Citat:
Ursprungligen postat av
-GG
Det känns verkligen som att säsong 6, det ballar ur.
-Adriana är borta. Hon var egentligen mest jobbig och ganska korkad. Men när hennes öde förseglades var det som om serien dog en aning och Tonys maffia får en äcklig smak i munnen.
-Vitos bögande avslöjas, och effekterna det och hans död sedan har på hans son/familj.
-Junior skjuter Tony och hamnar i det värsta av deprimerande världar.
-AJ blir en gnälligare version av Tony, och utan pondusen, med tillhörande självmordsförsök.
-Bobby blir beordrad att döda någon. Tony vill visa sin makt när han förlorade slagsmålet. Bara därför ska oskulden tas.
-Chris börjar knarka igen, och dör.
-Gene tar plötsligt livet av sig, när han fått ett stort arv. Vilket inte alls kändes som hans karaktär. Dock var han en tjallare åt FBI, vilket kan ha spelat in, att han ville sitta på tryggare avstånd när han skulle lämna ut maffian i en rättssal. Vilket arvet skulle gjort möjligt, men som Tony satte stopp för.
Den säsongen är något alldeles extra, även för Sopranos. Mycket död och lidande.
Annars stör jag mig på att de ska distansera sig när de får morduppdrag, för att inte bli misstänkta, genom att använda personer från Italien eller negrer. Som om detta skulle vara så svårt för motståndarsidan att räkna ut, och som om de inte resonerar i liknande termer.
Tony nämner också att alla deras hus är bevakade, men ändå åker de mellan varandra och hjälper till att städa undan mord och åker för att ta hand om gamla lik. Deras bilar är heller aldrig avlyssnade.
Jag tror du ser på det hela ur fel perspektiv för att uppskatta serien. Det är ingen pusseldeckare utan en psykologisk inblick i yrkeskriminella levendet.
Och också inte väldigt långt ifrån hur det verkligen var 70-90-tal. Ser man dokumentärer därifrån är dom precis så dumma ofta. Jag tror du vill se det mer filmiskt och att man måste vara ett mastermind för att komma undan med allt. Verkligheten är ofta betydlig mer banal, något som exempelvis är väldigt tydligt idag i Sverige då fullkomliga idioter kan skjuta varandra helt vilt utan att någonsin åka dit.
Om du äger samhället du lever i kan du göra precis vad som helst. Ingen snackar för då råkar man riktigt illa ut. Den stackars restauranten är väl det tydligaste exemplet i serien. Han vill bara laga mat och ha en bra krog. Men har absolut inget val när alla hans barndomsvänner och kundkrets begår mord, stölder mm.
Det driver honom till vansinne och närapå självmord men aldrig är han ens nära att gå till polisen. För han vet att det är ett sämre alternativ för honom och hans familj.
Och då har jag inte ens nämnt hans inre kval då han trots allt ser Tony som en barndomsvän som har hjälpt honom med allt genom åren. Inte ens när frugan lämnar honom kan han byta sida. För han vet vad hon inte vet att Tony är inte den glada gästen på restaurangen bara. Hon tror att man kan bara stå upp för sig själv, han vet att han kan dö på en pisskvart.