Är matematik bara till för personer med högt IQ?

Menar du att det finns IQ-frågor som inte bara är memorerade och handlar om minnesförmåga? Varför är de isf annorlunda än matte i det avseendet?

Jag menar inte att nedvärdera dig på något sätt, jag känner fantastiska matematiker som skrivit fantastiska böcker.
Det är helt enkelt bara så jag ser på saken.

Det där var varken svar på frågan eller On Topic.

Topic: matte vs IQ.
Du: matte handlar bara om memorering.
Jag: handlar IQ-test också bara om memorering?

Ja enligt mig kan varje normalbegåvad människa lära sig och memorera tekniken som varje IQ-test bygger på.

jag hade lägsta betyg i matte på gymnasiet trots att jag har bra resultat på olika IQ-tester och ligger över snittet en smula totalt och på snittet på numerisk förmåga på testen.
Det berodde nog på att jag aldrig begrep det avsnitt vi höll på med förrän vi började på ett nytt.
Å det i sin tur på att jag inte pluggade tillräckligt och accepterade att jag var kass.
På universitetet var det svårt i början trots att jag läste upp matten, men genom att hänga med och satsa hårt i början gick det mycket bra.
Trots att jag ligger normalt på numerisk förmåga. (för det är väl det som är relevant i IQ-testet avseende matte?)

Jag är ingenjör och använder i.a.f. ibland matematik i jobbet.

Även om jag bara använder befintliga formler och metoder så handlar det inte bara om memorering, det handlar mer om förmågan att hitta rätt formler och anpassa dom till det du vill göra.

På sistone har jag t.ex. räknat en del på flöden genom och tryckfall över ventiler vid olika öppningslägen, det finns givetvis färdiga formler för sådant men jag har inte memorerat dom utan googlar fram dom varje gång jag behöver dom.

Matematik för mig handlar till stor del om förmågan att förstå hur man beskriver något verkligt i matematiskt format, och jag vill påstå att det kräver viss intelligens, det är i.a.f. enklare och går fortare för en person med högt IQ.

Jag köper att enklare grundskolematte som multiplikationstabellerna är ren memorering.

En mattelärare jag hade i gymnasiet brukade skilja på matematik och ”räkning”, och menade att ”räkning” är det en miniräknare kan göra medans matematik handlar om att förstå hur man ställer upp ett problem och löser det matematiskt.

Jag syftar på just själva matematiken du använder.
Den matematiken har dom skapande matematikerna upptäckt, och dom är väldigt få till antal.

All matematik som jag och alla andra i tråden använder är antingen memorerad, googlad eller framtagen med miniräknare/dator.
Jag menar att varje normalbegåvad person kan lära sig vilket område inom matematiken som helst om intresset finns och personen memorerar det som andra har upptäckt.

Gymnasiematten var väldigt enkel för mig. Däremot måste man förstå hur man tänker och ha koll på olika regler.

Däremot ska det påpekas att ett lågt IQ är i princip enbart ett problem när du är så dum så du inte begriper saker som är viktiga.

När du är så dum så du inte kan analysera saker på djupet, ja då har vi ett problem för det är en viktig egenskap att ha i ett samhälle.

Att vara duktig på att dra logiska kopplingar är en oerhört viktig egenskap.

Ja men det du inte verkar förstå är att 28 memorerade bokstäver inte alls innebär att allt du kan skriva med dem också är memorerat.

Fast tillämpat på matte då. Som Analytiker1975 säger måste du ju förstå hur du använder det du kan, och det är en process som inte alls bara är memorerad. T ex en lite knepigare trigonometriuppgift kan man inte lösa genom att bara kopiera lite här och där från en formelsamling. Du måste förstå problemet, och ha någon sorts plan över hur du ska gå till väga, och sen kan det även bli en del meck med ekvationslösningar och sånt. T ex när och hur man ska använda den trigonometriska ettan (eller den hypergeometriska ettan) kan vara mer konst än vetenskap. Samma med formler för halva eller dubbla vinkeln osv.

Det finns fantastiskt många sätt att kombinera olika kunskaper även bara i matte. Det är omöjligt att memorera alla dessa, och om man ens försöker så gör man fel, iaf om är seriöst intresserad eller om man behöver lösa varierande sorters problem i sitt jobb som ingenjör eller fysiker eller matematiker osv. Man måste förstå matten.

Om man inte inser när man ska använda den trigonometriska ettan så handlar det om att man aldrig löst sådana uppgifter förut.
Om man löst några stycken så minns man det och klarar sedan den typen av uppgifter.

Det är så jag ser på saken.

Dem som kalkylerar nummer med tabeller som divisioner med upphöjda siffror har oftast svårigheter med det verbala så som det skriftliga. Det ena är ett universellt språk som alla kan lära sig utan böjning så som förändring medans det andra är konstant i förändring och böjelse. Dem som har lättare att bemästra språkets som skrifternas retorik är kapabla till att ifrågasätta matte med hjälp av filosofiska egenskaper medans bemästrande av siffror möjlig gör resultat utifrån det verbala. Vem är smartast? Lika smart?

Då är det nog du som har rätt liten erfarenhet av det. På forskarutbildningen använde jag ett Computer Algebra System där man man själv fick peta in den sortens substitutioner just därför att det skiljer från fall till fall hur de är lämpligast att använda för att i slutändan få bäst förenkling eller ens kunna utföra beräkningen. Ibland bör cos²x+sin²x ersättas med 1, ibland är det tvärtom 1 som bör ersättas med cos²x+sin²x, ibland har man ett ensamt sin²x som bör ersättas med 1-cos²x, osv. Och sen alltså även liknande med dubbla och halva vinkeln, och för hyperboliska uttryck, etc. Det har hänt mig flera gånger att jag fixade beräkningar som inte Mathematica klarade, just pga sånt där, och där jag istället fick använda det iofs väldigt kraftfulla programmet för att bara verifiera lösningen genom att kolla att det stämde för slumpmässiga värden på parametrarna.

Nej, seriöst, du är verkligen ute och cyklar.