Citat:
Fight Club och Interview with the Vampire. Det ironiska med Vampyrkrönikan är att Interview som bok faktiskt inte var särskilt lyckad, okej läsning så sett, men det var ju Anne Rice's första bok också, däremot blev filmen riktigt bra och välgjord. Senare när de skulle göra uppföljaren, Queen of the Damned, med Aaliyah i huvudrollen, blev det bara skit, detta trots att de två böckerna som den bygger på, The Vampire Lestat och The Queen of the Damned, är två av de bästa böckerna som har skrivits i vampyrlitteratur. Så kan det gå Att "boken är bättre än filmen" är något som hörs då och då. Många filmer är baserade på böcker och för att få med en handling i en film på 1,5 - 2 timmar behöver man skala av mycket ifrån boken. Ska en film vara så nära boken som möjligt skulle filmer vara flera dygn långa i många fall.
Samtidigt kan jag tycka att böcker ibland trycker på rätt oväsentliga saker och vissa hela sidor är i princip återupprepning och/eller bara ointressant information. Att den avskalade berättelsen filmen bjuder på är mer konstant.
Har vi många här som läser böcker och ser filmer? Tycker ni påståendet oftast stämmer att boken är bättre än filmen? Om det är så.. Varför tittar ni på filmerna?
Vill du att filmen ska vara så lik boken som möjligt eller är en vinkling mer intressant (då du ändå vet handlingen sedan tidigare..)? Vad tycker du filmer baserade på böcker rätt eller fel?
Vilken är den bästa filmen du sett som är baserad på en bok du har läst?
Samtidigt kan jag tycka att böcker ibland trycker på rätt oväsentliga saker och vissa hela sidor är i princip återupprepning och/eller bara ointressant information. Att den avskalade berättelsen filmen bjuder på är mer konstant.
Har vi många här som läser böcker och ser filmer? Tycker ni påståendet oftast stämmer att boken är bättre än filmen? Om det är så.. Varför tittar ni på filmerna?
Vill du att filmen ska vara så lik boken som möjligt eller är en vinkling mer intressant (då du ändå vet handlingen sedan tidigare..)? Vad tycker du filmer baserade på böcker rätt eller fel?
Vilken är den bästa filmen du sett som är baserad på en bok du har läst?
Fight Club däremot, boken är bra men filmen var riktigt bra.
Citat:
Att läsa böcker handlar om att använda och utveckla ens fantasi. Det är faktiskt bättre att läsa boken först och se filmen efter att man har läst klart boken, annars blir det inte riktigt samma sak om man läser boken efter att man har sett filmen.Detta har jag aldrig förstått. Hur fan kan en bok vara bättre än en film? Dötråkigt o läsa en bok. 0% njutning och tar så långt tid o läsa och kräver mycket ansträngning. Medans en film behöver bara sitta och luta sig tillbaka i 1,5-2 timmar och njuta?
Helt omöjligt att en bok är bättre än en film. Ingen logik bakom. Så ser jag det iallafall. Någon som kan väga in på detta?
Helt omöjligt att en bok är bättre än en film. Ingen logik bakom. Så ser jag det iallafall. Någon som kan väga in på detta?
Det tråkiga med skönlitteratur är när författaren i brist på bra fantasi, handling, dialog osv, drygar ut boken med flera hundra sidor på ganska irrelevant information och onödiga autistdetaljer (alltså fillers), som t.ex. vilka glas som används på matbordet, vad dörrhandtagen är gjorda av, hur bordet ser ut och liknande skit som ingen orkar bry sig eller läsa flera sidor om. Ett bra exempel på detta är Sagan om de två tornen, där Tolkien beskrev hur Aragorn och hans gäng joggade i flera dagar, detta tog upp de första hundra sidorna i boken, och jag la ner boken och har inte brytt mig om att läsa klart den efter det, och detta var tidigt 2000-tal alltså.
Självklart ska en bra bok inte bara bestå av dialog och handling, klart man bör skriva lite om vissa detaljer osv, men man behöver inte gå till överdrift. American Psycho till exempel, medan filmen visade lite kort hur han var besatt av att ha ett kliniskt rent hem, kläder, fet musikanläggning, kontaktkort osv, och det var stor humor att se Christian Bale svettas kring kukmätningen över lyxigaste kontaktkortet, så ägnades det hundratals sidor i boken där Patrick Bateman körde hardcore autism över hans senaste stereoanläggning och vilken modell den var, vilka kläder han hade köpt och vad de kostade osv. Just klädautismen är en kvinnofavorit, och Anne Rice kör ofta med samma grej när hon beskriver vampyrernas kläder osv. Okej, jag förstår att det ger lite mer inlevelse att beskriva lite vad karaktären har på sig, men gör det snabbt och smidigt liksom, ägna inte flera sidor åt sådan skit.
Men självklart sparar det ju en massa tid att kolla på filmen istället, däremot blir inte filmerna alltid så lyckade, och sedan är det också så att en bra film vill man ha mer av, och då går man givetvis till källmaterialet, nämligen boken.
Hur som helst, rent generellt är det väl så att boken är bättre än filmen, men ibland är filmen faktiskt bättre än boken, vilket hänger mycket på att det är begåvade regissörer, manusförfattare och skådespelare som är involverade i processen. Det hjälper också om själva originalförfattaren får skriva manuset, som Anne Rice fick göra med Interview with the Vampire, medan hon inte fick göra det till Queen of the Damned, och ja det blev ju en skitfilm också, trots utmärkt källmaterial.
__________________
Senast redigerad av EliasAlucard 2019-04-28 kl. 18:09.
Senast redigerad av EliasAlucard 2019-04-28 kl. 18:09.
Citat:
Det händer mycket riktigt ibland att filmerna är mycket bättre än vad böckerna är.Fight Club och Interview with the Vampire. Det ironiska med Vampyrkrönikan är att Interview som bok faktiskt inte var särskilt lyckad, okej läsning så sett, men det var ju Anne Rice's första bok också, däremot blev filmen riktigt bra och välgjord. Senare när de skulle göra uppföljaren, Queen of the Damned, med Aaliyah i huvudrollen, blev det bara skit, detta trots att de två böckerna som den bygger på, The Vampire Lestat och The Queen of the Damned, är två av de bästa böckerna som har skrivits i vampyrlitteratur. Så kan det gå Fight Club däremot, boken är bra men filmen var riktigt bra.
Att läsa böcker handlar om att använda och utveckla ens fantasi. Det är faktiskt bättre att läsa boken först och se filmen efter att man har läst klart boken, annars blir det inte riktigt samma sak om man läser boken efter att man har sett filmen.
Det tråkiga med skönlitteratur är när författaren i brist på bra fantasi, handling, dialog osv, drygar ut boken med flera hundra sidor på ganska irrelevant information och onödiga autistdetaljer (alltså fillers), som t.ex. vilka glas som används på matbordet, vad dörrhandtagen är gjorda av, hur bordet ser ut och liknande skit som ingen orkar bry sig eller läsa flera sidor om. Ett bra exempel på detta är Sagan om de två tornen, där Tolkien beskrev hur Aragorn och hans gäng joggade i flera dagar, detta tog upp de första hundra sidorna i boken, och jag la ner boken och har inte brytt mig om att läsa klart den efter det, och detta var tidigt 2000-tal alltså.
Självklart ska en bra bok inte bara bestå av dialog och handling, klart man bör skriva lite om vissa detaljer osv, men man behöver inte gå till överdrift. American Psycho till exempel, medan filmen visade lite kort hur han var besatt av att ha ett kliniskt rent hem, kläder, fet musikanläggning, kontaktkort osv, och det var stor humor att se Christian Bale svettas kring kukmätningen över lyxigaste kontaktkortet, så ägnades det hundratals sidor i boken där Patrick Bateman körde hardcore autism över hans senaste stereoanläggning och vilken modell den var, vilka kläder han hade köpt och vad de kostade osv. Just klädautismen är en kvinnofavorit, och Anne Rice kör ofta med samma grej när hon beskriver vampyrernas kläder osv. Okej, jag förstår att det ger lite mer inlevelse att beskriva lite vad karaktären har på sig, men gör det snabbt och smidigt liksom, ägna inte flera sidor åt sådan skit.
Men självklart sparar det ju en massa tid att kolla på filmen istället, däremot blir inte filmerna alltid så lyckade, och sedan är det också så att en bra film vill man ha mer av, och då går man givetvis till källmaterialet, nämligen boken.
Hur som helst, rent generellt är det väl så att boken är bättre än filmen, men ibland är filmen faktiskt bättre än boken, vilket hänger mycket på att det är begåvade regissörer, manusförfattare och skådespelare som är involverade i processen. Det hjälper också om själva originalförfattaren får skriva manuset, som Anne Rice fick göra med Interview with the Vampire, medan hon inte fick göra det till Queen of the Damned, och ja det blev ju en skitfilm också, trots utmärkt källmaterial.
Fight Club däremot, boken är bra men filmen var riktigt bra.Att läsa böcker handlar om att använda och utveckla ens fantasi. Det är faktiskt bättre att läsa boken först och se filmen efter att man har läst klart boken, annars blir det inte riktigt samma sak om man läser boken efter att man har sett filmen.
Det tråkiga med skönlitteratur är när författaren i brist på bra fantasi, handling, dialog osv, drygar ut boken med flera hundra sidor på ganska irrelevant information och onödiga autistdetaljer (alltså fillers), som t.ex. vilka glas som används på matbordet, vad dörrhandtagen är gjorda av, hur bordet ser ut och liknande skit som ingen orkar bry sig eller läsa flera sidor om. Ett bra exempel på detta är Sagan om de två tornen, där Tolkien beskrev hur Aragorn och hans gäng joggade i flera dagar, detta tog upp de första hundra sidorna i boken, och jag la ner boken och har inte brytt mig om att läsa klart den efter det, och detta var tidigt 2000-tal alltså.
Självklart ska en bra bok inte bara bestå av dialog och handling, klart man bör skriva lite om vissa detaljer osv, men man behöver inte gå till överdrift. American Psycho till exempel, medan filmen visade lite kort hur han var besatt av att ha ett kliniskt rent hem, kläder, fet musikanläggning, kontaktkort osv, och det var stor humor att se Christian Bale svettas kring kukmätningen över lyxigaste kontaktkortet, så ägnades det hundratals sidor i boken där Patrick Bateman körde hardcore autism över hans senaste stereoanläggning och vilken modell den var, vilka kläder han hade köpt och vad de kostade osv. Just klädautismen är en kvinnofavorit, och Anne Rice kör ofta med samma grej när hon beskriver vampyrernas kläder osv. Okej, jag förstår att det ger lite mer inlevelse att beskriva lite vad karaktären har på sig, men gör det snabbt och smidigt liksom, ägna inte flera sidor åt sådan skit.
Men självklart sparar det ju en massa tid att kolla på filmen istället, däremot blir inte filmerna alltid så lyckade, och sedan är det också så att en bra film vill man ha mer av, och då går man givetvis till källmaterialet, nämligen boken.
Hur som helst, rent generellt är det väl så att boken är bättre än filmen, men ibland är filmen faktiskt bättre än boken, vilket hänger mycket på att det är begåvade regissörer, manusförfattare och skådespelare som är involverade i processen. Det hjälper också om själva originalförfattaren får skriva manuset, som Anne Rice fick göra med Interview with the Vampire, medan hon inte fick göra det till Queen of the Damned, och ja det blev ju en skitfilm också, trots utmärkt källmaterial.
Men i vissa andra fall är det helt tvärtom.
Och det trots att böckerna gjort filmerna varit riktiga dundersuccéer.
Dvs så man hade ju kunnat tro att det hade, mer eller mindre, kunnat garantera framgång även för filmatiseringen.
Men icke.
Några exempel är "Avalons dimmor" av Marion Bradley Zimmer, och "Trollkarlen från övärlden-böckerna" som skrev av Ursula LeGuin.
I både fall var ju böckerna riktiga dundersuccéer, över flera generationer t.o.m.
Men filmerna blev bara skräp.
Det är ju så synd, eftersom iaf jag så gärna hade velat se en Ordentlig och välgjord filmatisering av just "Trollkarlen från övärlden-böckerna."
De hade kunnat bli så mycket bättre än tex Harry Potter-filmerna.
Och "Avalons dimmor," den innehåller ju Kung Arthur-legenderna, något som Hollywood annars alltid tycks älska.
Så det är konstigt att de gjorde en så jävla dålig version av den, när de väl bestämde sig.
Ibland är det nästan som om det är Ödesbestämt att en viss bok verkligen Inte ska få lov att bli lika framgångsrik som film.
Som i ovanstående exempel.
Eller som i fallet med "Shantaram."
"Shantaram" blev ju en verklig Monstersuccé över hela världen.
Det verkade ett tag som att nästan Alla gick omkring och läste på den boken.
Och alla i "branschen" snackade om att spela in den, hela hela tiden.
Johnny Depp i huvudrollen och det såg ut att bli en given kassako.
Sen blev det strejk i Hollywood ...
Och efteråt har inget hänt.
Helt jävla omöjligt att förstå sig på sånt.
__________________
Senast redigerad av EliasAlucard 2019-04-30 kl. 01:22.
Senast redigerad av EliasAlucard 2019-04-30 kl. 01:22.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
