Trots över 7 000 inlägg på flashback så har jag aldrig skrivit i den här forumdelen förut, men någon gång ska ju vara den första:
"Hat" är ett starkt ord, men efter alltmer erfarenhet av bilar så är det nog inte längre någon överdrift från min sida. Låt mig raljera lite:
Som utpräglad lantis så har mitt förhållande till bilar, och bilismen i stort, haft en nödvändigt ont-karaktär under lång tid, för att på sikt bli alltmer fientligt sen den enda industrin på den närmaste orten från där jag bor lades ner, och jag tvingats jobba på orter längre bort sen dess och därmed köra mer bil. Jag älskar naturen och lugnet ute på landet och jag blir väldigt lätt stressad av biltrafik.
Jag är verkligen imponerad av er som regelbundet kör bil i landets storstäder och kan ödmjukt konstatera att jag skulle få en hjärnblödning över att dag ut och dag in tvingas sitta i bilköer och handskas med dubbelrondeller, trafikkaos och tutande bilar o.s.v.. Jag är helt enkelt ingen vidare bra bilförare och har som princip att aldrig själv köra en bil än annat i dom närmsta, och till ytan mindre trafikerade, städerna från där jag bor.
Men mitt agg är också större än så; jag hatar produktions- och konsumtionshetsen som vårat samhälle vilar på och i detta är givetvis bilismen djupt integrerad. Jag kan ibland bli närmast självmordsbenägen över hur jävla meningslöst det känns att dag ut och dag in sitta i en jävla "plåtlåda", oavsett om det rör sig om att åka till jobb, lärosäten eller affärer, och jag förstår inte heller att majoriteten av mina bekanta verkar hysa en ganska behaglig inställning till bilar. Visst, jag förstår att valet att bo ute i skogen kanske är märkligt om man nu hatar att köra bil så mycket som jag gör, men jag arbetar aktivt för att kunna jobba och försörja mig med just skogsarbete så mycket som möjligt (och om inte samhället hade velat att man skulle förvärvsarbeta/betala skatt så hade jag helt och hållet levt på skogen och kanske åkt in till staden någon gång i månaden i rena "lyxärenden" (typ dricka kaffe på Espresso House)).
Inte minst så har ju miljöfrågan cementerat min dåliga relation till bilismen. Visst, jag är inte så naiv att jag köper de mest rabiata domedagsprofetiorna rakt av (livet på jorden är ju trots allt kolbaserat, så en smula skepticism vad gäller teorin om koldioxids negativa inverkan på klimatet kan ju vara rimligt). Dock ser jag inte någon nackdel över att göra samhället mindre bil- och fossilberoende (och definitivt inte när motståndet mot sådana reformer tar sig i uttryck av form av människor som likt trotsiga barnungar kör gamla skitiga bilar i ren "rebelliskhet"). Oavsett om bilbränslet kommer att förstöra vår planet eller inte, så blir jag illamående över hur mycket illaluktande, äckliga avgaser som bara jag spottar ut i veckan, och jag blir mörkrädd över bilismens avgaser i stort. Jag känner liksom hur betydligt bättre jag kunde bidra till både samhället, miljön och mitt eget välbefinnande genom att exempelvis halvera tiden jag kör bil och plantera träd, buskar och blommor istället.
Är jag ensam om att tycka såhär eller delar fler av er min avsky? Eller har jag, så att säga, svurit i kyrkan genom att skriva såhär i denna forumdelen?
"Hat" är ett starkt ord, men efter alltmer erfarenhet av bilar så är det nog inte längre någon överdrift från min sida. Låt mig raljera lite:
Som utpräglad lantis så har mitt förhållande till bilar, och bilismen i stort, haft en nödvändigt ont-karaktär under lång tid, för att på sikt bli alltmer fientligt sen den enda industrin på den närmaste orten från där jag bor lades ner, och jag tvingats jobba på orter längre bort sen dess och därmed köra mer bil. Jag älskar naturen och lugnet ute på landet och jag blir väldigt lätt stressad av biltrafik.
Jag är verkligen imponerad av er som regelbundet kör bil i landets storstäder och kan ödmjukt konstatera att jag skulle få en hjärnblödning över att dag ut och dag in tvingas sitta i bilköer och handskas med dubbelrondeller, trafikkaos och tutande bilar o.s.v.. Jag är helt enkelt ingen vidare bra bilförare och har som princip att aldrig själv köra en bil än annat i dom närmsta, och till ytan mindre trafikerade, städerna från där jag bor.
Men mitt agg är också större än så; jag hatar produktions- och konsumtionshetsen som vårat samhälle vilar på och i detta är givetvis bilismen djupt integrerad. Jag kan ibland bli närmast självmordsbenägen över hur jävla meningslöst det känns att dag ut och dag in sitta i en jävla "plåtlåda", oavsett om det rör sig om att åka till jobb, lärosäten eller affärer, och jag förstår inte heller att majoriteten av mina bekanta verkar hysa en ganska behaglig inställning till bilar. Visst, jag förstår att valet att bo ute i skogen kanske är märkligt om man nu hatar att köra bil så mycket som jag gör, men jag arbetar aktivt för att kunna jobba och försörja mig med just skogsarbete så mycket som möjligt (och om inte samhället hade velat att man skulle förvärvsarbeta/betala skatt så hade jag helt och hållet levt på skogen och kanske åkt in till staden någon gång i månaden i rena "lyxärenden" (typ dricka kaffe på Espresso House)).
Inte minst så har ju miljöfrågan cementerat min dåliga relation till bilismen. Visst, jag är inte så naiv att jag köper de mest rabiata domedagsprofetiorna rakt av (livet på jorden är ju trots allt kolbaserat, så en smula skepticism vad gäller teorin om koldioxids negativa inverkan på klimatet kan ju vara rimligt). Dock ser jag inte någon nackdel över att göra samhället mindre bil- och fossilberoende (och definitivt inte när motståndet mot sådana reformer tar sig i uttryck av form av människor som likt trotsiga barnungar kör gamla skitiga bilar i ren "rebelliskhet"). Oavsett om bilbränslet kommer att förstöra vår planet eller inte, så blir jag illamående över hur mycket illaluktande, äckliga avgaser som bara jag spottar ut i veckan, och jag blir mörkrädd över bilismens avgaser i stort. Jag känner liksom hur betydligt bättre jag kunde bidra till både samhället, miljön och mitt eget välbefinnande genom att exempelvis halvera tiden jag kör bil och plantera träd, buskar och blommor istället.
Är jag ensam om att tycka såhär eller delar fler av er min avsky? Eller har jag, så att säga, svurit i kyrkan genom att skriva såhär i denna forumdelen?
__________________
Senast redigerad av Lantbruk 2018-10-11 kl. 00:53.
Senast redigerad av Lantbruk 2018-10-11 kl. 00:53.
