Folk behöver mer ensamhet?

Ensamhet har jag i överflöd - och jag njuter för de mesta av det.

Ensamhet är skönt och fritt - dessutom känner jag mig inte ensam - snarare att jag i ensamhet får mycket god kontakt med mig själv - vilket kanske är det viktigaste av allt i livet.

Dock tror jag inte att alla människor mår bra av ensamhet/avskildhet/stillhet. Alla är olika.

Det är inga problem, det vi gör på utsidan spelar egentligen mindre roll bara det genomförs med medvetenhet, att ägna sig åt aktivitet med begär som leder bort från sinnesro, kompulsivt, är ett slöseri på ett mänskligt liv.

Att bara vara stilla är den överlägset snabbaste sättet mot djupare existentiell insikt( - då menar jag inte nödvändigtvis kroppsligt utan stilla den inre turbulensen på samtliga nivåer, meditativt är en inre kvalité av närvaron, inte något man gör som när folk felaktigt påstår att man skall meditera, ingen kan meditera för det är inget man gör, det är ingen aktivitet utan en inre kvalité som finns där eller inte). Individer som är nära andlig/existentiell upplysning väljer att inte göra något på grund utav att världen och alla dess frestelser inte längre är lockande, bara vid skymten av den absolutare verkligheten bortom tid och rummet och den upplevda friheten det innebär har sökaren inte längre några ögon för något annat än den ''gudomliga frukten'' för att uttrycka det så. Men det innebär en utveckling att nå dit.

Men även något som konst kan vare någons väg mot befrielse för stunden, så länge du använder konsten och inte vice versa, d.v.s tillåter konsten/skrivandet använda dig - (Så fort man identifierar sig med något annat än sig själv, har man förlorat perspektivet, d.v.s människor är tyvärr trälar under sina begär och identifikationer med yttre objekt, det blir väl inte mer tragiskt uppenbart än när personer tar livet av sig vid en börskrasch, sådana personer ägde aldrig några pengar, utan pengarna ägde personen)

Tack så mycket igen Paradigmskifte, många kloka insikter här, kommer ta lite tid att smälta. Ska ta tillvara på dom alla!

Men detta med konsten och ägandet av den eller att bli ägd, det stämmer väl inte helt? För det är väl inte samma relation vi har till konsten som till pengar eller andra ting. Konst och skrivande är ju mer av ett växelspel, där människan och konsten samspelar. Den ena slår an en klang, den andra motsvarar, den ene responderar igen och väcker ett starkare gensvar, och så vidare.

Det som syftas till här är begäret, vad man än företar sig och sinnet kan uppfatta/fixera sig vid kan bli till en potentiell distraktion/fälla som inskränker det naturliga inre behovet efter befrielse från alla begränsningar, om det inte hanteras med medvetenhet.

Begäret efter saker och ting är väsentligen ett omedvetet sätt som detta naturliga inre behov hos en människa tar sitt uttryck på, därför kan man aldrig släcka ett begär fullständigt(bara tillfälligt) utan medvetenhet, för det beskrivna inre behovet finns alltid kvar, det ena begäret byts bara ut mot ett nytt sådant. Av det skälet kan inte en människa till skillnad från djuren nöja sig med '' magen full '' d.v.s endast den kroppsliga överlevnaden, för hon har bara ena foten i djurriket, den andra vill överskrida densamma. ( i.e transhumanism är den materialistiska vetenskapliga filosofins sätt att omedvetet söka detta inre behov efter frihet, för att ge ett påtagligt exempel på hur långt det kan gå när människor inte äger någon insikt eller medvetenhet om sig själva).

Att genomföra saker och ting med medvetenhet betyder därför att man inser hur fördelaktigt något är(eller inte)i en sann existentiell mening, så länge det man företar sig inte blir till ett begär ser jag därför inga problem med det i sig(som t.ex. i ditt fall, konst/skrivandet). Men undviker man att rikta uppmärksamheten mot det inre kan dock en sådan medvetenhet omöjligt infinna sig och lidande är en oundviklig nödvändighet för den ytligt fångade individen, livet kommer alltid att påminna oss om detta faktum.

Just nu lever vi i en paradox. Vi möter fler människor per dag än människan någonsin gjort i historien. Samtidigt lever vi i en tid av negativ ensamhet. Jag bara personligen tror att det beror på att de relationer vi har, ofta är i förbigående och saknar djup. Man blir inte sedd för den man är och man får ingen chans att se andra.

Det är poppis att ha sociala skills. Tidens inneord. Men de verkar bara vara ytliga och handlar inte om djupare åtaganden i det sociala, som att faktiskt hjälpa och stötta sina medmänniskor. Vi ser inte våra arbetskamrater som våra systrar och bröder. Inte heller främlingar på bussen.

Folk kämpar för att bli sedda på sociala media, samtidigt som de andra också kämpar och det finns ingen riktig mottagare. Och så finns det dem som aldrig fick vara med från början. Det är konstigt att ensamma människor inte kan hitta varandra med den teknologi vi har.

Jag ser ensamhet som något positivt därför att jag har några som fyller de djupare behoven av social kontakt. Ytlig kontakt har jag direkt inget emot, men mig som person ger den mig inte så mycket. Så all egentid jag har känns ytterst luxuös.

Jag tror att dels handskas introverta med ensamhet bättre. Vi värdesätter djupare relationer. Vi värdesätter relationen med oss själva. Extroverta kan också ha det bra ensamma, men för vissa av dem går det inte, är väl något genetiskt. Fast det kan också vara människor som faktiskt inte blir sedda och förstådda i vanliga fall, så de blir aldrig socialt mätta, och då blir ensamheten obehaglig.

Jag tror framförallt att den frivilliga ensamheten behöver avpatologiseras.

Hur ska man ta tag i sitt inre? Vad är första steget, och vad steget därefter? Jag känner att jag gått på autopilot alldeles för länge och att det är dags att ta tag i mitt inre, men jag vet inte riktigt hur :/

Bjuder dig till tråden ''andlig upplysing'', (FB) Hur är det med er andliga upplysning? ( en tråd där vi hjälps åt ).

Skrev ett inlägg några sidor bakåt som går igenom detta och en övning du kan sätta igång med redan nu.

Jag trivs bäst i stillhet och tystnad, i en helt naturlig miljö (dvs. inget 5G, wifi...etc. (och övrig EMF), samt de andra farliga skräpprodukterna som de usla globalistiska lobbygrupperna vill förgifta oss västerlänningar med).

Men svaret på frågan är ja, jag kan konfrontera mig, och har alltid kunnat göra det.