Människor som inte förstår varför man tar avstånd ifrån de

Hej!

Min mamma och äldre broder verkar inte alls riktigt förstå varför jag har lämnat de. När jag flyttade ut gick det ut på att jag ignorerade de men fortfarande någon form av svagare kontakt.

De hade ingen som är förståelse varför jag inte ville ha kontakten på avstånd/alternativ ville lämna de. Även när jag bodde hemma, tyckte min mamma att jag var konstig som undvek min äldre broder.

Efter att jag insåg att de fortfarande är detsamma efter en lång tid total avstånd ifrån de, där jag vid ett tillfälle på ett snabb besök hos de. Räckte det med att min mamma sa i stil med att jag var hjärntvättad och jag insåg helt enkelt där att jag klarar inte alls av att bara bo på avstånd utan det gäller även att bryta kontakten med familjen totalt.

Bakgrundshistoria om varför jag har brutit kontakten. Min äldre broder är en mycket osäker person och vill gärna verka någon som han inte är och är endast ''aggressiv'' mot människor han kan slå ner. Han missbrukar även narkotika.

Min mamma har alltid skapat en ostabil trygghet i hushållet och våld var inte alls ovanligt. Hon pratar illa om andra människor.

Min bror delar mammans åsikter och de kommer mer eller mindre bra överens med varandra även om min bror kan bli vansinnig. De båda har även problem med förståelse för andra människor. Brist på empati och sympati. Min bror saknar vänner, men jag tror han åtminstone ha väldigt få vänner. Min mamma är endast med i en förening där hon kallar medlemmarna för hennes ''vänner''. Men det som jag har märkt av så verkar de inte vara så nära vänner egentligen. De verkar egentligen mer som bekanta.

På grund av att det är min biologiska familj, så kan det ändå falla i mina tankar om de överhuvudtaget någonstans innerst inne förstår VARFÖR jag har valt att lämna familjen. Min äldre bror som tog i våldsamheter och trakasserade mig. Min mamma som ljuger i princip om allting, snackar illa om folk och är inte alls pålitlig. Och aldrig kunnat vara riktigt pedagogiska mot varken mot mig eller mot min äldre broder. Min äldre broder missbrukar och hon bryr sig inte alls verkar det som.

Min äldre broder pratar illa om mig bara för att jag har lämnat familjen. Så jag förstår ingenting hur de inte kan begripa varför jag har valt att bryta kontakten med familjen.

Hur kan man egentligen inte förstå?
Finns det verkligen sådana vuxna människor eller finns det en möjlighet att de ens kan förstå en smula åtminstone?

De flesta människor verkar helt enkelt sakna en förmåga att se vad de håller på med.

Att förstå innebär att de måste förhålla sig till att du anser att de har gjort fel. Och det vill ingen. Det som kan vara svårt att köpa för dig är att de inte anser sig ha gjort fel, och om de inte gjort fel så är det ju du som måste vara konstig.

Om du måste prata och förklara någon gång så säg bara att ni är för olika och att er syn på vad som tidigare inträffat är för olika för att ni ska kunna umgås. Säg att du inte mår bra av att ha kontakt med dem. Sen släpper du det. Sannolikheten att de ska kunna ta hela din sida till saken till sig är liten.

Det låter som att de har svårt att se vad dem har gjort för fel och förstår inte orsaken till att du har valt att lämna dem. I deras värld har allt tydligen inte varit som du känner.

Fast deras beteende är väldigt rationellt med tanke på att de fortsätter med det. Hade de insikt om deras brister så hade de rimligen försökt göra något åt problemen. Har dessutom ingen sagt åt dem varför deras beteende är skit, ja då är ignoransen total.

Håll avstånd men säg inte upp kontakten helt. Inga av de problem du skrivit är så pass allvarliga att man ska behöva kapa av familjebanden för alltid. Folk kan faktiskt ändra sig - även om det bara är DU som gör det.

Det är inget ovanligt att bryta kontakten med familj och bekanta. Det verkar som dom inte förstår att man inte orkar och vill bli nedtryckt. Mitt tips är att inte
ta skit från någon utan klipp av kontakten och gå vidare oavsett hur mycket dom vill ha kontakt med dej

De saknar självdistans helt enkelt.
Du bör informera din familj om dina iakttagelser, eller distansera dig för du lär inte bota deras tillkortakommanden.

Jag tror dem saknar förståelse och inlevelse på hur dem beter sig och det enda jag skulle rekommendera dig att göra är att faktiskt berätta hur du tycker , tänker och känner till iallafall din mamma och strunta i din bror. Ta avstånd ifrån din bror är nog rätt för jag har gjort likadant själv. Men din mamma behöver du i ditt liv och jag tror att hon innerst inne skulle förstå om du förklarade för henne vad du tycker och tänker.

Jag skall ge dig ett faderligt råd: Istället för att skriva "de" och "dem" - så skriver du helst "dom"!

Det andra rådet som fader som jag kan ge dig är att du skall inte trycka till hamburgare efter att du har vänt dem - de skall koka i sin egen saft!