En entitet har inte med god intention skapat den simulation vi lever i

Alltså, man kan se det såhär, en mycket intelligent och avancerad arkitekt, ingenjör och matematiker har skapat denna simulation precis som vi skulle kunna skapa en simulation där vi bygger upp allt matematiskt med bits och pixlar där vi även kan programmera simulerade artificiella medvetanden som lever i simulationen med tron att det är den verkliga världen, för det är det ju för dom.

Det kan vara i forskningssyfte, eller helt enkelt för att skapa en värld bara för att man kan, eller av andra anledningar och det kan vara en datorsimulation skapad av utomjordingar eller av nån annan intelligens som vi inte kan föreställa oss men skaparen är ingen gud som vill skapa ett paradis eller som håller koll på varenda simulerad "själ" med regler för hur dom programmerade jagen ska vara goda eller be och leva på ett visst sätt utan det är bara berättelser från sinnen som levde med en tro att det var så skaparen, gud vill att det ska vara osv.

Du har inte valt att gå in i simulationen och du existerar inte fysiskt utanför simulationen som i The Matrix utan du är bara en i mängden av alla programmerade simulerade artificiella medvetanden såkallade människor.

Allt vi gör är dock inte förutbestämt och skrivet i sten som om vi följer en speciell plan som arkitekten skapat utan det är det här som är det intressanta. Vi är programmerade att ha ett jag och medvetande som kan göra egna val och handlingar vilket gör det intressant och spännande att följa allt som händer som en improviserad film typ. Eller som ett spel kan man också se det som där vi är spelare som kan göra vad vi vill ungefär som GTA-spelen, som faktiskt liknar våran värld som den ser ut och vad folk gör för galenskaper, eller bra ting.

Men vi finns ändå inte fysiskt utanför spelet utan vi är programmerade så som karaktärer i ett spel, tex GTA, men så komplext och avancerat där vi alla som är med i spelet har ett jag och medvetande, precis så som vi föreställer oss att AI som vi kommer kunna skapa har.

Vad som är än mer intressant dock är att i denna simulation, eller spelet (kalla det vad man vill) är att i denna simulations uppbyggnad så verkar det vara som så att spelaren, observatören (vi är alla observatörer) kan påverka det till synes materiella vilket kan betyda att med rädd träning och kunskap så skulle man kunna påverka simulationen och manipulera den. Partiklar som inte har nån sorts av observatör uppför sig inte som fast materia utan som vågor av potentiella möjligheter, ungefär som i tv-spelet där det som existerar är det runtomkring spelaren med det andra som inte är i närheten av en observatör ligger i vila, nedstängt men öppnas då någon närmar sig. Som om enorma mängder bits av information som finns lagrat i molnet eller utanför universum.

För övrigt så tror jag att det är det som man håller på med på CERN bland annat. Att skuggfolket, eliten har kunskap som vi inte har vilket är det ockulta (som betyder gömt, eller dolt, dold kunskap) som dom sysslar med och därför forskar man på kvantnivå för att se hur vårt universum är uppbygt till minsta lilla qvark samt hur denna simulation (universum) skapades. För att dom vill (och mycket kan dom allra redan) kunna manipulera simulationen så att dom kan göra precis vad som helst, dom vill bli som gudar över oss andra och dom vill även lära sig att själva skapa ett eget universum på samma sätt som vårat är skapat så att dom kan bli gudar över ett eget universum.

Att vi skulle leva i en simulering är en tes som är rent logiskt omöjlig att hävda. Det skulle ju innebära att vi ingenting vet om verkligheten. Därmed har själva antagandet gjort allt resonemang om den omöjlig. Vi vet ju då inte om det finns t.ex. logik i verkligheten. Det känns som en slags agile programming-teknik att skapa en sån mycket enkel struktur som genomsyrar allt. Och hur ska vi resonera utan logik?

Men i så fall kan man undra.. Varför är just jag en spelkaraktär? Hur känns det att vara en verklig varelse istället för en spelkaraktär?
Skaparen/skaparna av den eventuella simulationen är ju i så fall förstås Gud.

Frågan är dock, varför bestämde jag mig för att stiga in i simulationen nu? Varför inte skapa ett paradis? Varför inte vänta tills teknologin utvecklat sig lite till?

Du är en spelkaraktär för att just du, precis som alla oss andra deltagare blivit simulerade och programmerade till att bli ett självtänkande jag, ett medvetande och med den programmering och de förutsättningar runt omkring dig blev du just du, så blev du vad och den du är precis som alla oss andra.

Ja man kan säga att det är "Gud" som skapat simulationen men Gud är inte den allsmäktige Gud som så många religioner anser att han är, med det menar jag att Gud byggde inte våran värld genom att bara säga "let there be light" eller skapa jorden och himlen genom att bara säga det, Gud är inte en magiker utan Gud är en otroligt intelligent och avanverad matematiker, arkitekt, designer, ingenjör osv och han skapade våran värld mycket avancerat och komplext genom att bygga upp allt som bits och pixlar liknande hur vi själva bygger upp spel osv, alltså allt är matematik och uppbygt av ettor och nollor, computer code.

Hur det är att vara en verklig varelse vet bara Gud och möjligtvis andra väsen som finns i guds värld, eller dimension. För självklart måste det ju funnits någon värld och omgivning som Gud levde i då han byggde vårat universum.

Men å andra sidan så vet såklart vi också hur det känns att vara en verklig varelse då det är så vi är programmerade så för oss är våran värld verklig och så långt vi kan observera finns där en fysisk omgivning av fast materia samt våra sinnen och medvetanden så det är verkligt för oss.

Big bang som vårat universums födelse kan man mycket enklare föreställa sig i våran simulerade värld då det är ungefär som en avstängd spelkonsoll där det finns en disk med stora mängder lagrad data och information men själva tredimensionella spelvärlden finns inte alls innan spelet startas men när det startas så öppnas världen till synes från ingenting, till allting. Precis så har forskning visat att så i själva verket är hur det ligger till då partiklar, tom mycket små stenar, alltså fast materia, massa, existerar bara när och där det finns nån observatör precis som i tv-spelet där endast ens omgivning finns "fysiskt" och nya omgivningar öppnar sig då observatören kommer dit men där spelaren inte befinner sig finns för tillfället ingen materia precis som the dubble slit experiment har visat att där vi inte observerar på något sätt (tex om vi är där och observerar men också då vi mäter osv) beter sig partiklarna inte som massa, fast materia utan partiklarna beter sig som vågor men som blir massa då vi mäter eller observerar. Om trädet faller i skogen så hörs det inte om Ingen är där.

Om vi väljer att se det som en simulation/spel så är svaret att ingen är intresserad av att spela ett spel utan utmaning.

Finns inga spel där du börjar i ett paradis och vara glider runt där föralltid då detta skulle bli otroligt tråkigt och ointressant i längden.

Skapar man hela vårat uni/multiversum inklusive oss så är han/hen en magiker för oss.

Oklart om vi vet hur det känns att vara en verklig varelse.
Detta är vår enda verklighet som vi vet, så vi har inget att jämföra mot. Förutom mot upplysning då, vilket är "utom denna värld" (fast egentligen blir man hela världen men ja), och det kan alla sträva mot. Det gör jag.

Fast även känslan av att ha tråkigt och vara ointresserad är i så fall en programmering. Det borde vara möjligt att göra en simulation utan den programmeringen.
Och det går faktiskt att "programmera bort" genom att bli upplyst.

Han är inte alls en magiker för oss för det. Han har skapat allt med matematik osv och tids nog kan vi bryta ned varenda liten bit och pixel och förstå precis hur allt är ihopsatt. Precis vad CERN håller på att arbeta med.

Förstår inte hur du kommer till den slutsatsen att vårat universum måste vara magiskt.

Jag är själv ett hängivet Matrix fan och länge föreställt mig att det är en simulation. Det jag inte kan förstå är varför jag, eller vem nu valt, att skapa ett liv med så pass mycket lidande, och därav tror jag inte att denna simulation är medveten eller skapt för ett virtuellt paradis. Därigenom är det inte skapat av oss, för oss.

Ifall det skulle vara en simulation som jag själv bestämmer att ta del av, skulle jag ju inte valt detta. Även fast jag nu har flashback dase, ett slott och 72 oskulder.

Det är otänkbart att vi skulle leva i samma simulation då jag inte förstår varför någon skulle vilja leva som en myra t.ex. Fast det beror på om man ser att man är ensam i en simulation i och för sig. Ifall jag är ensam i denna simulation är det ju ingen som lever som myra, utan det är ju bara bottar.

Frågan är dock, varför bestämde jag mig för att stiga in i simulationen nu? Varför inte skapa ett paradis? Varför inte vänta tills teknologin utvecklat sig lite till?

Det scenariot jag ser troligast är att någon skapade ett experimentellt datorspel med vissa matematiska lagar och därefter lät processerna gå sin gång och se utfallet. Ingen intention att skapa liv. Ingenting. Som att plantera ett träd och se hur det blir. Eller bygga en maskin utan att veta vad du skapar.

Det som talar emot det är att jag har svårt att tro att jag skulle helt och hållet vara en robot. Jag tror definitivt att jag är delvis köttlig robot, men jag är ganska säker på att upplevelsen och den som observerar roboten kan vara någonting utöver det. Ungefär som att vara en karaktär i ett spel. Karaktärerna är ju robotar, men du kan fortfarande kontrollera en robot ju och det är ju du som styr karaktären/roboten även fast allting i spelet är 'förutbestämt' så att säga. Det ser förutbestämt ut i spelet eftersom ingen ser att du sitter ovanifrån och bestämmer hur karaktären ska röra sig 0.1 sek innan den gör det. Bara för att jag puttar på en cell i armen, som sedan i sin tur flyttar en cell i armen, betyder inte att den andra cellen är förutbestämd. I slutet rör sig ju hela armen baserat på en cells aktivering.

Flummar jag? Vad tänker ni?

Okej kalla det för inte magiskt då.
Det är skitsamma med ord.
Människor gillar att ruta in saker, inklusive jag med denna mening.

Nej, det är oändligt, evigt medvetande som har skapat även själva matematiken. Matematik har inte skapat detta.
Att tänka att matematik har skapat detta är att tänka inuti lådan.

Eller snarare: Att tänka sätter en i en låda.
Tanken/sinnet/egot är lådan.
I princip bokstavligt talat, din till synes separata kropp och person är lådan.

Ockulta vetenskapsmän och eliten vet mycket mycket mer om hur allt funkar och (om dom inte redan kan) kommer att själva kunna skapa ett eget universum med kunskapen dom har om detta universum och hur det skapades.

Nej matematik har inte skapat detta utan en superintelligens har skapat allt, med matematik. Matematiska uträkningar och formler. Ettor och nollor.

Hela universum är matematiskt uträknat, designat och planerat. Ingenting sker av en slump utan det skapas uträknade dominoeffekter som är planerade med matematik. Allt är uppbygt av arkitekten med matematik, allt är uppbygt av ettor och nollor lagrade i bits, information, där ettor och nollor, partiklar, kan vara vad som helst var som helst när som helst, superposition och entanglement. Allt är matematiskt och elektriskt och extremt sjukt välbyggt och så otroligt avancerat och komplext men när vi bryter ned det bit för bit så kan vi se att det inte är omöjligt och att allt styrs och funkar tack vare elektricitet och att allt är uträknat matematiskt.

Som David Icke säger så är vi alla uppkopplade trådlöst till internet, alltså sitter man ensam i ett helt tomt rum tex med en laptop utan några kablar eller nåt så kan vi ändå med hjälp av en till synes osynlig kraft koppla upp oss till nätverket, internet som omfattar nästan varenda individ runt hela jorden. Så alltså tack vare bla elektrisitet, elektriska signaler, radiovågor samt många osynlig krafter kan vi trådlöst leva ett digitalt liv med olika spel, simulationer (spelsimulationer) sociala nätverk och virtual reality med mera och allt blir bara bättre och bättre och snart kan vi själva skapa ett simulerat universum som ser så verkligt ut att det inte går att skilja åt och med simulerade medvetanden som tror att dom lever i verkligheten.

Allt det där är skapat med hjälp av matematik, programmering och matematiska formler. Matematiken har inte skapat världen, nej men världen har skapats matematiskt. Våra kroppar är byggda som datorer och genom elektriska signaler och osynliga krafter kopplas vi upp till universums nätverk och allt som sker gör det enligt en matematiskt uträknad plan så om man tex råkar ut för en sjukt bizarre olycka som verkar vara så slumpmässig och random där man kanske överlevde på håret och kanske pga nån liten detalj att man kanske bara stannade till för en sekund och kliade sig vilket gjorde att man precis missade olyckan som annars skulle ha dödat en, allt som ledde till olyckan skedde genom en dominoeffekt som matematiskt går att se och det sker hela tiden redan planerade händelser av universum och om det tex var meningen att man skulle dö i olyckan men att man räddades tack vare att det kliade lite så kommer universum att planera nya matematiskt uträknade händelser som leder till en ny händelse med döden i uträkningen.

Bibeln med sina skrifter av många kloka människor har rätt i en hel del även om dom tolkat och beskrivit världen och Gud osv som en sagoberättelse med mycket magiska beskrivningar osv då det på den tiden verkade vara magi. Dom förenklar det till att Gud bara behövde säga orden så skapades jorden och himmelen och allt annat men i själva verket är Gud en superintelligent designer, arkitekt, ingenjör och matematiker som skapat våran värld med intelligens, mycket tänkande och planerande samt mycket matematiska uträkningar för att få det att gå ihop.

Ockulta vetenskapsmän och eliten vet mycket mycket mer om hur allt funkar och (om dom inte redan kan) kommer att själva kunna skapa ett eget universum med kunskapen dom har om detta universum och hur det skapades.

Att vi skulle leva i en simulering är en tes som är rent logiskt omöjlig att hävda. Det skulle ju innebära att vi ingenting vet om verkligheten. Därmed har själva antagandet gjort allt resonemang om den omöjlig. Vi vet ju då inte om det finns t.ex. logik i verkligheten. Det känns som en slags agile programming-teknik att skapa en sån mycket enkel struktur som genomsyrar allt. Och hur ska vi resonera utan logik?