Människor som blivit mobbade blir senare ''tuffa'' - Varför?

Jag drar min egna äldre bror som ett exempel. Jag har ingen som helst kontakt med honom nu för tiden.

Jag minns när vi var barn, så blev min äldre bror mobbad i skolan. Han saknade vänner och blev även slagen och retad med andra barn någon annanstans som vi besökte varje helg.

Med andra ord, han saknade totalt vänner och alla gav sig på honom. Av exakt vilken anledning vet jag inte riktigt, vad han blev mobbad för vet jag inte heller riktigt.

Under tonåren var han en sådan människor med ''kort stubin''. Han blev bara arg på människor som han kunde slå ner. Så tjejer och korta, smala människor överlag.

Ingenting har förändrats sedan tonåren, han är detsamma. Vågar endast höja och skrika på människor som han kan slå ner och sedan säga att han har ''aggressionsproblem''. Han har blivit en drama queen. Kritiserar människor när det finns folk i omgivningen, fast bara kritik emot människor som är mindre än honom.

Han har alltså haft det tufft liv och nu idag är han själv en ''tuff'' människa. Hur kommer det sig att man blir en sådan. Är man rädd för att man återigen skall få uppleva det man har upplevt förut och därför är bästa lösningen att vara ''tuff''.

Eller vad är det exakt som sker hos en sådan människa, varför slutar de bara inte och så leva ett normalt, okej liv? All mobbning är ju ändå över.

Han är inte tuff om han ger sig på kvinnor och barn?

Mobbad/trauman/inga kompisar:

Han har aldrigt kunnat bygga upp en självkänsla.

Ingen självkänsla så blir följden antingen fejkat självförtroende och ilska/aggression eller dåligt självförtroende, inbundenhet och blyghet.

Din bror har valt ilska och aggression, han mår inte bra såklart. Vill du ge honom ett tips att må bättre så be honom stanna upp och utforska och acceptera de jobbiga känslorna som kommer titt som tätt. Möta demonerna må piss för ett tag, klara detta och komma starkare ur det.

Ibland blir man mobbad för att man beter sig avvikande.
Samma avvikande beteende som gör dig mobbad i skolan kan göra dig till en misshandlare när du blir äldre, brist på empati, svårigheter med impulskontroll etc.

Din titel är rätt förvirrande, menar du att mobbare blir "tuffa" eller mobbade blir "tuffa"?

Om "mobbade": många sätter upp höga murar kring sig och får en sned självbild. Inte alla som klarar växlingen till vuxenlivet och att överge de där murarna.

Han försöker väl kompensera för sitt mindervärdeskomplex.
Väldigt fegt av honom att ge sig på dom som är mindre och försvarslösa. Gråter han hysteriskt och okontrollerat när bara du är i närheten?

Det behövs alla sorters människor, de som ser eller råkar ut för honom lär sig också något på vägen eller hur! Låt han vara, till slut tror jag han kommer till ett vägskäl och antingen blir lugnare, eller växlar upp ännu mer

Eller så utvecklar man psykiatriska diagnoser som borderline etc

att bli utsatt för mobbning blir din död eller fostrar dej till en hård människa
för att överleva helt enkelt
tragiskt men så är det

Han har dock små vänner idag, skulle jag tro. Inga jätte tighta tror jag och vad jag har förstått så har han risk att förlora vänner.

Under tonåren hade han kompisar, två vänner som han senare blev osams med. Det är en okänd anledning för min del. En annan händelseförlopp, där han hamnade i en slagsmål med sin kompis som var muskulös. Eller någon riktigt slagsmål var det inte. Han låg tydligen ner på golvet och fick stryk.

Jag kan tyvärr inte hjälpa honom, han har ingen respekt för mig överhuvudtaget. Jag har även polisanmält honom vid ett tillfälle. Jag har brutit kontakt med honom och vill inte ha någonting med honom att göra.

Det där om avvikande du pratade om var lite intressant, tycker jag.
Ursäkta för titeln, jag har ändrat det. Tack för att du noterade det!

Tycker det var intressant inlägg du skrev. Både det där i början du skrev om och på slutet av ditt inlägg, tack så mycket!

Ännu ett intressant läsning.

Nej, jag påträffat honom sällan där han har gråtit.

Tror knappast att aspekten "mobbad som barn" täcker in en hel människas identitet eller självbild. Att däremot ha låg social tillit och att ha aversioner mot konflikter kan säkert bottna i det. Det låter dock som att det är mycket våld och gräl i bilden.

Finns många som är ensamvargar utan att ha blivit mobbade dit. De flesta hamnar där därför att de helt enkelt inte står ut med bullshit.

Jag skulle inte klandra någon som bryter kontakten med vänner som spöar skiten ur en.
Ej heller med familjemedlemmar som det blir gräl med.

Skulle dock inte beskriva det som att vara tuff, isåfall hade det inte rört honom i ryggen.

Din bror är väldigt självstäntig och känner inget som helst behov av att vara inställsam eller behaga folk. Allra minst de han haft konflikter med.

Det blir dock svårt om man ska sålla bort precis alla man haft konflikter med någon gång under sin livstid. Om man inte då helt isolerar sig från allt och alla dvs. Konflikter måste man alltid utstå lite nu som då. Det bästa brorsan kunde göra är gå i terapi och aggressionsträning. Men det förutsätter ju att han verkligen vill det då.

Blev rätt hårt mobbad i småskolan men tog igen det i högstadiet då jag slogs med allt och alla, spelade ingen roll hur stor eller hur många emot så slogs jag.. ett tag slogs jag i princip varje dag.
Tillslut räknades jag som totalt jävla galen och knappt någon tordes gå emot, för jag backade aldrig, gav mig aldrig och slutade aldrig slå och när jag fått ner någon så stampade jag sönder den.
Misshandlade en snubbe grovt i mitten av högstadiet och fick därefter var i fred.

De skickade sina svagaste mot mig, de som hade något att bevisa... när jag senare utmanade tog det tvärslut för de som skickade sina kämpar hade absolut ingen lust att själva bli mosade.