Citat:
Ursprungligen postat av
Varmare
Ett bra argument för att arbeta, och inte bara för män utan också för kvinnor, är att man mår bra av att göra rätt för sig. Man känner sig vuxen och har mer kontroll över sitt liv när man kan betala själv för sitt boende, mat, nöjen etc med sina egna pengar och varken behöver stå till svars för någon eller vänta på allmosor från samhället eller andra människor. Väljer man dessutom ett arbete som man trivs med, eller en arbetsplats där man trivs, så har man möjligheten att ha trevligt en stund i åtminstone åtta timmar per dag och slipper cirkla runt i sin egen skalle hela dagarna där man bara kan möta sig själv och aldrig tvingas se saker från en annans synpunkt. Annars kanske man kan lära sig något nytt och/eller göra sånt som man aldrig hade fått chansen att göra om man inte hade jobbat just där, och sen kan man ju alltid byta jobb. Och är man som jag, är man till och med stolt över att vara med och betala skatt för att andra ska få möjligheterna som jag själv har haft.
Det är lätt att tänka sig ett samhälle i sammanbrott när man är frisk, ung och hyfsat stark själv, för då är det bara teorier och vem klarar inte att vara hjälte i sin egen konstruerade fantasi? Men har man haft människor i sin omgivning som inte ens hade klarat livhanken och än mindre kunnat ha ett nästan normalt liv utan ett samhälle som ställer upp, förstår man att ditt hopp innebär ett fruktansvärt lidande för alla som redan är alldeles för hårt drabbade av sjukdom och skador. En stor familj kan då kanske erbjuda lite tröst och viss omvårdnad, men de kan aldrig erbjuda det ett samhälle som vårt kan. Och för den som inte har en stor familj, eller en familj som inte har råd att hjälpa eller inte vill, återstår att se sina kära ligga och dö på gatan tills man själv hamnar där.
Varför man vill ha det så, förstår jag faktiskt inte.
Dags att bli vuxen? Ok. Kan du sluta med svenska dagismammaspråket? Svenskens problem har alltid varit att de tror för mycket att livet handlar om att göra rätt för sig, plötsligt bli vuxen och bara följa strömmen, denna fruktansvärda konsensuskulturen alltså...
Fuck att bli vuxen på svenska villkor. Vill jag arbeta så åker jag till något annat land och behöver inte ha dåligt samvete över att mina pengar går till mitt lands fördärv.
JAg tänker inte delta i projekt att göra mitt land till att likna Malmö och såsmåningom Bagdad, är det så svårt att förstå?
Jag kan exempelvis bli engelskalärare i Kina (har det som reserv när mina sparade pengar tar slut) eller vad som helst. Att arbeta är inga problem, men att betala för sitt lands förstörelse tänker jag aldrig göra.
Antalet fattigpensionärer kommer öka i takt med att invandringen fortsätter öka, kronan fortsätter devaluera, bostadsbristen fortsätter öka, pensionerna fortsätter strypas.
De som inte har familj är det mycket synd om, men att staten får mer pengar att finansiera landets kollaps kommer inte hjälpa dem. Vi har dubbelt fler fattigpensionärer än våra grannländer av en anledning, det fattar du väl? Några kommer tyvärr att behöva offras för att inte en än större katastrof ska inträffa längre fram (vilket det verkar som om det kommer göra oavsett vad). Det finns kyrkor, etc. som då är villiga att ge gratis mat och så vidare åt de hemlösa pensionärerna som kastats ut i gatan för att man ska vara mer solidariskt mot Muhammed än de som byggt landet. Över 3000 hemlösa bara i Malmö och stor andel är faktiskt svenskar, och siffran växer otroligt snabbt.
Finns inte en jävel till vänsterorganisation som kör "vi står inte ut!" över att gamlingar körs över för att finansiera invandringsprojektet.
Du kan inte locka mig alltså med de stackars gamlingarna, de hjälps inte av att staten får mer resurser, för vi vet vad staten alltid prioriterar och inte är det hemlöse fattigpensionären Ingvar!
Tänk själv hur lång tid det skulle ta för att sossarna skulle komma ihåg sin pragmatiska sida och behöva ett "andrum" ifall vi typ hade Norges finansiella förutsättningar för etnomasochistisk självmord?
Det enda som staten lyssnar på är när finansiering inte räcker till ens på kort sikt (tack vare alla gråsossar till räknenissar), det enda de förstår sig på är materiella kalkyker. MP, FI och V skulle självfallet köra vidare oavsett hur verkligheten ser ut, men för varje krona som saknas så måste faktiskt den där lilla pragmatiska rösten hos sossarna anpassa sig lite.