Citat:
Ursprungligen postat av brevmannen
Hon är helt öppen för både detta och tidigare liv. Än så länge har det bara handlat om händelser i det här livet. Jag vill gärna prova regressionshypnos också så småningom men det känns som om jag har en del kvar att göra innan det är dags för tidigare liv.
En kort kommentar bara. En regression är att gå tillbaka i tiden, när man emotionellt och kroppsligen kan känna sig som ett litet barn igen. Det är fullständigt normalt och är vad hypnoterapi syftar till för att lösa upp de emotionella knutar som finns vid just den åldern.
Tidigare liv-regressioner är att gå tillbaka till just ett Tidigare Liv. Oavsett om man tror att detta är rena fantasier eller äkta vara, så kan det vara ett mycket bra redskap att leva ut ångest på.
Jag tycker nog du ska ta ett ordentligt snack med din terapeut och återigen få klarhet i vad terapin syftar till, så att denne ingående förklarar vad ni försöker åstadkomma. Det handlar om att återuppleva just de hemska minnen du talar om, med både kropp och själ närvarande. Såsmåningom kommer du till ett bortträngt minne, det som är själva knuten, och då händer det grejor ser du
Citat:
Det är ungefär så hon har gjort hittills, "gå tillbaka till när du var liten, ta fram ett lyckligt minne" osv. Det som jag tycker känns lite b är att hon inte har något psykologutbildning. Är det meningen att man ska prata om det som kommer fram efteråt eller är det passerat när hypnosen är över, att det stannar där och sedan går man vidare?
Framförallt ska associationerna vara fria. Låta ett minne, vilket som helst, komma till dig. Om hon styrt dina minnen till lyckliga sådana, kan det ha flera orsaker. Dels att du kanske just upplevt något otrevligt så att hon vill få dig att må bra efter det som just hänt. Dels kan det vara så enkelt att hon vill få igång din minnes-process, och då kan det vara enklare att komma ihåg de roliga minnena.
Men när ni är varma i kläderna ska det vara helt fria associationer, d v s du sköter hela ruljansen och hon antecknar, samt hjälper dig/stöter på när det behövs.
Angående psykologutbildning så är Hypnoterapeut en lekmannautbildning som är bona fide i de anglosaxiska länderna. Var glad att hon kallar sig hypnoterapeut, det betyder att hon litar till sin förmåga. En del går som katt kring het gröt runt begreppet hypnos, och kallar sig ditten och datten!
Angående att prata om det efteråt, är det ingen idé att intellektualisera. Hon gör dig ingen tjänst genom att diskutera igenom det du varit med om, att "ge svar" s a s. Gå därifrån och låt tankarna komma till dig på egen hand. De kommer bubbla upp, och det hjälper din process redan till nästa gång.
Citat:
Jag känner att jag skulle vilja prata om en del saker efteråt men hon säger att är mer som en guide som leder mig till rätt dörrar och att jag själv får gå in där. Det kanske inte är meningen att det ska ältas efteråt och då behövs ingen psykolog men det känns lite skumt att bara släppa det och gå vidare tycker jag. Det är inte så att hon absolut inte svarar på frågor efteråt men... jag vet inte... hon kan en hel del så en titel är ju inte alltid ett måste heller. Får ta det med henne nästa jag ska dit, tror det är på fredag.
Det viktigaste är att ni har en god klient/terapeut-relation. Om du känner dig bekväm att öppna dig för henne oavsett skratt, gråt eller ilska, så är det en god relation. Om du skulle börja tycka illa om henne, så avbryt inte terapin. Det är antagligen ett motstånd mot hela processen, och ett tecken på att du närmar dig kärnan. Det behöver naturligtvis inte hända, jag säger det bara i förebyggande syfte att du ska veta att det är en "bra känsla".
Lycka till!
