Citat:
Ursprungligen postat av
Mmmm.harskarteknik
I media säger vi "vi vet allt, det vi inte vet är inte värt att veta" dvs media vet nu i denna sekund om alla kändisar som är kvinnomisshandlare, men media och kändisar är lite som symbios. Ni vill läsa om kändisar, kändisar säljer, skriver du ner kändisar blir det inga bilder och intervjuer. Media vet om alla knarkande och alkoholiserade kändisar men ser ingen anledning att skriva om (är ju privatsak) MEN när polisen tar någon och det börjar sippra ut, DÅ ringer man upp kändisen och ruggar en intervju där kändisen i förhand bestäms, varit dum och provat en gång, åkte dit men kommer aldrig göra det igen, symbios.
Jag tycker ordet symbios är en beskrivning, där du använder fel ord.
Det handlar om ömsesidigt beroende, och fjäsk för kändisar, politiker, och andra offentliga personer, helt i onödan. Med ängslighet, där de som har ansvaret i media, inte behärskar svåra begrepp som pressetik och yttrandefrihet. De kan inte balansera mellan dessa begrepp i förhållande till nyhetsvärde. Med beaktande av den rätt läsaren har till allsidig information om dessa personer de skriver om, i tid och otid. På bekostnad av riktiga nyheter för att sälja tidningar.
Visst behöver media kändisar som ställer upp, men kändisarna är ännu mer beroende av media.
Ramberg och Nilsson är kändisar och det är av allmänt intresse att deras förhållande slutar med rättegång om misshandel. Med facit ser vi regeringens intresse, med en minister som bökar i ett enskilt ärende. Ett agerande som verkligen belyser vilket nyhetsvärde denna sak fortfarande har, nästan 20 år senare.
Det betyder att media mörkar nyheter och skvaller som är av allmänt intresse. Inte undra på att blaska efter blaska dör eller konkar, för det är ingen tidning i Sverige som gör sitt jobb, som fri press med oberoende journalister. Det enda sättet att slippa skriva om Ramberg och Nilsson när det inte är mysigt, är att helt sluta skriva om dem och andra kändisar, och bara hålla sig till tråkiga nyheter som inte påverkar upplagorna positivt.
Att skriva ensidigt, ger en felaktig bild av verkligheten, där personer som Ramberg ges tillåtelse att göra det han vill, utan det nödvändiga avskräckningsmometet inom straffrätten, som i alla tider påverkat potentiella brottslingar positivt till att inte begå brott. Nu har media blåst upp Rambergs ego, genom att det bara skrivs att han är det bästa inom skådespeleriet Sverige har. Utan att ge en allsidig bild om den person de skyddar och fjäskar för.
Nyhetsvärdet vid tiden när Ramberg dömdes, var hur illa det kan gå i en svensk domstol, när en hovrätt fjäskar för en Dramaten skådespelare, och bortser från grundläggande juridiska begrepp som opartiskhet och objektivitet.
Nyhetsvärdet i dag är granskning av begreppet ministerstyre, där en kulturminister har möte i enskilt ärende, med chefen på Dramaten, Rambergs arbetsgivare, som slutar i kontraktsbrott, och yrkesförbud. I en slags rännstensjustis på högsta nivå där detta straff utmäts retroaktivt utan stöd i lag.
Enligt svensk lag har Ramberg avtjänat sitt straff. Vi har inte straffet yrkesförbud i svensk lag.
Regeringen kan inte döma återvändande deltagare i islamistiska staten eftersom det inte går i det fallet att döma retroaktivt, men när det gäller en enskild individer ser vi att lag och rätt inte gäller i Sverige. Där sticker advokatsamfundet ut trynet på en annan Ramberg som vurmar om grundlagen och lagrådet! Men hon är tyst när enskilda individer behandlas rättsvidrigt.
Det är nya lagar om de brottsliga gärningar Ramberg roat sig med. Att Ramberg blev dömd på andra lagar och att domstolarna inte är till belåtenhet kan inte repareras i efterhand genom att utöva feministisk maktutövning av det slag vi nu ser prov på.
Eftersom det inte blivit en rektion från media, på kulturministerns partiska och olagliga agerande i enskilt fall, kommer jag till slutsatsen att vi har ett rättsväsende i fritt fall, med världens dummaste journalister som deltar i drev och skriver känslomässigt skit. Journalister som bortser ifrån att granska kulturministerns rättsvidriga agerande i ett enskilt juridiskt ärende, som är inte har med kultur att göra, eftersom det var utanför Dramaten dessa brottsliga gärningar begicks.
Sveriges journalister ser inte denna spektakulära nyhet med ministerstyre och retroaktiv utomrättslig bestraffning av en individ. Och den faran det är för demokratin och journalisters frihet, om de själva till äventyrs skulle få lust att göra sitt jobb och granska makten.
