Citat:
Ursprungligen postat av
silentwarrior
Varför har KTH så hög procent underkända på sina tentor? Många kurser har runt 70% underkända. Har tom haft en där det var 82% som blev underkända. Hur hade de tänkt att studenterna skulle ta examen om de fortsätter så? Och med bara en omtenta per kurs så är det självklart att bara 20% av studenter tar examen på de 5 åren, resten tar alltid längre tid på sig.
Hade en föreläsare som tyckte att runt 50% godkända var "bra". Men om bara 50% blir godkända, och sedan 25% till på omtentan så är det fortfarande 25% som måste gå om kursen nästa år. Det är ju en rätt så stor andel. Och detta på en "bra" kurs. På de svårare med 70% underkända är det typ hälften som måste gå om (0.3+0.7*0.3=0.51).
Nu vet jag inte hur det ser ut på andra universitet, men har hört från de som gått där att det inte är så hårt på de andra ingenjörslinjerna. Lite anekdotiskt, men en kompis som bytte från umeå till KTH sa att två kurser där har typ lika mycket som en kurs på KTH. Sen svårare tentor också.
För att motverka detta, borde det inte finnas en "grading on curve" som de har i USA? Alltså att man först sätter att t.e.x minst 70% måste bli godkända, sen skapar betygskala efter det. Några kanske tycker att det skulle sänka kvaliten, men det kommer vara väldigt marginellt. Studenterna klarar ju att ta examen, tar bara lite extra tid. Med tanke på hur mycket ingenjörer behövs i industrin så hellre att de går ut och jobbar än att de stannar kvar och pluggar på den där svåra tentan för att "bevisa" att de kan.
Vad tycker ni om detta?
Givetvis är det utmärkt att man upprätthåller en anständig nivå på examinationskraven.
Så här ser det tyvärr ut idag på alla nivåer inom skolväsendet: Den elev/student som misslyckas skyller högljutt ifrån sig. Att ta eget ansvar för den mediokra insatsen tycks ingen beredd att göra.
När jag läste på CTH 80-90-tal var den här inställningen icke-existerande. Om någon missat en tenta och skulle ha skyllt ifrån sig på annat än sitt eget begränsade intellekt och en usel arbetsinsats hade denne rättmätigen betraktats som en idiot.
De svåraste kurserna låg i årskurs två, därefter var det flesta kurser valfria. Dessa kunde förvisso vara svåra, men möjligheten att välja lättare kurser öppnade sig.
På den tiden gavs alla tentor tre gånger per läsår, ordinarie tillfälle, i september samt antingen kring jul eller påsk. Hur det ser ut nu har jag naturligtvis ingen aning om.
