Från att ha varit en välfungerande medborgare så är jag idag på värsta tänkbara plats. I somras blev jag på egen hand kvitt ett långvarigt tablettmissbruk, jag insåg att jag var på väg att långsamt ta död på mig själv. Jag har klarat detta bra, gått på NA-möten och känner inte att abstinensen är nåt problem.
Dock lever jag i konsekvenserna av detta. Ekonomin är körd i botten, i somras fick jag inte förlängt på en provanställning pga hög frånvaro (mådde dåligt pga tabletterna). Pga icke förlängt så bestämde sig a-kassan att stänga av mig i 45 dagar (ca 2,5 månader), vilket har gjort att jag befinner mig i en akut kris gällande ekonomin. Mina föräldrar har lånat mig till 3 hyror, nu är deras pengar slut (de är båda pensionärer)
Idag fick jag reda på att a-kassan inte betalar ut det planerade (utbetalning fredagar) då de inte accepterar intyg etc och nu utreder om jag ska bli utesluten, fattar nada..
Har en hög med obetalda räkningar, lånat pengar till mat men nu gick luften ur mig. Jag är körd, ser inte hur jag ska överleva detta. Hyran är körd, var försenad en vecka i september och nu kan jag inte betala imorgon. Jag kommer bli hemlös..
Påbörjade KBT för 2 veckor sedan, kunde inte gå denna vecka för inga pengar till att betala besöket. Psykologen har enligt sina skalor sagt att jag troligtvis lider av djup depression, GAD samt utmattning.
Jag är en värdelös individ, ensam och har enbart mig själv att skylla.. allt är nattsvart och jag kan inte se en framtid. Bränt alla mina broar flera gånger om.
Det som hindrar mig från att kasta mig från en bro är min kärlek till min dotter. Hon är mitt allt, jag vill inte att hon ska fara illa, jag vill skydda henne och inte låta henne växa upp med en förälder. Har delad vårdnad med hennes pappa, denna vecka är jag ensam. Jag kommer inte ens ha mat till henne nästa vecka. Julen?! Jag tror hon kommer ha det bättre med enbart sin pappa, jag klarar inte upprätthålla denna fasad längre. Låtsas att allt är bra, ingen vet hur dåligt jag mår.
Har sökt sjukskrivning och hjälp på VC men blev undanviftad, trots att jag var brutalt ärlig med mina tankar. Känner en sån enorm skam, över att allt är mitt fel..
Dock lever jag i konsekvenserna av detta. Ekonomin är körd i botten, i somras fick jag inte förlängt på en provanställning pga hög frånvaro (mådde dåligt pga tabletterna). Pga icke förlängt så bestämde sig a-kassan att stänga av mig i 45 dagar (ca 2,5 månader), vilket har gjort att jag befinner mig i en akut kris gällande ekonomin. Mina föräldrar har lånat mig till 3 hyror, nu är deras pengar slut (de är båda pensionärer)
Idag fick jag reda på att a-kassan inte betalar ut det planerade (utbetalning fredagar) då de inte accepterar intyg etc och nu utreder om jag ska bli utesluten, fattar nada..
Har en hög med obetalda räkningar, lånat pengar till mat men nu gick luften ur mig. Jag är körd, ser inte hur jag ska överleva detta. Hyran är körd, var försenad en vecka i september och nu kan jag inte betala imorgon. Jag kommer bli hemlös..
Påbörjade KBT för 2 veckor sedan, kunde inte gå denna vecka för inga pengar till att betala besöket. Psykologen har enligt sina skalor sagt att jag troligtvis lider av djup depression, GAD samt utmattning.
Jag är en värdelös individ, ensam och har enbart mig själv att skylla.. allt är nattsvart och jag kan inte se en framtid. Bränt alla mina broar flera gånger om.
Det som hindrar mig från att kasta mig från en bro är min kärlek till min dotter. Hon är mitt allt, jag vill inte att hon ska fara illa, jag vill skydda henne och inte låta henne växa upp med en förälder. Har delad vårdnad med hennes pappa, denna vecka är jag ensam. Jag kommer inte ens ha mat till henne nästa vecka. Julen?! Jag tror hon kommer ha det bättre med enbart sin pappa, jag klarar inte upprätthålla denna fasad längre. Låtsas att allt är bra, ingen vet hur dåligt jag mår.
Har sökt sjukskrivning och hjälp på VC men blev undanviftad, trots att jag var brutalt ärlig med mina tankar. Känner en sån enorm skam, över att allt är mitt fel..