Stockholm, Vasastan: Eric Torell med Downs syndrom ihjälskjuten av polis (2018-08-02)

Och då tycker jag att i den yrkesgruppen finns det ett antal olika förmågor, bäst lämpad skall ägna sig åt att uppsöka och gripa misstänkt skjutvapenbeväpnade personer, i det aktuella fallet, insatsstyrkan.

Den styrkan finns inte överallt. Bra, skapa fler då, för Eric och andra ska inte behöva dö på grund av att mindre bra förmågor sysslar med det de inte är lämpade för.

Om nu de allra flesta vet det du påstår, och håller med dig. Borde det inte i så fall leda till att polisen utvecklar metoder som tar hänsyn till den vetskapen så att inte fler osyldiga dödas.

Det går inte att utveckala metoder och taktik? Vi fortsätter som vi alltid har gjort?

Tråkigt att Erics död inte leder till att det blir bättre/säkrare.

Ja och där var vi tillbaka i politiken igen eftersom de (alla partier) bestämt vilka konsulter som fick genomföra den kastrofala omorganisationen som skapat kaos och fått erfarna poliser att sluta!

Polisens liv borde ligga i polisens intresse anser jag. Därför borde de inte ha utsatt sig för livsfara och en trängd situation som ledde till livsfara för Eric.

Hur kunde poliserna i förväg veta att han hade både downs och autism och inte kunde tala? Du pratar alltid om detta som att man poliserna borde veta att han hade både autism och downs.

Hur kan man formulera sig tydligare än "släpp vapnet"?
Om en främling står i vägen för mig säger jag "ursäkta". Jag börjar inte med teckenspråk.

Förlåt men du saknar uppenbart en förmåga att sätta dig in i andras perspektiv. Polisen hann inte skrika "släpp föremålet". Skulle de ha skrikigt på engelska också? Alla i Sverige kan ju inte svenska.

Eric kunde istället haft sin pappas mobiltelefon i handen och sträckt den mot poliserna, dåligt ljus och polisen tror att det är ett vapen. Så enkelt ska det inte vara att dödas av svensk polis, tyvärr, jag håller inte med dig, vi måste inte tycka likadant.

Du verkar vara en av de hårdhudade. Jag ställer en motfråga till dig. Om det varit din bror som haft ett handikapp och blivit skjuten till döds en tidig morgon i ett annars ganska fridfullt Stockholm. 15 år gammal smet han ut med sin leksakspistol och polisen skjuter verkanseld utan att ta reda på vem, vad, varför när han är helt oinförstådd med riskerna det innebär att leka ute på natten. Hade du då inte tyckt att polisen borde skaffat sig mer information och kanske lite skämmigt faktiskt backat av från situationen?

Poliserna kunde inte veta, dock finns det sådana människor i Sverige, ett faktum polisen måste förhålla sig till om inte funktionsnedsatta skall riskera att dö för att de inte förstår vad polisen säger.

Jag tycker att man borde utveckla sina metoder och taktik, anser att den sista uppfinningen inte är uppfunnen än.

Du accepterar att Eric sköts ihjäl, sånt vi får räkna med, gå vidare.

Vi tycker olika, och jag anser att diskussionen kring den här biten med just dig är avslutad nu.

Jag tror man brukade få några kompletterande råd också, eller det implicerades av vad man hade lärt sig tidigare: låt ingen komma nära ditt vapen, och tjonga för fan till den som försöker lägga hand på dig. Det var ju med kolven på ak4:an då, inte bajonettänden, som betraktades som dödligt vapen. Det stoppar ganska myvket. Mina erfarenheter är rätt gamla dock.

I praktiken vid somlig vakttjänst så fanns det förvisso ett tänkt utrymme runt ens person som man skulle freda primärt, men samtidigt, ibland, så kunde det kvickt överskridas om man samtalade med en person som sen blev närgången.

Men sammantaget så fick man känsla för vilka steg i din lista som man skulle använda i varje givet fall. Att dra hela listan skulle ju praktiskt kräva en sträcka på 50-75 meter, men det var ju sällan altuellt att börja avvärja motstånd på det avståndet. Det fanns på nattpassen gott om tid att öva i huvudet på hur man bäst borde bemöta olika typer av tänkta hot, men då hade man ju förvisso redan börjat tjänstgöra. Men då aktualiserades ju också vaktträningen, och närstridsttäningen. Eftersom man var utbildad militärt så hade man ju i väsentlig grad redan byggstenarna till hur man skulle agera. Att man inte skjuter den genomsnittlige tyske turisten i bröstet för att det är lättats att träffa där behövde man ju inte grubbla på. Inte heller att prova med bajonetthugg, som var lite inexakt på rörligt mål som initial framtöt.

Det var ju kolv över trynet och skott i låret som låg närmast till hands. På riktgit nära håll då. Men i ett upplevt skarpt läge på liv och död så är det ju en fiende man bekämpar, och då skjuter man rakt i bröstet, drämmer till med kolven (om man fått eldavbrott då) och sticker elelr hugger med bajonetten. Skottet i låret har lite multipel logik: vapnet är tungt och tar lite tid och kraft att lägga an och sikta, och med genomslagskraften så betyder det ett skott som vare sig det träffar eller ej fortsätter 2-4 kilometer i den riktning det går av, vilket brukar vara åt det håll det finns fler civila än militärer. Med bössan i midjeläge så kan man lugnt och utan strörre ansträngning avvakta och höfta iväg ett elelr flera skott mot angriparens lår, och för all del bredvid först om man vid det laget fortfarande inte tror attacken är ondskefull. Dessutom riskerar man inte att hamna tidsnöd och att pipan knuffas undan. (Även helt inpå en (utan anlopp) fanns utrymme att skjuta mot en närgångens ben.) Skulle personen fortfarande komma farande av någon anledning har man fortfarande kolven och bajonetten kvar.

”Halt, eller jag skjuter”, var lite svårt att få in, i skarpa situationer liksom varningsskott, förstod man. Det kanske passare k-pistbärare bättre, och rörande helt oförståndiga nyfikna barn och hundar som närmar sig. Den som seriöst vill ge sig på en vakt med ak4 bör inte annonsera det på så långt avstånd att några varningsskott hinns med. Så det handlar primärt om oförståndiga, och vimsiga.

För att man då talar om för personen som håller föremålet att de uppfattar det vara ett vapen? Dvs kommunikation. Men självfallet i vår globaliserade tid kanske någon inte förstår språket men klädsel och uppträdandet från polisen i sådan situation är nog rätt så universell. Men man kanske skulle, för säkerhets skull, pejla den misstänktes telefon och skicka ett mms så den misstänkte personen kunde översätta i valfrittspråk i Google translate. Fast alla har ju heller inte en "smartfån".

Jag håller med om att polisen alltid ska utveckla sina metoder och taktik.

Jag accepterar det inte men JAG TROR att allt har gått enligt principerna av nödvärn. Det finns därför ingen att skuldbelägga.

ja vi tycker olika. Hoppas du inte har tagit illa vid dig av något jag sagt. Många verkar tolka allt här inne som illasinnat.

Gäller putativt nödvärn också för Eric. Eller vemsomhelst som får ett polisvapen riktat mot sig. Vi kan ju inte utgå från att polisen är lojal mot rättsstaten eller ens är en riktig polis. Polisen kanske är en påtänd korrumperad snut. Eller en falsk polis. Det kan ju vara en Breivik som riktar sitt vapen mot en. I många länder är rättsapparaten gravt dysfunktionell och polisen inte att lita på.

Sen är frågan om Eric hade förmåga att sikta med sin leksakspistol. Han kanske på sin höjd kunde vifta med den.