__________________
Senast redigerad av acidbalance 2018-11-20 kl. 18:44.
Senast redigerad av acidbalance 2018-11-20 kl. 18:44.
Byt jobb, speciellt om du vantrivs med ditt nuvarande jobb. Att ha ångest inför varje arbetsdag håller inte i längden.
Är själv inom IT-branschen och började en gång i tiden som sysadmin på en skola, 8 år senare var jag IT-chef på ett stort företag. Ett år senare sa jag upp mig från mitt jobb som IT-chef, stod inte ut med alla möten, budgetarbete, pappersvändande osv...
Idag jobbar jag som systemutvecklare och trivs med jobbet och undviker alla former av befordringar inom företaget. Trivs helt enkelt med tekniken
Pengar är inte allt.
Är själv inom IT-branschen och började en gång i tiden som sysadmin på en skola, 8 år senare var jag IT-chef på ett stort företag. Ett år senare sa jag upp mig från mitt jobb som IT-chef, stod inte ut med alla möten, budgetarbete, pappersvändande osv...
Idag jobbar jag som systemutvecklare och trivs med jobbet och undviker alla former av befordringar inom företaget. Trivs helt enkelt med tekniken
Pengar är inte allt.
__________________
Senast redigerad av hash 2018-11-20 kl. 20:28.
Senast redigerad av hash 2018-11-20 kl. 20:28.
Citat:
Ja, det får bli att göra det. Som någon skrev i tråden står det ju inte heller och faller mellan dessa två jobb så bättre att söka vidare och ta något som både är roligare och okej betalt.
Citat:
Byt jobb, speciellt om du vantrivs med ditt nuvarande jobb. Att ha ångest inför varje arbetsdag håller inte i längden.
Är själv inom IT-branschen och började en gång i tiden som sysadmin på en skola, 8 år senare var jag IT-chef på ett stort företag. Ett år senare sa jag upp mig från mitt jobb som IT-chef, stod inte ut med alla möten, budgetarbete, pappersvändande osv...
Idag jobbar jag som systemutvecklare och trivs med jobbet och undviker all form av befordringar inom företaget. Trivs helt enkelt med tekniken
Pengar är inte allt.
Är själv inom IT-branschen och började en gång i tiden som sysadmin på en skola, 8 år senare var jag IT-chef på ett stort företag. Ett år senare sa jag upp mig från mitt jobb som IT-chef, stod inte ut med alla möten, budgetarbete, pappersvändande osv...
Idag jobbar jag som systemutvecklare och trivs med jobbet och undviker all form av befordringar inom företaget. Trivs helt enkelt med tekniken
Pengar är inte allt.
Nej, jag är likadan egentligen. Trivs inte med allt för mycket ansvar, möten och allt annat som kommer med höga poster. Hade utan tvekan tagit detta jobb om det inte vore för att det var sådan enorm löneskillnad.
Som du säger, pengar är inte allt. Men dock vill jag och sambon lämna denna stad så fort som möjligt och förverkliga våra drömmar innan vi skaffar barn. Vi har som jag skrev ovan en dröm om att bli så självförsörjande som möjligt, och då krävs det ju en del initialt kapital i form av hus/tomt och ev. renoveringar etc.
Om jag väljer detta jobb kommer det ta flertalet år extra att ha råd med ett sånt ställe... Det handlar alltså om att stå ut max 2 år till eller något och under tiden spara så mycket det bara går. Alternativet är ju så klart att hitta annat jobb som jag skrev i svaret ovan, och det lutar väl åt det om detta jobb fortsätter att vara så här själsdödande.
Fan vad synd att det ska vara så dåligt betalt på detta jobb. Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att allt egentligen handlar om just pengarna. Alla andra pros/cons är liksom sekundära.
Citat:
Nej, jag är likadan egentligen. Trivs inte med allt för mycket ansvar, möten och allt annat som kommer med höga poster. Hade utan tvekan tagit detta jobb om det inte vore för att det var sådan enorm löneskillnad.
Som du säger, pengar är inte allt. Men dock vill jag och sambon lämna denna stad så fort som möjligt och förverkliga våra drömmar innan vi skaffar barn. Vi har som jag skrev ovan en dröm om att bli så självförsörjande som möjligt, och då krävs det ju en del initialt kapital i form av hus/tomt och ev. renoveringar etc.
Om jag väljer detta jobb kommer det ta flertalet år extra att ha råd med ett sånt ställe... Det handlar alltså om att stå ut max 2 år till eller något och under tiden spara så mycket det bara går. Alternativet är ju så klart att hitta annat jobb som jag skrev i svaret ovan, och det lutar väl åt det om detta jobb fortsätter att vara så här själsdödande.
Fan vad synd att det ska vara så dåligt betalt på detta jobb. Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att allt egentligen handlar om just pengarna. Alla andra pros/cons är liksom sekundära.
Som du säger, pengar är inte allt. Men dock vill jag och sambon lämna denna stad så fort som möjligt och förverkliga våra drömmar innan vi skaffar barn. Vi har som jag skrev ovan en dröm om att bli så självförsörjande som möjligt, och då krävs det ju en del initialt kapital i form av hus/tomt och ev. renoveringar etc.
Om jag väljer detta jobb kommer det ta flertalet år extra att ha råd med ett sånt ställe... Det handlar alltså om att stå ut max 2 år till eller något och under tiden spara så mycket det bara går. Alternativet är ju så klart att hitta annat jobb som jag skrev i svaret ovan, och det lutar väl åt det om detta jobb fortsätter att vara så här själsdödande.
Fan vad synd att det ska vara så dåligt betalt på detta jobb. Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att allt egentligen handlar om just pengarna. Alla andra pros/cons är liksom sekundära.
Förstår dina prioriteringar, men idag är är det arbetsgivaren som söker efter personal med ljus & lykta, kanske kan du hitta något annat välbetalt jobb som du kan trivas med?
Lycka till, vilket spår du nu väljer
Citat:
Står i valet och kvalet. Jobbar som project manager på ett IT-företag och tjänar helt okej. Dock har jag aldrig känt mig hemma där, är liksom ingen kostymnisse eller karriärsmänniska. Tycker allt känns så fruktansvärt ytligt och det enda folk bryr sig om är status. Pengar är dock som bekant inte fel eftersom man kan spendera dom på resor, ett fint hus och sina hobbies. Men stressen det innebär och att det känns som att man säljer sin själ tär på en.
Nu har jag fått erbjudande om att jobba som it-ansvarig på en högstadieskola. Blir mycket ansvar men ändå roligt att få fysiskt pilla med datorer blandat med administration. Det är inte heltid till att börja med och kommer gå back 10000kr mot mitt nuvarande jobb tills hösten då jag kommer att gå back 6000kr. Däremot kommer jag då det är på en skola att få massa betald ledighet (när eleverna har lov kommer jag att få vara ledig flertalet dagar också, och sommaren blir ju en längre ledighet). Däremot blir det inte flextid som jag nu har då jag kan komma in kl 10.30 om jag vill och jobba längre. Eftersom jag kommer vara den enda ansvariga på denna skola måste jag vara på plats kl 8 varje dag, och kan inte heller ta spontana ledigheter.
Jobbet jag funderar på är alltså underbetalt, men dock ett stimulerande jobb. Inte alls samma prestige och ytlighet som på mitt nuvarande. Jag fick dessutom ett jättetrevligt intryck av dom som kommer bli mina chefer. Tänker också att detta kan leda till liknande men så småningom mer välbetalda jobb. Stannar jag på det gamla stället kommer jag ju bara kunna ta såna jobb till slut - statusjobb som projektledare, managerjobb osv.
Ja, ni ser ju ambivalensen. Kan fan inte bestämma mig här alltså. Hur hade ni resonerat?
Nu har jag fått erbjudande om att jobba som it-ansvarig på en högstadieskola. Blir mycket ansvar men ändå roligt att få fysiskt pilla med datorer blandat med administration. Det är inte heltid till att börja med och kommer gå back 10000kr mot mitt nuvarande jobb tills hösten då jag kommer att gå back 6000kr. Däremot kommer jag då det är på en skola att få massa betald ledighet (när eleverna har lov kommer jag att få vara ledig flertalet dagar också, och sommaren blir ju en längre ledighet). Däremot blir det inte flextid som jag nu har då jag kan komma in kl 10.30 om jag vill och jobba längre. Eftersom jag kommer vara den enda ansvariga på denna skola måste jag vara på plats kl 8 varje dag, och kan inte heller ta spontana ledigheter.
Jobbet jag funderar på är alltså underbetalt, men dock ett stimulerande jobb. Inte alls samma prestige och ytlighet som på mitt nuvarande. Jag fick dessutom ett jättetrevligt intryck av dom som kommer bli mina chefer. Tänker också att detta kan leda till liknande men så småningom mer välbetalda jobb. Stannar jag på det gamla stället kommer jag ju bara kunna ta såna jobb till slut - statusjobb som projektledare, managerjobb osv.
Ja, ni ser ju ambivalensen. Kan fan inte bestämma mig här alltså. Hur hade ni resonerat?
Det känns som att vi är i ungefär samma situation. Jag är själv projektledare inom IT och tänker ganska ofta att det inte är värt pengarna, att behöva slita röven av sig/stressa som en idiot. Samtidigt vill jag inte gå ner i lön, eftersom att man byggt upp en livsstil och en vana kring den inkomst man har.
Dock har jag gjort rakt motsatta valet. Jag blir alldeles snart e-handelschef och... det lär ju innebära mer jobb (men mycket, mycket mer lön). Det finns dock vissa dagar då jag skulle kunna överväga att ta värsta skitjobbet där man mest kan glida med.
Jag håller dock med om att det är extremt mycket status och prestige på välbetalda jobb. Det är för mig ofta ett jävla mirakel att vissa bolag går runt, för att det finns en massa ickekompetenser där, som bara lever på att styra och ställa/skryta med sin förträfflighet. Det är väl också något som stör mig och i det närmaste fått mig att förlora intresset för mina, från början största intressen (webb, foto, film, IT, e-handel m.m.). Men det kanske är så pass enkelt att livet bara är tragiskt?
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
