Vad gör den ideala mannen när han möts med en meningslös existens?

Det finns inga riktiga problem att lösa i ens omgivning längre eftersom samhället har automatiserats och var person ansvarar över sitt eget liv inom detta opersonliga system. Vi lever inte i små grupper längre där man måste hjälpas åt för att överleva. Även om jag är övertygad om att framför allt män lider av detta så är det bara att acceptera.

Eftersom vi bara kan kontrollera oss själva och våra egna tankar så måste man ju fortfarande kunna hitta mening i att göra det bästa av situationen. Så tillbaka till frågeställningen, vad gör en man (eller kvinna) i denna situation? Hur navigerar han sig igenom tomheten som ligger under ytan i den moderna vardagen?

han söker djupet.

Han lär sig integrera komplexa funktioner, t ex.

Man upptäcker ganska snart, anser jag, att man – mer eller mindre – måste leva emotionellt fristående för att obehindrat kultivera sig själv och utveckla sig själv till den absolut högsta grad man är kapabel till. Det tjänar ingenting till att själv vara förankrad i ytligheten. Det är åtminstone min infallsvinkel. På så sätt kommer man dessutom ofta i kontakt med likasinnade människor.

I detta samtal så sägs något som är diskussionen angeläget, i den kontexten gällande att göra sig beroende av känslan av skuld för att knyta an till en närstående, men för dig blir uppmaningen gällande att göra sig emotionellt fri från den moderna världens ytlighet:

The Psychodynamics of Liberation

Lev djupt och lev fritt – sluta aldrig att vara villig att växa. Anpassa dig inte till det slätstrukna, utan var din natur trogen och bredda andens vingspann så vitt du förmår.

Man gör sin egen mening. Det kan vara karriär, familj, intressen, politisk/social påverkan, självförbättring, etc.. Det har egentligen varit rätt lösning i hundratals år, men vi har blivit mer vana vid att få saker serverat.

Kan man finna mening i vad som helst eller finns det mönster? Isåfall, vad baseras det mönstret på?

Vad är det som gör att någon med karriär är bättre än någon som inte har karriär?

Det är ingen som påstår att någon med karriär är bättre än någon utan karriär, det påpekas bara att karriär är en av de aktiviteter där en del människor finner mening. Jag tror inte att det finns något mönster i de aktiviteter där olika personer finner mening. Bestiga berg är ju väsensskilt från att umgås med sina vänner, ändå kan människor finna mening i båda aktiviteterna.

Med mönster menas väl gemensamma nämnare? En sådan skulle väl i så fall vara bekräftelse, från andra.

Och vad vi får (positiv) uppmuntrande bekräftelse för beror ju på vilken miljö vi befinner oss i.

Att tex tvätta sig mer sällan ger ju upphov till positiva utrop i hippiekretsar, eller miljömuppkretsar, men ger knappast upphov till annat än skakande huvuden och förvånade ansikten i övre medelklass eller däröver.

Alltså, för att finna meningsfull aktivitet finns två sätt. Antingen börja ägna sig åt sådant ens omgivning gillar och beundrar och bekräftar, eller ägna sig åt sådant man själv gillar och uppskattar och sedan söka sig till eller bygga upp en omgivning som förstår och delar dessa intressen.

Det sistnämnda är på ett sätt enklare; man väljer själv vad man vill göra, men samtidigt på ett annat sätt svårare nämligen att bygga upp ett nytt, tillräckligt stort och aktivt, nätverk av människor som delar intresset - som om det är smalt omöjligt kan vara särskilt många såvida man inte bygger upp tex ett globalt internetbaserat forum online.

Om det inte finns mönster, varför skrev han just stereotypiska aktiviteter som karriär och familj? Varför inte att råna banker?

Löjligt förslag men det är för att bevisa poängen att det faktiskt finns skillnad på aktiviteter. Det finns skillnader i maskulin kvalitet - att X är bättre än Y. Det är lätt att säga att bara göra vad man vill men under ytan finns dolda värderingar som vi måste hitta.

Vad är definitionen på den ideala mannen?

Inte bara vana att få allt serverade, vi har blivit lärda att bli serverade!

Och anledningen är kommersiell. Om vi gör saker själv, organiserar oss med varandra själva, då kan inte företag tjäna pengar på oss och staten kan inte beskatta oss för det vi gör och de vi väljer att samverka med.

Och det är ju inte lätt att befria sig från den påverkan företag utövar mot oss i form av reklam och annan markandsföring, och som staten utöver mot oss redan i småskolan och som sedan följer oss hela vägen upp mot vuxenskapet.

Det måste den ideala mannen själv upptäcka.