Citat:
Ursprungligen postat av
Eastmancolor
Väldigt få maträtter är unika för någon speciell kultur eller nation utan tillhör snarare vad man skulle kunna kalla för regionala kök. Däremot kan detaljer i recepten skilja sig åt landsvis eller t o m landskapsvis (eller motsv).
Enligt de letter som jag känner har de bara stött på sill i söt inläggning i just Sverige; överallt annars är den tydligen salt.
Janssons frestelse och Flygande Jakob är typiska svenska påfund.
Beträffande köttbullar och kåldolmar så måste dessa rätter dykt upp i samband med introducerandet av köttkvarnar eftersom den bärande ingrediensen är köttfärs. (Ordet "dolme" förefaller härstamma från turkiska dolma som betyder "fyllning" - verbalnomen av verbroten dol- som betyder "fyllas".)
Svenskar är bra på att försvara sina gamla receptfavoriter. När jag någon gång om året äter inlagd sill och strömming så brukar jag kombinera med stekt ägg med gurkmeja och stekt potatis eller rösti vilket uppör folk å det grövsta. Man *får* bara äta kokt potatis till; allt annat är helgerån!
En östeuropeisk dam lanserade teorien för mig att orsaken till att svenskar var smärta och sällan överviktiga förr beror på att svensk mat var smaklös och oaptitlig innan internationellt kök blev vanligt här.
Varför skall man slå vakt om Tore Vretmans relativa recenta recept om man inte behöver? Väntas krig och ransonering?
Däremot blandar svenskar - uppenbarligen utan att tänka på saken - olika utländska kök hejvilt när det äts spaghetti med ketchup, kebabpizza eller pizza med ananas och skinka för att inte tala om nämnda Flygande Jakob som är ett djävla crossoverhaveri...
Men, orsaken till att svenskar tycks "blanda" olika stilar och ingredienser så mycket, som du skriver, har ju sin förklaring.
Dvs vi försöker återbygga en svensk matkultur.
Vår anknytning till den svenska matkulturen försvann pga två stora landsomfattande saker som hände.
Först var det den sk "skiftesreformen" tillsammans med den sk "industriella revolutionen" under 1700-talets slut och 1800-talets början, som bröt upp den gamla bygemenskapen, och tvingade ut mer än hälften av landet bondebefolkning från sina hembyar och ut på landsvägen, slutligen in till städerna.
De förlorade sin kontakt med sina traditioner där.
Det Andra som inträffade var början av 1900-talet, när det politiska landskapet stöptes om i helt ny form. Det då nyblivka maktpartiet Socialdemokraterna lyckades förhandla till sig stöd från industrin och finanssektorn - men i utbyte mot att ge storföretagen monopolställning.
I synnerhet livsmedelsindustrin gynnades av det, och konsekvensen blev alla praktiskt taget Alla mindre näringsidkare (som gårdsproducenter osv) förlorade sin konkurrenskraft och fick lägga ner, eller bli uppköpta av de stora Drakarna.
De stora Drakarna, som nu hade nationell monopolställning, drog ner på sortimentet.
Istället för hundratals olika lokala, regionala varianter av korvar, skinkor och ostar osv, så erbjöds istället bara en handfull - som företaget hade hela kontrollen över, från recept till distribution osv.
Slutsumman blev att svenska folket helt förlorade kunskapen om sin egen matkultur.
Och det som händer nu, är att vi försöker återbygga och återuppfinna, det som en gång var. Och det som vi trodde var.
Vi vet inte vad vi ska göra eller hur vi ska göra - och därför blandar vi hejvilt.
