Medias hantering och skyddande av den dömde misshandlaren Örjan Ramberg

Ja, exakt. Man kan ju lätt jämföra detta med Aftonbladets felaktiga uthängning av teaterchefen som sedermera kom att ta sitt liv p.g.a. dessa falska anklagelser.

Å ena sidan har man inte några som helst problem att fabricera ihop en historia om en oskyldig individ men samtidigt håller man om ryggen och vägrar att namnge en psykopat med både rykte och dom.

Hur värdelös måste man vara för att platsa inom mainstream media egentligen?

Ptja, den där förklaringen håller ju inte. Det var inte längesen Aftonbladet drev en teaterchef till självmord, genom rent fabricerande.

Protesterna mot kända personers brottslighet räddar inte en enda utsatt kvinna. I detta nu finns det massor med ensamma kvinnor som lever utsatta liv. Omgivningen vet nästan alltid något, men de väljer att se bort, oftast på goda grunder dessutom. Så hur stöttar man utsatta i verkligheten?
'
Jag vill faktiskt inte se en enda manifestation till. Det räcker nu. Media borde sansa sig.

Att Ö.R. skyddas beror nog på att han är en sk ”finkulturell” person. Kultureliten skyddar de sina.

Media har makten att utse vilka hanar som ska försöka ”avrättas” av pöbeln. Därför blir det publicerat namn på vissa.

Sker detta random? Teorin om alfahanar ligger nog närmast. Att ge sig ut på tigerjakt är inte kattskit.

Just den här alfahannen har det svårt just nu.

Skapligt skadad och trängd av vänsterfolk, femenister och övriga folkdomstolen.

Pöbeln är underbar.

- HALSHUGG HONOM!

Mänskligheten går framåt. Hanen må vara mer eller mindre friad i domstol, men nu ska den dö.

Spännande att följa utgången.

Det är som många redan påpekat inte pöbeln som ska döma ÖR utan domstolarna. Detta är redan gjort och han har avtjänat sitt straff enligt landets lagar. Som så ofta i Sverige så blev straffet alldeles för lågt. Vår främsta ilska för det bör dock vare sig riktas mot Dramaten eller domstolen, utan våra lagstiftare. Höj straffvärdet för misshandel rejält, särskilt skadeståndsdelen. Låt misshandlare gå i tvångsterapi tills de inser sina problem och är redo att ta emot behandling och samtidigt gottgöra sina offer och deras anhöriga. Om de inte klarar det bör de spärras in.

Intressant inlägg. Utan metoo hade inte dokumentären om JN gjorts. Utan metoo hade ÖR inte kölhalats i mars 2019. ÖR:s förflutna hann ikapp. Kanske kan detta inspirera åtminstone någon kvinna att vakna upp och repa mod. Det inspirerade i alla fall kulturministern att ta initiativ.

Ser man på, Pallas är inte aktiv på DN längre. De hängde av honom när #metoo kom - men hängt ut honom har de förstås inte gjort. Och han syns ganska ofta i tidningar och tv (såg honom nyligen i något kulturprogram i SVT).

Den här artikeln av samme man i Expressen (för bara två månader sedan) bör nog ses som färgad av att han själv har fått känna sig utskuffad och anklagad - om än i enrum - för sexuellt färgat våld mot kvinnor: https://unv.is/expressen.se/kultur/film--tv/regissor-svartmalas-for-pahittad-valdtakt

Det är utmärkt att kvinnomisshandel tas upp och att ministern tar det på allvar. Vad fint!

En minister, Amanda Lind med rastaflätor, blir indignerad av ett enskilt 20 år gammalt ärende, när levande kvinnor misshandlas och trakasseras dagligen i Sverige, av kända och okända män. Kvinnors rörlighet begränsas av befogad rädsla för att bli utsatta för brott. Det har hon inte ens tänkt på.

Jag är också gripen av Josefin Nilssons öde. Vem är inte det?

Jag blir förbannad när en minister bokar möte med Dramaten, och Dramaten ställer in föreställningar, och jag tänker, att detta är Sverige i ett nötskal. Jag är ännu mer gripen av hur hopplöst det är i ett land med ministerstyre, med media som sorterar nyheter med beaktande av olika agendor. Media väljer vilka personer som ska skyddas och vilka personer som ska skandaliseras och utsättas för drev.

Enskilda personer väljs ut för att vara syndabockar, i den feministiska stormakten. Medan andra skitstövlar får hålla på med sin skit ostört. Levande kvinnor misshandlas och attackers av män dagligen, vissa kvinnor helt oförskyllt av män de inte ens känner eller haft med att göra.

Morgan Alling var inne på kärnfrågan i denna sak, och det är rättsväsendets milda behandling av dessa kvinnoplågare. I detta fall kom mannen billigt undan trots att Josefiin hade bestående skador. Sedan nämnde Morgan att 5.000 jurister (rätt summa 4.500) skrivit under #Metoo, om juristkollegor inom rättsväsendet. I Sverige har vi kvinnomisshandlare som sitter i domstolarna och dömer. De gör trovärdighetsbedömningar som alltid skyddar kollegorna, eller de män de känner samhörighet med.

Om rättsväsendet hade haft samma åsikt som medborgarna om män som misshandlar kvinnor, hade vi sett det i utmätningen av straff, där praxis hade gett hårdare straff, och inte en klapp på axeln som i detta straff skådespelaren fick i hovrätten.

Media har struntat konsekvent i alla tips som de har om rättsväsendets egna brottslingar. Vi vet att ingen av dessa 4.500 kvinnor som arbetat inom rättsväsendet har fått rätt om en manlig kollega grisar. I de fall en kvinna struntat i de osynliga koder som skyddar dessa grisar och anmält en gris vars gärningar är brottsliga blir det ord mot ord, där mannen är trovärdigare än kvinnan.

När en kvinnlig jurist inte har självbevarelsedrift och anmäler en manlig predator med yrke i rättsväsendet eller skydd av advokatsamfundet, brakar helvetet lös, för kvinnan, som straffas värre än den gärning hon anmält. Om en domare blivit dömd för hustrumisshandel, sitter han kvar och dömer i likartade mäl. Varför vill ingen veta vad denne domare heter och bli av med honom, undrar jag.

Det jag tycker är underligt är att män som misshandlar och trakasserar kvinnor kommer undan i en feministisk stormakt. Med regeringar och en kulturminister som deltar i drev, men inte gör något åt det som pågår just nu. Det hade varit nyttigare om justitieministern hade påpekat för rättsväsendet att de ska följa lagen och utreda alla anmälningar som lyder under allmänt åtal. Anmälningar som nu leder till ingenting för gärningsmännen. Kvinnan får ett brev med att brott kan inte styrkas, utan att ens en kontakt sker med en polis som utreder.

Det är inte konstigt att det finns brottslingar. Eller att brottslingar frodas och gynnas, där det inte finns konsekvenser. Det värsta är att vi vet hur vissa brottslingar skyddas, som denne Dramaten skådespelare tills det blir ett drev. En postum upprättelse som ger mig vibbar av diktaturens plakatpolitik.

DN Kulturs Malin Ullgren ryter teatraliskt till och använder Josefin Nilssons misshandlade kropp som murbräcka för att hävda att pressetiken måste underordnas de nya attityder som kom in under metoo. Utan vidare blandar hon ihop alla slags fall, och rör implicit ihop fenomenet att folk ibland uppbådar ursäkter för personer som Ramberg eller Persbrandt med regeln att ingen ska dömas ohörd, särskilt inte i massmedia.

Ullgren vill i princip att tidningarna ska hänga ut så fort något misstänkt rör sig - i varje fall är det den bilden hon ger. Naturligtvis nämner hon inte en sekund DN:s egen Hynek Pallas (uppburen filmkritiker på sidan ända till hösten 2017) eller Jacques Wallner, dömd för dråp men trots det begåvad med en lång karriär på DN. Nej, det är bara rätt sorts uthängningar som Ullgren vill se.


https://www.dn.se/kultur-noje/malin-ullgren-kvinnors-skelett-bryr-sig-inte-om-pressetikens-regler/


Tilläggas kan att Malin Ullgren satt knäpptyst under hela den tid då #metoo låg högt på agendan. Trots att frågan borde ha passat henne som hand i handske, och trots att hon är typ tredje i rang på DN Kultur efter Björn Wiman och har stor frihet att själv välja vad hon vill skriva om, och att få det i tryck, skrev hon i princip inte ett ord i frågan under dessa många månader. Antingen ville hon inte, av någon anledning, eller så hade Wiman förbjudit henne - kanske med hänvisning till att hon kände "fel personer" och var tydligt jävig på något sätt. Hur som helst, hon teg som muren men uppträder nu som anförare för "#metoo - The Next Generation".

(Jag ber om ursäkt om jag låter sarkastisk, kvinnomisshandel är en mycket allvarlig fråga. Det är DN:s slapphet och oförskämda opportunism som gör mig förbannad)

Du har helt rätt, man vet fan inte vilket ben man ska stå på på redaktionerna längre. #Metoo har inte påverkat journalistiken och redaktionella övervägande i någon positiv riktning utan namnpubliceringarna slår nu precis lika godtyckligt som innan. Det är tom svårare att se någon pressetisk linje efter #Metoo. Vi kan med gott fog konstatera att är du lite småful och långt ifrån det som uppfattas som en alfahane så ligger du risigt till om du så bara ger en kvinna en vänskaplig komplimang.

Ta exemplet med Eskil 'Sädeserland' Erlandsson, honom hängde samtliga redaktioner nyligen ut utan omsvep, Eskil blev på nolltid en driftkucku. Jag säger inte att han inte är ett gubbslem men det finns varken en dom eller några konkreta bevis, utan han åkte ut enbart på hörsägen eller det som tidigare kallades för skvaller.

Eskils Wikipediasida uppdaterades omgående efter anklagelserna:

Han lämnade 2019 sin plats i riksdagen på uppmaning av Centerpartiets gruppledare Anders W Jonsson efter att det framkommit uppgifter om att han uppträtt på ett sätt som inte är acceptabelt mot flera kvinnliga riksdagsledamöter[5].

Örjan Rambergs Wikipediasida däremot står emot att massor av uppdateringsförsök och hans sida är fortfarande vit som snö.

Nu har iofs Wikipedia ingen direkt koppling till MSM men så fort något namn publicerats i MSM så är det legitimt att dra vederbörande i skiten även på Wikipedia, med eller utan dom.

/Provokatör

Jag tror Ramberg är körd nu. Dramaten kan omöjligt ha honom kvar och han får leva sina sista år i skam för sina synder.
Tycker media har skött det här helt ok. De har diskuterat dokumentären och särskilt lyft upp problematiken med den misshandlande "ex-pojkvännen" som de inte namngett enligt rådande pressetiska regler. Om allmänheten vill veta vem det var som spöade Josefin så är det bara att googla (det klarar min mormor).