Joakim Lamotte, som medverkar i programmet, kommenterar:
https://twitter.com/Sevenseassevena/status/1032258076206874625
https://twitter.com/Sevenseassevena/status/1032258076206874625
Citat:
Ikväll medverkar jag i Uppdrag gransknings program om våldtäkter och invandrare, där det framkommer att nästan 60 procent av de dömda våldtäktsmännen är födda utomlands.
Om man undersökt även andra generationens invandrare skulle sannolikt en ännu större del av gärningsmännen visa sig ha invandrarbakgrund. Det senaste året har flera tidningar gjort liknande granskningar som visar samma sak.
Ämnet är inte längre lika kontroversiellt som när jag först uppmärksammade fenomenet. För många år sedan när jag i mitt arbete insåg att det här är ett jätteproblem valde jag att slå larm med en gång.
Till skillnad från andra journalister höll jag inte tyst. Jag skrev blogginlägg, debattartiklar och kontaktade politiker, skolledare och andra opinionsbildare.
Jag stod helt enkelt inte ut med att dagligen läsa dessa vidriga domar eller att varje vecka möta tjejer som blivit utsatta på de skolor jag besökte.
Responsen jag fick var obefintlig. Ingen ville lyssna. Ingen ville granska problemet. Ingen ville prata om det.
Jag valde att ta striden för många år sedan, när alla andra journalistkollegor höll tyst om saken, trots att de visste sanningen. Det gjorde att blev jag utfryst, förlorade jobb och att skolor började avboka mina föreläsningar för ungdomar.
Nu, flera år senare, har som sagt många medier börjat uppmärksamma problemet. De gör det när frågan inte är lika kontroversiell längre. Nu när de inte har något att förlora längre eftersom manegen redan är krattad av andra med mer ryggrad.
För egen del bestämde jag mig för att aldrig vika ner mig, utan istället gå min egen väg och bygga upp en egen plattform. Jag bestämde mig för att bojkotta svenska medier eftersom de ändå verkade mer intresserade av att bortförklara än att förklara.
Men nu har jag valt att göra ett undantag och medverkar i kvällens Uppdrag granskning. En ledstjärna för mig i livet är att alltid tala klarspråk och säga som det är.
Det har kostat mig mycket på många olika sätt men vad som irriterar mig mest är alla våldtäktsoffer som blivit svikna. Jag tänker på de kvinnor som blivit utsatta för de mest bestialiska övergrepp medan samhället stått bredvid och blundat.
Deras röster har jag försökt göra hörda, medan etablissemanget istället velat tysta dem. Det här är ett historiskt svek mot utsatta kvinnor i vårt land och för detta klandrar jag främst våra politiker och journalister.
Om man undersökt även andra generationens invandrare skulle sannolikt en ännu större del av gärningsmännen visa sig ha invandrarbakgrund. Det senaste året har flera tidningar gjort liknande granskningar som visar samma sak.
Ämnet är inte längre lika kontroversiellt som när jag först uppmärksammade fenomenet. För många år sedan när jag i mitt arbete insåg att det här är ett jätteproblem valde jag att slå larm med en gång.
Till skillnad från andra journalister höll jag inte tyst. Jag skrev blogginlägg, debattartiklar och kontaktade politiker, skolledare och andra opinionsbildare.
Jag stod helt enkelt inte ut med att dagligen läsa dessa vidriga domar eller att varje vecka möta tjejer som blivit utsatta på de skolor jag besökte.
Responsen jag fick var obefintlig. Ingen ville lyssna. Ingen ville granska problemet. Ingen ville prata om det.
Jag valde att ta striden för många år sedan, när alla andra journalistkollegor höll tyst om saken, trots att de visste sanningen. Det gjorde att blev jag utfryst, förlorade jobb och att skolor började avboka mina föreläsningar för ungdomar.
Nu, flera år senare, har som sagt många medier börjat uppmärksamma problemet. De gör det när frågan inte är lika kontroversiell längre. Nu när de inte har något att förlora längre eftersom manegen redan är krattad av andra med mer ryggrad.
För egen del bestämde jag mig för att aldrig vika ner mig, utan istället gå min egen väg och bygga upp en egen plattform. Jag bestämde mig för att bojkotta svenska medier eftersom de ändå verkade mer intresserade av att bortförklara än att förklara.
Men nu har jag valt att göra ett undantag och medverkar i kvällens Uppdrag granskning. En ledstjärna för mig i livet är att alltid tala klarspråk och säga som det är.
Det har kostat mig mycket på många olika sätt men vad som irriterar mig mest är alla våldtäktsoffer som blivit svikna. Jag tänker på de kvinnor som blivit utsatta för de mest bestialiska övergrepp medan samhället stått bredvid och blundat.
Deras röster har jag försökt göra hörda, medan etablissemanget istället velat tysta dem. Det här är ett historiskt svek mot utsatta kvinnor i vårt land och för detta klandrar jag främst våra politiker och journalister.
