Håller liberalismen ur en moralisk synvinkel?

De argument som man oftast ställs inför när man debatterar liberalism med inbitna liberaler är att friheten att välja fritt och göra som man vill, så länge som det inte skadar någon annan, är det absolut viktigaste som finns; och något som vi verkligen måste värna om. Men kan man verkligen se liberalism som en god politisk ideologi, och var går gränsdragningen för ett val som skadar någon annan?

Vi utgår från följande axiomen:
1. När vi som människor ställs inför olika val så väljer vi oftast det som gagnar oss själva bäst, detta gäller i princip alla val vi gör. Det finns möjligen undantag där vi gör avbräck på vårt eget välbefinnande för att inte inskränka på andras dito.

2. Att världen inte är rättvis känner vi alla till. Vissa länder har mer pengar, andra mindre, vissa har bättre sjukvård och andra har ingen alls. Vi i västvärlden har blivit förunnade det bästa.

Så, nu till själva kontentan. Kan man verkligen moraliskt försvara liberalismen? Är den individuella friheten verkligen så viktigt när den ställs i paritet till andra människors lidande?

För att göra det enkelt kan vi ta vår utgångspunkt ifrån en man i Somalia, och en man i Sverige. Den svenske mannen vill inte betala så mycket skatt, trots att han vet att en stor del av skatten går till bistånd. Eftersom vi, i detta exempel, lever i det liberalaste av världar så behöver den svenske mannen inte betala skatt.

Den svenske mannen har fötts i ett rikt land, haft tillgång till social trygghet sedan första dagen, utbildningssystemet har fungerat väl och det finns gott om arbetstillfällen med god lön. Den somaliske mannen har växt upp i en krigsdrabbad region där det finns dålig tillgång på rent vatten, ingen mat och inga utbildningsmöjligheter. Vad ger då den svenske mannen, från en moraliska synvinkeln, rätten att bestämma sig för att inte betala bistånd?

Det klassiska resonemanget som gäller, att den svenske mannen har tjänat ihop sina pengar själv och således får göra vad han själv vill med dem, håller inte riktigt. Den svenske mannens välfärd bygger till största grund på andra människors arbete, på Sverige som nations välfärd och historia. Detta påstående är lika sant som att den somaliske mannens misär beror på Somalia som nation.

Detta tänkande kan appliceras på många av liberalismens grundidéer, och sammanfattningsvis kan man väl, från mitt sätt att se på ideologin som helhet, att liberalismen utgår ifrån ett tänkande där man säger att varje enskild person ska kunna ha det så bra som möjligt, samtidigt som kommunismen, som befinner sig på andra sidan skalan, utgår ifrån den tanken att så många människor som möjligt ska ha det så bra som möjligt. Och för att så många människor som möjligt ska ha det bra, så måste man inskränka på friheten hos de människor som har det bäst.

Varken svensken eller negern har valt sin livssituation själva, och ingen skall straffas för de förutsättningar de inte kunnat påverka. Och svenskens påstått goda sociala situation, hade han kunnat återskapat tio gånger om ifall han fått behålla de pengar staten stulit av honom. Men jag tror faktiskt inte att något av dessa resonemang kommer bita på dig, då du tänker precis som en riktigt rabiat socialist, med bestraffningar och hela paketet. Ingen människa har ansvar över någon annan, face it.

Det handlar egentligen bara om enkel logik. För att det ska finnas rika måste det också finnas fattiga. Alla kan inte vara miljonärer samtidigt, då blir det inflation. Utifrån den aspekten vore det intressant att diskutera liberalismen utifrån det moraliska perspektivet.

Vidare säger du att ingen människa har ansvar över någon annan. Vad grundar du det på? Då vi ändå tvingas leva tillsammans på samma planet har vi då inte ett moraliskt ansvar att hjälpa varandra så gott det går? Speciellt då vi tar hänsyn till det faktum att andra människors olycka kan bero på helt utomstående faktorer som de själva inte försatt sig i.

Det vore också intressant att höra vad du tror om mina tankar kring bestraffningar.

Skulle man inte kunna konstatera att liberalismen då är den mest inhumanistiska, cyniska och egoistiska ideologi då man med aktiva val värnar om sig själv samtidigt som man indirekt förvärrar andras situation. Det finns en religion som resonerar på ungefär samma sätt som kallas satanism, men där gömmer man sig åtminstonde inte bakom ord som 'frihet' utom erkänner att man är 'ond', dvs. att man värnar om sina egna intressen och ställer dem före allt annat.

Nej. Det finns inget teoretiskt eller empiriskt belägg för detta. Har kanske den industriella revolutionen lett till att u-länderna blivit fattigare, eller "underklassen" i västvärlden utblottad?


Pengar har ett värde endast genom vad man kan byta till sig för dem. (Om man inte heter Joakim von Anka)


Att du inte har någon rätt att bruka våld mot mig.


Man kan tycka att det vore bra om alla hjälpte varann, men man kan inte tvinga folk att göra det. Skilj på politisk och privat moral. Men det är klart. Socialister brukar tycka bättre om att betala med någon annans pengar.



Egoism är bra.


Nollsummespel. Trevligt.


Förklara problemet.

Ja, med min frihet och med mina pengar kan jag hjälpa mindre bemedlade i världen. Det gör jag genom att köpa produkter från dessa länder.


Räcker det inte med att ta bort skyddstullar till dessa länder så att jag kan få köpa mina jordbruksprodukter därifrån? På det sättet slipper jag aktivt ge bistånd som oftast verkar fel i de länder det ska distruberas till. Jag tänker då på att hjälporganisationerna gärna tar med sig ris & övriga produkter hemifrån istället för att köpa det på de lokala marknaderna. Och på så sätt förvärrar dom för de redan nödställda i dessa länder.

Haken med kommunismen & socialismen är att folk oftast vill så väl men det blir så fel. Du vill våra svenska bönder väl med skyddstullar på jordbruksprodukter. Du ger dom även bidrag så att dom ska "överleva" Är det då inte bättre att dom skolar om sig till något mer lönsamt yrke? Vips så har vi slagit två flugor i en smäll, vi hjälper fattiga länder som exporterar jordbruksprodukter genom att köpa det billigare därifrån. Och sen får vi alla mer pengar över.

Med andra ord, det är vettigare med liberalism just för att vi tänker själva och inte låter någon annan styra. Just dessa människor som vill så väl men i slutändan blir det så fel.

Jag tycker man har en rätt tveksam människosyn om man verkligen tror att folk bara kommer hjälpa varandra om de blir tvingade till det under våld...

Eftersom du redan fastslagit att det alltid kommer finnas fattiga, behöver jag knappast bemöta den punkten.


Nu skiljer det sig såklart från individ till individ, men jag anser inte att någon människa har ett ansvar för någon annan. Och moral är ett väldigt svårdefinierat ord, moral för dig behöver inte vara moral för mig.

Och min lycka kan bero på exakt samma faktorer. Om det inte är Hasses fel att han fötts in i olycka, är det heller ej Oves fel att han fötts in i lycka. Ingen av dem kunde påverka sina förutsättningar, ingen av dem har en moralisk skuld.


Jag anser att det är bestraffning då en människa skall missgynnas för att gynna en annan, skatt dvs. Jag kan förklara logiken bakom detta resonemang närmare, om du vill.

Nu förutsätter du att en fri människa automatiskt är en ond människa, ett gravt fel från din sida. Du verkar tro att människan måste leva i en kontrollerande stat för att vara goda, det tror jag inte en sekund på. Och en sak skall du veta, alla människor sätter sig själv och sina nära först, bara för att staten ger bort dina pengar till behövande är du inte god. God, det blir du först då du begår frivilligt goda handlingar. Människor är precis lika onda respektive goda i socialism kontra liberalism. Jag tycker det låter som att du har en väldigt negativ människobild, ingen renässans här inte.

Nej, luta dig nu tillbaka, rensa tankarna på alla ideologier och tänk dig en värld av fria människor. Är människorna per definition ondare nu?

Klart att liberalismen inte kan försvaras utifrån ett moraliskt perspektiv. En idelogi som byggs på ojämlikheter samtidigt som den kan hävda allas frihet sysslar med suspekt dubbelmoralism. Än värre: man behöver en stat för att säkerställa ojämlikheterna och understödja det ekonomiska system som livnär illusionen.
Liberalismen sitter i samma båt som kommunism, konservatism och fascism, alla groteska kvarlevor från en svunnen tid, ej anpassade för den mångfacetterade värld vi ser idag.

Neka liberal rappakalja och bli fri

Alla är ojämlika, så det är ju tämligen logiskt att bygga på detta. Du har väl hört talats om längdmaktsordningen? Chansen finns att jag är kortare än dig, och du måste således sågas av för att du och jag ska kunna leva i jämlikhet.

Men det behöver inte anarkismen? En stat är nödvändig när ett större antal människor samlas i grupp. Finns inte staten, har vi inte ens anarkism, vi har fucking anarki.

Det framgår inte riktigt vad du menar, men jag misstänker att jag inte håller med dig.


Det är inga problem. I ett liberalt samhälle står det dig fritt att leva i ett anarkistiskt samhälle istället. Frihet über alles!

Frånvaro av politiskt motiverad maktutövning=ekonomiskt motiverad maktutövning så frågan är egentligen om pappa staten, mamma kapitalet eller båda ska bestämma över dig.

Förklara hur kapitalet ska styra över mig.

Bra!!!! Låt mig och mina gelikar leva ifred i ett autonomt område utan intervention från stat & kapital. Men vänta nu! Ingen liberal tänkare har uttryckligen sagt sig vilja avskaffa staten, försöket faller alltså redan på planeringsstadiet som så mycket annat i liberalismen.