hur det förhåller sig i verkligheten med detta samband.

En alternativ teori är annars att det bara är en ursäkt för att få publicera lite snask om kändisar. Går det att idissla tjugo år gammal skåpmat för att sälja lösnummer och annonsplats så varför inte, typ?

Fallet Arnault tyder på motsatsen.
Kan man bli mer finkulturell än att vara i Akademiens närhet?

Ja, det är ganska beklämmande med den här häxjakten som sker. Man kan ju notera att det bara är en viss typ av brott som berörs också, d.v.s. brott som har rätt politisk kontext och bryter mot den så kallade värdegrunden. Om Ramberg hade mördat en annan man hade det förmodligen varit okej - vi har ju en sådan på DN exempelvis - eller om han likt Paolo Roberto spöat på pensionärer och oskyldiga människor på stan. Paolo är som bekant kvar i värmen.

Sedan kan man stilla notera att alla de där hundratalet IS-svenskar, där merparten med all sannolikhet gjort saker som skulle få Örjan Ramberg att likna Bamse i jämförelse, de vet ingen vilka de är, de hängs inte ut och de kommer inte ens att straffas vad det verkar. Vi har ett system i det här landet som är fullständigt genomruttet, totalt politiserat och helt och hållet godtyckligt. Du straffas inte för dina gärningar längre utan i huvudsak sett till vilken politisk kontext de fyller, vilken etnisk och religiös bakgrund du har och vilken roll du spelar i det så kallade kulturkriget.

De övervägande som Dramatens styrelse gjort när det valt att ingå avtal med Ramberg efter att han fyllt 69 är just av den sorten som många företag väljer att göra nämligen att de på kort eller längre sikt anser ska på olika sätt gynna företaget, institutionen eller vad man väljer att kalla organisationen.

Du slår huvudet på spiken när du skriver
"Vid tiden när Ramberg fick roller, bortsåg arbetsgivaren ifrån hans beteende mot kvinnor privat och på teatern. Detta har skett under nästan 20 år."

Varför gjorde de det?
"därför att de ville ha hans talang" Detta för att han säljer biljetter och gör Dramatens uppsättningar populära och därmed berättigar till bibehållna eller ökade medel till institutionen från aktuellt statligt departement.

"Jag vet inte om Ramberg är tillsvidareanställd eller hur hans anställningsavtal ser ut"
Det är mycket osannolikt att Ramberg har haft någon tillsvidareanställning efter att han fyllt 69 år och i synnerhet inte inom statens hägn.
Han har sannolikt erbjudits avtal som är tidsbegränsade, gällande för en eller flera uppsättningar med x antal föreställningar.
När Ramberg av olika anledningar "sjukskrev" sig för ett par dagar sedan återstod det endast ett fåtal föreställningar innan den nuvarande uppsättningen tog slut. Dramaten valde att ställa in de 2 sista av dessa förställningar. Nu väljer de troligen att inte förnya eller ingå något nytt avtal med Ramberg.

Vad det gäller andra medarbetare som kan vara i behov olika åtgärder för arbetsrelaterade problem, regleras detta via LAS och annan gällande lagstiftning och ytterst i Arbetsdomstolen.

Man kan givetvis justera straffskalan och personligen tror jag att många av de som verkligen genuint ändrar sig och känner djup ånger (det finns faktiskt sådana också) hellre skulle sitta av ett lite längre straff och få komma ut i ett inkluderande samhälle än det omvända.

Om man gå ännu lite djupare i ämnet så är vägen mot det man på engelska kallar redemption väldigt viktigt genom historien. Det var därför Herkules var tvungen att göra alla sina stordåd till exempel, eftersom han slagit ihjäl sin familj i en akt av vansinne. Kyrkan fyllde den här rollen tidigare och kunde döma ut väldigt hårda straff och det var just så hårt för att när det väl var gjort så skulle du vara välkommen tillbaka i samhället. När du slitit och lidit tillräckligt länge så blev det till slut tydligt för alla att du sonat det onda du gjort.

Det som är oroande idag är det inte finns något sånt här längre. Om du har gjort fel finns ingen väg tillbaka. Ta Martin Timell som exempel. Även om han förstår sina fel, genuint ångrar sig bittert och ägnar resten av sitt liv åt välgörenhet eller något annat så kommer folk bara att spotta på honom. Det finns inget intresse av att människor ska få komma tillbaka. Människan är helt utbytbar. Det är ingen som behöver Martin Timell och det är bara att kasta honom på sophögen som en kasserad och förbrukad människa. Samma sak med Örjan Ramberg vars synder ändå har ganska många år på nacken. Det är en 70-årig gubbe vi pratar om nu.

Personligen undrar jag inte om den här mentaliteten och det sociala kastsystemet som skapats genom Metoo-inkvisitionen kommer att slå tillbaka hårt. Vad kommer hända med alla dessa kändisar: Louis CK, Kevin Spacey o.s.v. Ska de gå över på den etablissemangskritiska sidan med Trump och liknande figurer om ingen annan vill ta i dem med tång? Risken är ju att det kommer att bli väldigt trångt där till slut när alla som inte passar av ett eller annat skäl ska förvisas ur gemenskapen och att de så småningom tar över.