Håller liberalismen ur en moralisk synvinkel?

Det är inte frihet att vara tvungen att jobba för någon annan.

Jag vet inte! Så varför inte låta oss införa liberalism, så kan var och en forma sitt liv som den finner bäst? En del går med i kommunistiska kollektiv, andra i religiösa församlingar osv.

Jaha, så då gäller det demokratiska val till parlamenten också? Så då är hela den cirkusen bara majoritetens röveri mot minoriteten. Ajdå, där var det demokratin som fälldes, inte liberalismen.

Ja det är helt otroligt hur olika inkomstfördelningen är i världen. Många miljoner jobbar så gott de kan, och långa dagar också, och kommer ändå aldrig upp i en inkomst som kan försörja demsjälva och deras barn tillräckligt för att förhindra hög dödlighet, typ att 20% av barnen dör före 5 års ålder. Man förlitar sig helt på släktingar för att jämna ut inkomstsvackor, men släktingar är i vissa delar av världen en ganska flyktig bekantskap p.g.a. den låga medelåldern...

Så vad ska vi göra åt detta? Jo, det gäller att ge folk incitament att förbättra sin och andras situation. Det är teoretiskt och praktiskt bevisat att detta görs med individuell frihet. Om vi t.ex. avskaffade det våld som kallas "jordbrukspolitik" så att du och jag skulle få tillåtelse av vår överhet att i matbutiker välja att köpa den mat som de fattiga odlat, så skulle de få betydligt högre inkomst. Men korrupta socialliberaler fortsätter sitt hänsynslös sitt mångmiljonmördande handelskrig mot de fattiga i världen.

Kopplingen mellan min frihet och andras lidande är rätt oklar. Om allas handlingar är frivilliga, vem skulle då välja att lida?

Nej, det är ju inte alls sant! Det är lätt att falla för myten att politiker gör gott, men det stämmer inte. OECD-länderna betalar årligen ca 280 miljarder dollar för jordbrukspolitik, vars syfte är att hindra fattiga att sälja maten de odlar (det enda yrke de kan). Allt statligt bistånd i hela världen uppgår till ca 70 mdr dollar. Man har också mätt upp att majoriteten av biståndet går tillbaka till givarländerna som betalning för jeepar och löner och annat som givarländernas biståndsarbetare konsumerar. Bistånd till biståndsarbetare?

Ja, det är väl en tanke. Men nu har vi ju vissa historiska erfarenheter om detta, så behöver inte spekulera vilt längre. Vi har facit.

Det har du rätt i. Men det är i vart fall friare än att jobba för någon annan och sedan styras av politiker.

Tankeexperiment:
Även om jag ägde en liten täppa med jord där jag odlade min egen mat. Jag hade lite skog där jag jagade själv. Av hudarna från de djur jag fällde gjorde jag kläder. Vore jag då helt fri? Nej, då skulle viljan att leva styra mig. Jag skulle inte sakta kunna svälta bort av egen vilja. Så därför skulle jag aldrig vara helt fri föräns den dagen jag dör.

Mina arbetsgivare kan jag neka att arbeta för när jag vill. Och även om mina arbetsgivare vill styra mig när jag själv valt att arbeta för dom, så kan jag med enkelhet välja att sluta att arbeta för dom. Politiker däremot är jag tvingad att dras med 4 år i stöten. Värre är att jag kanske röstade på någon annat parti än det som tog makten. Då styrs jag inte bara politiker, då är jag även styrd av majoritetens förtryck.

Så jag föreslår att vi lämnar begreppet "man är ofri då man jobbar för någon annan" åt sidan och koncentrerar oss på att bli fri politiker, det vill säga människor som aktivt vill styra oss. Sen när det är klart kan man gå vidare och bli fri arbetsgivare. Och sedan när vi alla lever i utopia så kan vi koncentrera oss på bästa sättet att ta livet av oss själva. För ärligt talat det låter inte särskilt intressant att bara sitta i en solstol på en badstrand resten av livet.

Arbetsgivaren behöver en anställd för att få pengar som han behöver. Den som säljer sitt arbete till arbetsgivaren bestämmer vad han ska göra (i gengäld).

Utbud OCH efterfrågan, vet du. Det är inte ensidigt och det är inte ett nollsummespel. Om priset man begär är för högt, och motparten är fri att välja, så lär man få nobben

Du är inte tvungen. Det är ett fritt val. Du arbetar för ett företag för att du vill ha högre levnadsstandard än man hade innan den industriella revolutionen. Det är ditt fria val.

Värdesätter du inte den materiella levnadsstandarden är det bara att sluta och försöka klara dig själv...

Målet, för mig, är inte att inte jobba för någon annan, målet är att inte jobba för någon annan i onödan.


Jag skulle vara onödigt hårt styrd av de ekonomiska realiteterna om jag levde så här. Det är mycket bättre att jobba i ett samhälle som ökar effektiviteten på mitt arbete. Det krävs ganska mycket onödig styrning från både kapitalet och politiken för att göra det bättre att leva utanför ett samhälle.



Arbeten tvingas man också att dras med ett tag, det är inte bara att byta hur som helst, åtminstone inte för vem som helst. Även om man kan byta så behöver det ju inte vara så att man kan byta till någon bättre. Jag tycker det känns ungefär som det är med politiker.


Jag styrs av ekonomiska realiteter till att jobba för andra. Denna styrning kan vara berättigad och gagna samhället och mig själv men det finns inga garantier för detta det kan lika gärna vara så att jag får göra något som bara gagnar den som styr mig. Jag vill inte vara styrd av någon annans godtycke.

Jag styrs av politiker. Denna styrning kan vara berättigad och gagna samhället och mig själv men det finns inga garantier för detta det kan lika gärna vara så att jag får göra något som bara gagnar den som styr mig. Jag vill inte vara styrd av någon annans godtycke.

Att en typ av onödig styrning skulle vara frihet och en annan ofrihet är bara religiös propaganda och all ekonomisk styrning är inte nödvändig lika lite som all politisk är det.

Den som säljer sitt arbete till en arbetsköpare är väl knappast fri att välja vad han ska göra, han får göra det han blir anställd som på det sätt som arbetsköparen bestämmer.

I den perfekta liberala världen kan man säkert alltid teckna ett bra avtal med sin arbetsköpare och i den perfekta kommunistiska världen har man säkert bara bra politiker men i verkligheten kanske det inte alltid är så.

Jo. Om arbetsköparen ber dig att göra nåt du inte vill göra, så kan du låta bli. Visst, då får du inte betalt heller, men du är inte *tvingad* att göra nåt.

Jag behöver inte heller göra det politikerna har bestämt, visst det får sina konsekvenser men jag måste inte.

Ja, du blir slängd i fängelse. Du får alltså din frihet fråntagen dig.

I det ena fallet blir du alltså TVINGAD att göra nåt, genom att man använder ett hot om frihetsberövning. I det andra falet gör du det frivilligt för att du får pengar för att göra det.

Om du fortfarande inte inser den skillnaden, då är det nog kört. Du är du en av dom där grundläggane anti-liberala människorna, som är anti-liberal helt enkelt för att du inte förstår vad frihet är. Svårt att vara liberal då.

Är det inte det som den svenska modellen med kollektivavtal gick ut på innan Palme började förstöra den? Att arbetsgivarna och arbetstagarna förhandlar med varandra och pappa staten står någonstans långt borta och har inget med saken att göra...

Alla kan inte bara frivilligt välja att tjäna pengar de finns sådana som måste tjäna pengar för att överleva.

Både staten och kapitalet kan tvinga mig att betala mina räkningar med våld.


Du har din religion. Själv har jag upptäckt att frihet är att inte styras godtyckligt av varken staten eller kapitalet.