Hypnoterapi - Hur "borta" ska man bli under hypnos?

Den här frågan passar kanske bättre "Psykologi & psykiatri", mod får flytta i så fall.
Hursomhelst, jag har provat en del avslappningsband på egen hand tidigare och har nu gått till hypnoterapeut två gånger. För er som inte vet vad hypnoterapi innebär är det att gå ner i hypnos och det undermedvetna tar över och pratar om ens innersta hemligheter, svarar på frågor som terapeuten ställer osv, meningen är att göra sig av med mentalt bagage och gå vidare i livet. Min fråga handlar om hur borta man kan vara. Under de två sessionerna jag har varit på hittills har jag blivit väldigt avslappnad, kroppen har domnat bort osv. Första gången fick jag en del bilder i huvudet men kände mig ändå inte helt borta, dvs jag kunde styra mina tankar. Under den andra gången var det likadant, hela kroppen slappnade av utom hjärnan. Jag kunde fortfarande styra mina tankar och välja vad jag ville prata om, efteråt mindes jag en hel del av sessionen. Saker kom upp automatiskt men jag höll tillbaka en del av det. Hur ska jag göra för att kunna slappna av helt? Eller är det meningen att det inte blir mer avslappnat än så här?

Skulle också vilja veta.

Det du upplevde är helt normalt för att vara hypnos. Du förlorar aldrig medvetandet och styr alltid över dina tankar precis som när du ligger och vilar och inte har somnat än. Det är i princip vanlig avslappning med lite snack som riktar sig till ens undermedvetna.

Tyvärr fel forum dock.

Det hela handlar om hur avslappnad du själv kan tänka dig vara med din terapeut. Den enda som kan styra över hur pass djupt avslappnad du är, är alltså du själv och hur mycket du kan tänka dig att släppa garden.

Men det du beskriver låter som fullständigt normal hypnos. Det finns inget "magiskt" med hypnos, utan det handlar om att behålla fokus på specifika ting, samt tillåtandet av känslorna att följa med.

Pröva att släppa taget, och inte "hålla tillbaka" varken tankar eller känslor. Inga tankar eller känslor är för triviala, utan bara fram med allt. Låt minnena och tankarna berätta sig själva och följ känslorna som kommer med dem, ge utlopp för dem.

Det är också fullständigt normalt att du får upp minnen som du redan kände till. Vad man vill åt är i första hand förträngda minnen, i andra hand att släppa fram förträngda känslor. Men hypnoterapi är inte bara att gå på terapi en gång varje vecka. Mellan träffarna hoppas jag din terapeut gett dig en del uppgifter att arbeta med, för processen kräver sina insatser från din sida!

Ok, antar att jag kommer slappna av mer och mer ju oftare jag går dit. Helt ärligt kommer det upp en hel del otrevliga saker som jag helst av allt vill glömma, därför är det lite svårt att slappna av helt även om det råder tystnadsplikt. Kommer hemska minnen att dyka upp och försvinna likt heliumbalonger på marknader, dvs, de flyger iväg och man ser dem aldrig igen eller kommer de att stanna kvar? Hur blir jag av med det som kommer fram?

Jag får uppgifter efter varje gång som jag ska ta in, fundera och skriva om, det blir en hel del. Det är ganska jobbigt att rota fram gamla saker, jag har återupptäckt en hel del av mig själv och fått tillbaka en del ilska mot personer i min närhet och en massa andra grejer, om jag skriver en dag orkar jag inte skriva något dagen efter eftersom tankarna rusar för fullt, tur att jag inte är så gammal

Vilket är rätt forum då?


Edit: Mitt 200:e inlägg f.ö.

Du behöver nog tala mer med din hypnoterapeut om dennes erfarenheter av liknande fall & vad han strävar efter skall ske med dina minnen/känslor.

Är hypnoterapeuten öppen för att händelser i tidigare liv kan påverka omedvetet & skapa problem i detta livet? Isåfall hör tråden absolut hemma här.

Jag har läst något om två olika metoder hypnoterapeuter använt, dels djupare hypnos där man blottar obehagliga minnen (oftast från detta liv) - och suggererar glömska, så att de göms undan ännu effektivare än förut. Detta innebär förstås en risk att samma minnen/problem kommer upp igen senare. En modernare metod är väl som du beskriver, att man plockar fram & genomlever de förträngda känslorna igen under lätt hypnos - och får oftast en lättnad av det. Det är normalt att inte känna sig hypnotiserad & att man minns allt. Dock kan tidsuppfattningen bli förvrängd.
Fler sessioner kan ge effektivare bearbetning - men alla är väl inte lika lätt botade.
Det gäller väl att det är rätt ände man nystar i, så att det inte är något ännu djupare som skapar problemet?
.
Be hypnotisören att ge en fri instruktion nästa gång, t ex "gå till en tid då ditt problem började" eller liknande. Kanske hamnar du i barndomen, kanske i en fantasi/allegori av ett tidigare liv som hjälper dig att förstå dig själv,
kanske hamnar du i ett verifierbart verkligt tidigare liv som också det hjälper dig att förstå dig själv.

(finns det verifierade tidigare liv som kommit via hypnos? Ja, många, t ex polisen Robert L.Snow som verifierade sitt liv som konstnären Carroll Beckwith från obskyra källor han inte kunde ha sett före hypnosen. http://www.ial.goldthread.com/snow.html)

Hon är helt öppen för både detta och tidigare liv. Än så länge har det bara handlat om händelser i det här livet. Jag vill gärna prova regressionshypnos också så småningom men det känns som om jag har en del kvar att göra innan det är dags för tidigare liv.

Det är ungefär så hon har gjort hittills, "gå tillbaka till när du var liten, ta fram ett lyckligt minne" osv. Det som jag tycker känns lite b är att hon inte har något psykologutbildning. Är det meningen att man ska prata om det som kommer fram efteråt eller är det passerat när hypnosen är över, att det stannar där och sedan går man vidare? Jag känner att jag skulle vilja prata om en del saker efteråt men hon säger att är mer som en guide som leder mig till rätt dörrar och att jag själv får gå in där. Det kanske inte är meningen att det ska ältas efteråt och då behövs ingen psykolog men det känns lite skumt att bara släppa det och gå vidare tycker jag. Det är inte så att hon absolut inte svarar på frågor efteråt men... jag vet inte... hon kan en hel del så en titel är ju inte alltid ett måste heller. Får ta det med henne nästa jag ska dit, tror det är på fredag.

"Hypnosshower" där folk tror att de är fåglar, får orgasm på kommando och liknande, är det bara humbug då alltså?

Jag som skrattade så åt denna:
http://video.google.com/videoplay?do...54464742875693

Jag vill ju att det ska vara sant

Vad jag förstått då jag läst lite om hela estradhypnosscenen är att det mesta är helt eller delvis "äkta". Det går till så att hypnotisören vaskar fram personer som kommer vara extremt suggererbara på följande sätt ungefär:
- Annonserar efter frivillig (då kommer alltså sådana som VILL bli hyonotiserade under premissen show)
- Tar in ex 150 pers och använder ett antal snabba suggestionstester för att vaska fram de mest mottagliga samt några tester som är till för att skilja ut personer som egentligen är där för att visa att de inte kan bli hypnotiserade el dyl.
- Förhypnotiserar dem och lägger in "triggers" för att snabtt kunna försätta dem i trans.

Således så är de vi ser på scenen personer som är extoverta, villiga att bli hypnotiserade och att showa och dessutom är lätta att försätta i "djup" trans.

För övrigt kan man ju hypnotisera en person att inte uppleva smärta då man opererar ex ett ben så varför inte att man tror sig vara naken eller att man blir "blind" för en viss person?

Psykologi forumet givetvis.

Jag utgår från att du är sarkastisk men kommer svara på frågan för säkerhets skull. Folk i hypnosshower är fullt medvetna om vad dom göra hela tiden. Dom har givetvis fri vilja precis som vanligt. Anledning till att dom går med på att bete sig som tex fåglar är bla pga grupptryck eller social press. Jag kan ge ett exempel, säg att du går med på att bli hypnotiserad inför en grupp på runt 200 personer eller mer, skulle du då gjort som hypnotisören sa och spelat med eller skulle du förstört hela showen genom att inte spela med (vilket givetvis händer då och då)? Förutom det kan du läsa mer om det här: http://en.wikipedia.org/wiki/Hypnosis#Stage_Application

För den som är intresserad av olika paranormala (= ännu ej vetenskapligt förklarade) aspekter av hypnostillståndet rekommenderas t ex John Björkhems avhandling "De hypnotiska hallucinationerna" från 1942. Går nog att fjärrlåna via biblioteket.
Han gjorde över tusen experiment med hypnos i Uppsala under 30-talet, däribland försök med fjärrseende & tidigare liv.
En del av de intressantare effekterna finns beskrivna här.

Exempel: "I det första experimentet fick försökspersonen suggestionen att han skulle se sitt porträtt i profil på ett blankt kort som Björkhem visade honom och som var märkt på baksidan. Försökspersonen såg mycket riktigt porträttet och undrade var Björkhem hade fått det ifrån. Själv hade han inte sett det förut. Björkhem stack så in kortet bland åtta andra blanka kort och gav bunten till försökspersonen. Denne plockade då direkt ut kortet med det hallucinatoriska porträttet. Dagen efter hade Björkhem låtit fotografera kortet och gav det tillsammans med kopian till försökspersonen. Denne såg då fortfarande sitt porträtt på originalet men inte på kopian. Hallucinationen hade alltså inte låtit fotografera sig. Några månader senare såg han fortfarande porträttet. Björkhem talade då om för honom att porträttet bara var en hallucination, men detta hade ingen verkan. Han såg det ändå. Och det gjorde han också vid kontroller tre respektive sju år senare."