Hur tänker de på KTH med att underkänna runt 70% på tentor?

För att motverka detta, borde det inte finnas en "grading on curve" som de har i USA? Alltså att man först sätter att t.e.x minst 70% måste bli godkända, sen skapar betygskala efter det. Några kanske tycker att det skulle sänka kvaliten, men det kommer vara väldigt marginellt. Studenterna klarar ju att ta examen, tar bara lite extra tid. Med tanke på hur mycket ingenjörer behövs i industrin så hellre att de går ut och jobbar än att de stannar kvar och pluggar på den där svåra tentan för att "bevisa" att de kan.

Vad tycker ni om detta?

Nä du har såklart fel. Det kan argumenteras för att det är så på de första 2 tentorna kanske. Men efter 4 år på Chalmers på teknisk fysik är det fortfarande kurser som genererar sådana resultat som TS skriver (kanske inte 80 procent, men du förstår vad jag menar). Och då beror det nog inte på att PQ-formeln från nian inte riktigt satt när det begav sig och man var 15.

Utan att det är extremt tung matematik/fysik som kräver enormt mycket timmar och djup förståelse för att förstå och greppa till den grad att man enligt tentamen kan innehållet i kursen. Återigen, inte för att man hade en annan skolgång än vad man hade på ”hårda 80-talet” eller när det nu skulle ha varit bättre (och att vi är ”sämre studenter” hahaha).

Högskolelagen säger att det ska vara en omtenta tre veckor efter ordinarie tenta. Sedan ska det vara en omtentaperiod precis innan höstterminstarten. Så varje kurs kan alltså tenteras tre gånger per år; först ett ordinarie tillfälle och så en omtenta, samt sedan en uppsamlingstenta i augusti.

Har jag aldrig hört innan. Bryter inte KTH mot den lagen då? De har en omtenta efter ordinarie som du säger, men den där uppsamlingstentan finns inte. Om du inte tror mig så kolla bara deras egen länk:

https://www.kth.se/student/kurs/tent...tamen-1.278538

Varför har KTH så hög procent underkända på sina tentor? Många kurser har runt 70% underkända. Har tom haft en där det var 82% som blev underkända. Hur hade de tänkt att studenterna skulle ta examen om de fortsätter så? Och med bara en omtenta per kurs så är det självklart att bara 20% av studenter tar examen på de 5 åren, resten tar alltid längre tid på sig.

Hade en föreläsare som tyckte att runt 50% godkända var "bra". Men om bara 50% blir godkända, och sedan 25% till på omtentan så är det fortfarande 25% som måste gå om kursen nästa år. Det är ju en rätt så stor andel. Och detta på en "bra" kurs. På de svårare med 70% underkända är det typ hälften som måste gå om (0.3+0.7*0.3=0.51).

Nu vet jag inte hur det ser ut på andra universitet, men har hört från de som gått där att det inte är så hårt på de andra ingenjörslinjerna. Lite anekdotiskt, men en kompis som bytte från umeå till KTH sa att två kurser där har typ lika mycket som en kurs på KTH. Sen svårare tentor också.

För att motverka detta, borde det inte finnas en "grading on curve" som de har i USA? Alltså att man först sätter att t.e.x minst 70% måste bli godkända, sen skapar betygskala efter det. Några kanske tycker att det skulle sänka kvaliten, men det kommer vara väldigt marginellt. Studenterna klarar ju att ta examen, tar bara lite extra tid. Med tanke på hur mycket ingenjörer behövs i industrin så hellre att de går ut och jobbar än att de stannar kvar och pluggar på den där svåra tentan för att "bevisa" att de kan.

Vad tycker ni om detta?

Sämre studenter som är oförberedda och har dåliga baskunskaper från grundskolan.

Troligtvis fyller dessa kurser funktionen att drilla en viss typ av person. Civilingenjören som kreativ problemlösare snarare än någon med djupare kunskaper inom något speciellt område.

Varför har KTH så hög procent underkända på sina tentor? Många kurser har runt 70% underkända. Har tom haft en där det var 82% som blev underkända. Hur hade de tänkt att studenterna skulle ta examen om de fortsätter så? Och med bara en omtenta per kurs så är det självklart att bara 20% av studenter tar examen på de 5 åren, resten tar alltid längre tid på sig.

Hade en föreläsare som tyckte att runt 50% godkända var "bra". Men om bara 50% blir godkända, och sedan 25% till på omtentan så är det fortfarande 25% som måste gå om kursen nästa år. Det är ju en rätt så stor andel. Och detta på en "bra" kurs. På de svårare med 70% underkända är det typ hälften som måste gå om (0.3+0.7*0.3=0.51).

Nu vet jag inte hur det ser ut på andra universitet, men har hört från de som gått där att det inte är så hårt på de andra ingenjörslinjerna. Lite anekdotiskt, men en kompis som bytte från umeå till KTH sa att två kurser där har typ lika mycket som en kurs på KTH. Sen svårare tentor också.

För att motverka detta, borde det inte finnas en "grading on curve" som de har i USA? Alltså att man först sätter att t.e.x minst 70% måste bli godkända, sen skapar betygskala efter det. Några kanske tycker att det skulle sänka kvaliten, men det kommer vara väldigt marginellt. Studenterna klarar ju att ta examen, tar bara lite extra tid. Med tanke på hur mycket ingenjörer behövs i industrin så hellre att de går ut och jobbar än att de stannar kvar och pluggar på den där svåra tentan för att "bevisa" att de kan.

Vad tycker ni om detta?