Blir börsbubblorna - och därmed även efterföljande krascher - värre och värre med åren rent historiskt?
Om man tänker tillbaka på depressionen 1930 och jämför denna händelse med finanskrisen 2008 - hur har utvecklingen sett ut för alla konjunkturnedgångar? Blir krascherna rent av värre (mätt som bubblorna innan kriserna, procentuell nedgång under kriserna, osv.)?
Själv kan jag hitta ett antal faktorer som talar för att finanskriser skulle bli värre och värre ju mer samhället utvecklas:
1. Världens skuldberg blir större och större med tiden. Kreditväsendet pumpar på börsbubblorna, vilket ger högre fallhöjd när börsvärderingarna spricker.
2. Världen är betydligt mer sammankopplad idag än tidigare. Ju mer samhället utvecklas, desto starkare beroendeförhållanden skapas mellan olika länder, olika branscher samt olika marknader. Dominoeffekten av en kris torde med detta öka.
3. Penningpolitikens möjligheter att dämpa en nedgång försvagas, då världens centralbanker följer efter varandra vid en räntesänkning (detta fenomen har nog aldrig varit så tydligt som idag, där nästan hela världen har extremt låga räntor). Valutaunioner (t.ex. för EUR) fråntar även länders enskilda penningpolitik, och därmed deras möjligheter till stimulanser.
4. Värdepappersmarknaderna utgörs i en allt högre grad av tradingrobotar, som pumpar upp börskurserna i bullmarknader samt säljer av allt i bearmarknader, vilket skapar värre toppar och dalar, och i värsta fall större bubblor och större krascher.
5. Nya tillväxtmarknader bygger i en allt högre grad på immateriella värden (t.ex. IT) och i värsta fall på rena förhoppningar, vilket lätt blåser upp en spekulationsvåg på börserna och förstärker bubblor. På den "gamla goda tiden" utgjordes företags balansräkningar av reella värden i form av maskinparker, byggnader osv., vilket med andra ord inte innebar rena rykten och tillhörande övervärderingar.
Vad tror ni?
Om man tänker tillbaka på depressionen 1930 och jämför denna händelse med finanskrisen 2008 - hur har utvecklingen sett ut för alla konjunkturnedgångar? Blir krascherna rent av värre (mätt som bubblorna innan kriserna, procentuell nedgång under kriserna, osv.)?
Själv kan jag hitta ett antal faktorer som talar för att finanskriser skulle bli värre och värre ju mer samhället utvecklas:
1. Världens skuldberg blir större och större med tiden. Kreditväsendet pumpar på börsbubblorna, vilket ger högre fallhöjd när börsvärderingarna spricker.
2. Världen är betydligt mer sammankopplad idag än tidigare. Ju mer samhället utvecklas, desto starkare beroendeförhållanden skapas mellan olika länder, olika branscher samt olika marknader. Dominoeffekten av en kris torde med detta öka.
3. Penningpolitikens möjligheter att dämpa en nedgång försvagas, då världens centralbanker följer efter varandra vid en räntesänkning (detta fenomen har nog aldrig varit så tydligt som idag, där nästan hela världen har extremt låga räntor). Valutaunioner (t.ex. för EUR) fråntar även länders enskilda penningpolitik, och därmed deras möjligheter till stimulanser.
4. Värdepappersmarknaderna utgörs i en allt högre grad av tradingrobotar, som pumpar upp börskurserna i bullmarknader samt säljer av allt i bearmarknader, vilket skapar värre toppar och dalar, och i värsta fall större bubblor och större krascher.
5. Nya tillväxtmarknader bygger i en allt högre grad på immateriella värden (t.ex. IT) och i värsta fall på rena förhoppningar, vilket lätt blåser upp en spekulationsvåg på börserna och förstärker bubblor. På den "gamla goda tiden" utgjordes företags balansräkningar av reella värden i form av maskinparker, byggnader osv., vilket med andra ord inte innebar rena rykten och tillhörande övervärderingar.
Vad tror ni?