Supernationalpark?

Hade man i framtiden kunnat slå ihopa vissa nationalparker till ett mycket stort fredat vildmarksområde men med viss turistnäring. Man hade kunnat anordna nordiska safaris, rädda rovdjursstammen, bedriva forskning och skaffat jobb till de som bor kvar i området. Jag tänker mig ett väldigt stort område , som ett svenskt mindre landskap, typ Halland.

Landsbygden blir ju mer och mer avfolkad, hade det inte rått bostadsbrist så skulle alla flytta till Stockholm.

Många nationalparker ligger i samma region, dra en linje mellan dom.

När rovdjurstammarna växer hamnar dom i konflikt med den befolkning som finns kvar, särskilt renskötare. Särskilt vargen behöver stora revir. Gör dom till en tillgång istället?

https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_national_parks

Jämfört med många andra länder har Sverige en hel del nationalparker men utspridda över landet. Danmark t ex 5% av sin yta, det är ganska mycket.

Utanför parkerna kommer vilda djur att ha samma skydd som idag kanske t om sämre eftersom det inte behövs längre, men innanför ett betydligt bättre skydd och inte ligga i konflikt med lokalbefolkningen.

Kanske stängsel runt parken och en massa björnas och vargar därinne. Det kan erbjudas lyxboende i parken och sightseeing i bepansrade Volvos.

Jag är väldigt övertygad om att vi i framtiden praktiskt taget Bara kommer att leva i otroligt stora "Superstorstäder" - och på "landet" kommer ingen att bo.
Iaf inte andra än de vilda djuren.

Stora områden kommer, såklart, vara vigda åt odling av grödor, men dessa områden kommer bara att finnas på platser med särskilt gynnsamt klimat och miljö för just odling i stor skala.

Men resten, allt det andra, det kommer att bli vildmark.
Naturreservat kan man kanske kalla det isf.

Där kan vilddjuren leva fritt i enlighet med sina behov. Rovdjursstammen kommer att återhämta sig och det kommer att vara de, rovdjuren, som håller koll på de övriga djuren så att de inte växer sig för starka och förstör naturen.


Jag tror inte ens att någon kommer att bo i Sverige då längre.
Hela Skandinaviska halvön kommer att återgå till vildmark.

Vad skulle vara människans motivation att flytta till sådana "superstäder"? Hittills har det ju handlat om att minska avståndet till arbetet; men inom en generation kommer sannolikt 90% av alla arbeten att utföras av robotar, och de återstående tio procenten till största delen kunna skötas på distans över halva jordklotet...

Städerna kommer nog att finnas kvar som knutpunkter för transport av varor och energi, men de kommer inte längre att vara bebodda av människor, endast av självgående maskiner. Människor kommer inte att uppmuntras, kanske rentav förbjudas tillträde, eftersom de har en olycksalig benägenhet att genom sin nyckfullhet och oförutsägbarhet orsaka olyckor och problem.

Människan kommer att vilja återvända till naturen, ungefär som H D Thoreau; och liksom Thoreau kommer hon att ägna större delen av sin tid åt att filosofera över tillvaron, meta litet i närmaste vattendrag och odla sin lilla täppa (naturligtvis bara som en hobby; mat och andra förnödenheter kommer regelbundet att levereras genom självkörande fordon!)

Med jordens nuvarande befolkning blir det litet mindre än 200 m till närmaste granne, om man sprider ur oss jämnt på jordens fasta landyta. Hmm... det är faktiskt mer än jag har där jag bor nu!

Du yrar ...

Människan söker sig till ständigt ökad gemenskap.
Liksom människan säker sig till ett enklare liv med bekvämligheter på plats, inom nära räckhåll.

Det finns inget i naturen som rör sig mot mer splittring istället för ökad enhet.
Och det är ju en sådan splittring i allt mindre enheter som du föreslår.
Det kommer inte att hända.

Och det vet du också.
Det är mot städerna och ju större städer ju bättre, liksom mot ökat välstånd och trygghet, som människan rör sig.
Inte Från det.

Du vet att landsbygden avfolkas.
Inte bara i den utvecklade delen av världen, utan i hela världen.
På samma sätt som den mindre utvecklade världen söker sig till den mer utvecklade delen av världen.



Folk vill vara i händelsernas centrum, och det kan man inte om man bor ensam i vildmarken.
Att ett extremt fåtal vill leva som eremiter i det vilda har inget att göra med vad det stora flertalet strävar efter.


De robotar du talar om, det är den som kommer att stå för arbetskraften - ute på odlings-zonerna.
Men inne i superstorstäderna kommer det att råda "medborgarlön."
Något som blir möjligt iom den totala omställningen till fullt automatiserad produktion.