Självkänsla och föräldrar som ser till att den stannar i botten

Undrar om någon kan känna igen sig.

Jag är uppväxt med, vad jag nu förstått, två nära nog narcissistiska föräldrar. Separerade på varsitt håll där vi tillbringade mest tid hos mamma.

Den ene, pappa, mer med de mer typiska dragen- elaka nedtryckningar, hån och ständigt raljerande om hur bra han själv är. Samt ständigt matade med dåligt samvete att alltid finnas till hands för honom när han vill.

Den andra, mamma, BETYDLIGT mer dolt. Lyft till skyarna av andra, och av sig själv, som världens snällaste och mest omtänksamma människa som enbart lever för andra. Jag har nu först som äldre förstått att hon inte alls varit bra. Har aldrig känt mig omtyckt och ständigt fått små gliringar att jag är en ful person, psykiskt och fysiskt.

Idag har jag ENORMA prestationskrav. I mitt arbete levererar jag motsvarande 3 "normala" kollegor. Allt måste bli rätt, tar kritik personligt och är livrädd att göra fel. I hemmet är jag mycket mån att alla ska må bra och sitter inte still en minut-då känner jag mig oduglig. Självkänslan är i botten och jag tror helhjärtat att ingen tycker om den riktiga jag. Möjligen barnen. Ibland.

Först nu har jag insett att kontakten med mina föräldrar gör mitt mående sämre. Pappa ställer enbart krav och ger dåligt samvete, helt ointresserad av barnen.
Mamma pratar KONSTANT skit om alla. Inklusive mina barn och min man. Alla är värdelösa utom hon som är godheten själv. Jag matas ständigt med diffusa anklagelser att jag har en ful personlighet och är dålig. Men hon ställer alltid upp och gör allt för barnen. Och då vill hon gärna berätta hur storartat hon hanterat allt hon gjort. Hon har sedan all tid jag kan minnas aldrig tyckt om mig eller min bror. Hon kunde trösta och ta hand om oss i viss mån men något saknades. Vi var helt gränslösa och fick ta hand om oss själva. Alla syskonbråk lämnade hon oss själva att lösa. Jag fick väldigt mycket stryk av min bror och var otrygg hemma. Jag känner bara att hela min barndom är sorglig och otrygg.

Är det någon annan som har växt upp på liknande vis? Det är sjukt svårt att fixa självkänslan när den sitter så djupt. Hur kan man göra? Jag vill bara kapa med mina föräldrar eftersom de får mig ner i botten igen. Men jag är lite rädd då jag blir helt utan socialt nätverk. Har någon något tips?

Titta på de här två meningarna igen. Du har just beskrivit hur tärande det är för dig att umgås med dina föräldrar, men du vill inte säga upp kontakten då du i så fall blir utan socialt nätverk? Kontrollerar dina föräldrar ditt umgänge? Eller är dina föräldrar ditt enda sociala nätverk? Oavsett vilket av alternativen som stämmer tror jag att du mår bäst av att klippa.

Tack. De har varit mitt enda sociala nätverk ja. Vår familj är rätt isolerade mycket beroende på att vi har en son med autism och mitt mående...

För mig låter det som att just det faktum att de är ditt enda sociala nätverk är förklaringen till att du mår dåligt. Det vore troligen bättre för dig att i stället umgås med folk som får dig att må bättre.

Ja, troligtvis kommer det bli lättare att bygga upp ett socialt nätverk om du får bättre självkänsla.

Tack snälla ni för tips. Grejen är att min mamma är den enda barnvakt och hjälp vi har. Men hon får mig att må dåligt. Och just nu är min enda känsla att ingen vill umgås med varken mig eller min familj. Men ni har rätt. Jag behöver hålla mig borta från de som drar ner mig och sedan kanske vi kan bygga upp kontakter med andra människor.

Måhända ett lyckokakstips, men om du inte har något större socialt umgänge har du all möjlighet att bestämma dig för att vara den du VILL vara, fri från tidigare identitet.

Bygg upp en persona som känns trygg och självgillande, öva på att agera utifrån den. Till slut kommer du inte minnas den inre osäkra individen.

Men det bygger på att du klipper av ditt tidigare liv!

Bryt med föräldrarna. Laman ovan skrev bra.

Du har troligen prestationsångest nu över att dina barn inte ska ha lika dåligt som dig. Hoppas inte att du tror att du ska lappa ihop livet för dina barn och tror att du kan ge dina barn morfar och mormor som bryr sig. Det lär inte hända om det du skriver stämmer.

Träffa den 1-2 timmmar MAX 3-4 ggr per år. Det räcker.

Du vill säkert se din son lycklig på livet trots begränsningar, den lycka får han av att ni upplever glädje i livet.

Självkänslobiten är svårare att hantera, Den lär sitta i resten av livet. Du får ta hjälp av din man där genom extrem öppenhet.

Du kan få hjälp av stödperson. Antar sonen har kontakt med sjukvården. Det är inte lämpligt att låta honom utsättas för samma mamma som skadade dig.

Har varit i likartad situation så jag förstår ungefär hur du har det. Mycket svårt att ta sig ur. Att stå under kommando av narcissist påverkar hela ens personlighet. Finns inget annat alternativ än att lämna. Jag gjorde en fullständig utrensning då jag även kastade ut alla presenter jag fått och allt som hade någon anknytning till dem oberoende av värde eller utseende. Kändes skrämmande men bra.

Du slits mellan ditt arv och framtiden (prestationskrav), vilket påverkar din förankring i nutiden negativt. All denna stress och oro inför det som varit och det som komma skall är lättidentifierat men varifrån kommer det? Från dina föräldrar? Samhället? Din familj?

Medan dessa faktorer naturligtvis spelar in i ditt mående så betvivlar jag att du själv anser dig vara livegen vad gäller ditt självförverkligande. Någonstans inom dig finns en idé om att kunna förhålla sig balanserat till ditt arv och din framtid, för det är inte mycket du kan göra för att ändra det som redan hänt samt den ständigt spekulativa framtiden. Så vad du söker är att känna dig väl förankrad i din nutid och inte låta ditt medvetande tas över av specifika områden i din hjärna som hanterar dåtid och framtid.

Hela vårt samhälle är en projektion av vår kulturella hjärna vars evolution styrts av hur vi uppfattar och hanterar vår existens. När vi mår dåligt så mår också kulturen dåligt. Vad vi bör sträva efter är en centrerad plats i vårt medvetande där vi kan nyttja hela den kulturella hjärnan och uppnå den jämvikt och harmoni som ger oss kontroll över sinnet.

Tror du verkligen du kan lösa dina problem genom att identifiera trauman i ditt arv? Kan du lösa dina problem genom att ständigt oroa dig inför framtiden? Eller vill du helt enkelt kunna slå rot i nuet och låta tiden som går vara födan som ger dig starka rötter att hantera framtida motgångar?
Nuet är en spännande plats att befinna sig i som ger oss enorm styrka och kontroll när hela hjärnan samarbetar - precis som kulturen.

Låt henne inte muta dig med barnvaktning. I värsta fall går det alltid att betala för en annan barnvakt och prioritera bort något annat i din vardag för att ha råd. Det känslomässiga priset du betalar för din mors barnpassning är på tok för högt, och du bör sluta.

Det är förstås lättare sagt än gjort, och då dina föräldrar är narcissister kommer de givetvis inte att respektera ditt önskemål att slippa umgås med dem. Så var beredd på en tuff tid – men glöm aldrig att de inte har någon som helst rätt till umgänge med dig.

Tack! det lät ju faktiskt riktigt trevligt.