Satsar allt på militär karriär vid 47?

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/va...n-arm-skadades

"Made#eine Do#k Anj#mo har satsat allt på en karriär inom försvaret och gjorde därför militär grundutbildning på Ing 2 i Eksjö. Men efter en övning har hon så ont att hon fick lämna utbildningen.
– Jag gick upp i brygga och bara vrålade rakt ut, säger hon."

Fråga: kan man göra GU vid 47 och räkna med att kroppen ej får stryk?
Bör man få göra GU vid 47?
Är tourniquet en nödvändig övning?

#=L, L, E

Då gäller det att man har en grym kropp för att vara 47 år.

Hahhahaha är det bara jag som tyckte det där var komiskt??
Ser framför mig den där Madeleine helt taggad och tror hon ska bli bäst och så totalfailar hon istället och så ser man henne packa väskan och promenera hemåt i öknen haltandes

Om man har bra kondition/är tränad och är i ett allmänt bra skick sen innan så kan man göra mycket.. men rekomenderas nog ej..

Smärta är feghet som lämnar kroppen.

Hade hon haft hjärta för det hade hon tagit smärtan, iaf en gång

Förresten vetifan, är lite kluven, men alla borde kunna arbeta för armeén utan att kanske alltid ingå i den, svinigheter och skit tillhör väl alla platser där det är större grupper som äter, skiter och knullar ihop.

Det är nog inte så dramatiskt. Troligen har vår hjältinna tänkt sig att söka någon tjänst i försvaret, där det har meritvärde att ha gjort militär grundutbildning och det är tillåtet att söka (men inte garanterat att man antas) till det år man fyller 46.

När det gäller övningar med avsnörning av arm eller ben smärtar detta ordentligt (i skarpt läge är alternativet sämre) och ÖVNING får naturligtvis inte gå till så att det uppstår skador. Att det känns är förväntat.

Det troliga är att det blev uppenbart för alla inblandade att det inte fungerat så bra, och uppgiften om fyra månaders sjukskrivning (och därmed ej godkänd utbildning) kan ju då vara en praktisk lösning.

Haha, ja att det hela handlade om en simpel standardövning med tourniquet är ju faktiskt mer uppseendeväckande än hennes ålder.

Jag är 37, man, i hygglig form+ och är ute och krigar just nu as we speak, jag har en någorlunda bekväm understödsbefattning där jag mest åker i ett fordon...

...jag är åt helvete för gammal känner jag.

Krigar som i riskerar att bli dödad eller övning? För gammal för att det är såpass fysiskt ansträngande? Hur mycket tränar du i vanliga fall?

Finns många 47-åriga kvinnor som skulle klara av det.

I de gamla, onda tiderna, var 47 år den gräns när man som värnpliktig inte längre avkrävdes militär tjänstgöring. I försvaret fanns redan då, många äldre yrkesbefäl som brukade stånka och pusta sig igenom kontrollproven, utan att bryta samman och sjukskrivas fyra månader. (I några fall var det väl tveksamt om ansträngningarna var sådär helhjärtade.)

At vara på övning (för att inte tala om att kriga på riktigt) kan nog kännas "sådär" då man är i närheten av 40.

Klart man ska dra åt en torniquet med full kraft samtliga gånger du använder den. Vanligt fel första gångerna är ju att man drar för löst, och man då får dra åt skiten hårdare vid kontroll av befäl. Ska man då dra åt löst varje gång kommer det ju sluta med ett utvecklat felbeteende vilket är skillnaden mellan liv och död i ett katastrofblödningsförfarande. Visst att det gör pissont när skiten sitter på korrekt är en sak, men det är bara att bita ihop och ta smärtan den korta stunden tills kontroll är genomfört och någon släpper på trycket. Oklart hur hennes arm gått ”sönder”, måste ju varit någon tidigare skada eller vek kropp. Enda biverkningen jag stött på är brustna blodkärl men det är ju inget och gräma sig för.

47 år är fortfarande gränsen, det är därför det är hennes ”sista chans”.