Hur mycket uppmärksamhet, tid, kärlek kan man begära?

Som titeln lyder, hur mycket av allt det där är ”normalt” att få i ett förhållande och hur mycket kan/borde man begära? Hur ofta är du tsm med din partner? Känner du dig sedd? Hörd? Hur ofta pratar ni med varandra, myser osv?

Som med allting annat är de där individuellt. Vissa trivs och mår bra av att den ena eller båda reser i jobbet och inte ses varje dag. Andra klarar inte av att sova en natt ifrån varandra och gråter ut på Facebook pga en natt på egen hand. Så för vissa är det normalt att vara ifrån varandra och för andra är det normalt att vara så mycket tid som möjligt tillsammans. Och så finns det allt däremellan.

Det är inte helt ovanligt är att en vill umgås all ledig tid efter jobbet och den andre vill träna eller vara med kompisarna ett antal kvällar i veckan. Man har helt olika värden på vad som är normalt. Och då kan det bli vissa slitningar...

Rubrik förtydligad.

Uppmärksamhet, tid, kärlek —> Hur mycket uppmärksamhet, tid, kärlek kan man begära?

//Mod

Jo det är väl sant. Men jag syfta nog mer på om man är sambos tex och vistas i samma rum. Frågar nämligen för att ja känner mig ensam i mitt förhållande ibland fast jag inte är ensam. Och det är den värsta typen av ensamhet enligt mig. När man inte är ensam men man är med en person som får en att känna sig ensam. När man vistas i samma rum, hur mycket uppmärksamhet, ömhet, konversationer osv är rimligt att vilja ha?

Kvalitet räknas också, att man verkligen känner att ens partner bryr sig om en, tycker om en som person.

Annars är sådanna här saker individuella till stor del, alltså hur mycket tid man behöver för varandra. Bedöm själv, sätt din egen gräns, eftersom det finns inget "officiellt" rätt eller fel i sådanna här saker, utan du är den som avgör när du känner dig nöjd i ditt liv, med avseende på tid, kärlek... etc.

Förhållanden är olika, precis som människor. Många människor som lever ihop med en partner uttrycker att de känner att de är ensamma. Prata med din partner istället, och lämna om ingenting förändras och du är olycklig i situationen.

Har faktiskt nämnt det för honom men det enda han sa riktigt va att ”det bara är så han är som person”. Så jag antar att det är jag som får nöja mig med det som är eller lämna. Men den tråkiga sanningen är väl att om man stannar fast man känner att sina inviduella behov inte uppfylls och inte känner sig nöjd blir man väl olycklig.

Mina närhetsbehov blir inte uppfyllda till den grad de brukade bli förut. Det var bättre när vi inte var sambos och sov över hos varandra varje helg. Nu som sambos känns det inte likadant. Jag känner mig ensam Fast än jag inte är ensam. Jag ber ofta om kramar, kyssar och närhet. Brukar fråga om sex också men han är så jäkla trött hela tiden så det blir väl ca 5 ggr i månaden som mest. Jag behöver närhet i alla fall en stund varje dag. Men han klarar sig utan ganska bra.

I min värld så har man inte sin partner där för att ge bekräftelse på alla olika sätt allt för ofta för det tar väldigt mycket energi enligt mig.
Bor man ihop så ses man ju varje dag, sover tillsammans osv. Gillar man varandra så märks det ju på ens handlingar, man har ett bra sexliv, äter tillsammans och hittar på saker tillsammans.

Pratar vi om att på något sätt begära uppmärksamhet eller bekräftelse så är det i princip för att man aldrig får det av sin partner och bör då söka efter ny enligt mig.

Gapa efter saker hos mig så får du exakt ingenting istället, det slår helt fel och gäller många jag känner.

Är man.

Fy fan vad jobbigt.
Dumpa!!

Hmmm. Din partner är kanske en narcissist. Eller bara tänker på sig själv och har ingen sympati/empati..

Igen!! Dumpa!!

Man kan aldrig kräva något av det där av en annan människa. Antingen ger dem det för att de vill eller också är det ändå inget värt. Att försöka tvinga till sig mer uppmärksamhet, tid eller kärlek än någon frivilligt själv vill ge dig kommer enligt min uppfattning aldrig sluta väl. Däremot står det dig självklart fritt att själv sluta ge, och att avsluta relationen, om du känner att du mår dåligt av att du inte får tillräckligt av det där.

Sen kan man förstås alltid i mer positiv bemärkelse tala om och visa tydligt att man uppskattar när man får tid/kärlek/uppmärksamhet och kommunicera tydligt att man inte tycker att det är "för mycket" eller nått.

Svårt när man ändå spenderat 5 år ihop och i princip var insatt på att ha en framtid ihop.