I vilka delforum är s.k. blogginlägg mer accepterade?

Jag läste den här trådstarten och tänkte: vad i helvete, är inte det här bara "hejsan" och en fråga följt av två sidor personlig blogg, eller har jag missat något i processen? Är 95% av inlägget överflödig information eller är det bara jag som inte förstår den?

Jag brukar själv skriva alldeles för överflödigt ibland när jag är "desperat" för ett svar. Anledningen är att man vill ge så mycket information som möjligt för att andra användare inte ska ge svar som TS antingen redan försökt eller inte är intresserad av. Risken är såklart att det blir för luddigt och förvirrande, eller rentav alldeles för långt så ingen ens orkar läsa. Lagom är därför bäst, men återigen så kan det vara en situation som tillfälligt "tagit över" sinnet och därför skriver man tills fingrarna brinner.

"Blogginlägg" är inte tillåtna någonstans, men reglerna är väldigt slappa i Laidback. Du kan nå Laidback efter att ha gjort 200 inlägg av tillräcklig kvalité samt varit registrerad i 6 månader.

Det blir inte en blogg bara för att det är långt. Är det relevant så är det relevant. Jag orkade inte läsa hela heller, men det finns en klar frågeställning att diskutera i alla fall.

Hur blir det en blogg? Kan ett inlägg på två meningar vara en blogg?


Relevant för vad eller vem? Det man har skrivit i trådrubriken?


Really? Kan du sammanfatta den i två meningar för mig så blir jag jätteglad.

Nu blev jag tvungen att läsa tråden eftersom Trollfeeder inte orkade så att ingen av er kunde presentera frågeställningen. Tråden är otroligt välskriven och jag kände igen mig väldigt mycket. Jag ska gå in i den tråden och svara den TS då jag tror att jag kan hjälpa till.

Tråden handlar om en ung person som lider av autism och/eller aspergers. Personen berättar om hur han upplever livet, vad som hänt i hans liv, vad han önskar ha upplevt och den sorg han känner över den personen han har blivit tack vare att ha missat dom erfarenheterna. Han berättar att hans aspergers har förstört hans liv och t.o.m. gjort honom så deprimerad att han varit suicid. Han känner att livet är orättvist eftersom alla svårigheter han upplever är sådana svårigheter som många kan känna igen sig i men som dom även "växer ifrån" eller lär sig hantera, medan han själv är kvar i en tonårings mentalitet. Han har tvingat sig själv att bli en ny person medan omgivningen berättar att han inte behöver eller "kan" förbättra sig själv eftersom han är bra som han är. Det är väldigt lätt för någon att säga som inte lider av samma diagnoser.

Frågeställningen blir då givetvis vilken "sida" han ska välja. Ska han vara sig själv och "bygga upp sig själv" på naturlig väg, genom erfarenheter och utbildning, eller ska han tvinga sig själv att byta identiteter för att tillslut hitta eller "låsa upp" en identitet som är socialt accepterad. Målet är att bli en i mängden, att bli en person som folk inte stirrar lite extra på, en person som inte känner ett sug i magen när man ska trycka på knappen och kliver av bussen, eftersom alla stirrar intensivt och tänker elaka och lögnaktiga tankar, eller tycker man ser konstig ut.

Han beskrev precis mitt eget liv och därför tror jag att jag kan hjälpa till, då jag anser mig ha löst situationen väldigt bra.