Citat:
Ursprungligen postat av
Kopparmynt
Uppskattar man jämställdhet hyllar man Sverige och vad
folket här har skapat, slår vakt om det och patrullerar gatan framåt. Sitter man och baktalar det här landet på sådana här punkter så är man på villovägar och på villovägar har etablissemanget fört oss länge nog... med propaganda så stark att folk undrar hur det kan vara fel med lögner i den.
Och fortfarande är det nästan helt tyst om en av svenskens största bedrifter på jämställdhetsområdet, sex dagar har gått och Internationella Kvinnodagen har passerat. Helst skulle ingen ha vetat, helst skulle vi vara lika tysta, helst skulle vi idissla etablissemangets propaganda från mun till mun istället - för du är dålig, jag är dålig, vi är dåliga... och det finns så mycket kvar att göra... för de mänskliga felen i perfekta system.
Klara. Färdiga. Spy.

Jag kan tänka mig hur Sverige måste se ut ifrån andra länder. Som ett spel. En liten låda med massor av bortskämda I-landsmänniskor som vandrar omkring och ser ut som Barbie och Ken, snygga och fula versioner.
Allt är fint, allt är jämställt, män och kvinnor är fria som fåglar. Gardinerna i hemmen matchar kudden i fåtöljen och givetvis har man senaste nikedojjorna på joggingturen. Välmatchat till resten av outfiten.
Allting är så satans lugnt och bra. "Alla är välkomna" mentaliteten fullkomligt flödar omkring.
Men...någonting skaver. Den psykiska ohälsan är hög och många söker hjälp för ren och skär tristess och meningslöshet. Undrar vad det beror på?
Stackars små bortskämda rikemansinvånare, lär de tänka.
Ursäkta OT, men blev tvungen..