En entitet har inte med god intention skapat den simulation vi lever i

Jag är själv ett hängivet Matrix fan och länge föreställt mig att det är en simulation. Det jag inte kan förstå är varför jag, eller vem nu valt, att skapa ett liv med så pass mycket lidande, och därav tror jag inte att denna simulation är medveten eller skapt för ett virtuellt paradis. Därigenom är det inte skapat av oss, för oss.

Ifall det skulle vara en simulation som jag själv bestämmer att ta del av, skulle jag ju inte valt detta. Även fast jag nu har flashback dase, ett slott och 72 oskulder.

Det är otänkbart att vi skulle leva i samma simulation då jag inte förstår varför någon skulle vilja leva som en myra t.ex. Fast det beror på om man ser att man är ensam i en simulation i och för sig. Ifall jag är ensam i denna simulation är det ju ingen som lever som myra, utan det är ju bara bottar.

Frågan är dock, varför bestämde jag mig för att stiga in i simulationen nu? Varför inte skapa ett paradis? Varför inte vänta tills teknologin utvecklat sig lite till?

Det scenariot jag ser troligast är att någon skapade ett experimentellt datorspel med vissa matematiska lagar och därefter lät processerna gå sin gång och se utfallet. Ingen intention att skapa liv. Ingenting. Som att plantera ett träd och se hur det blir. Eller bygga en maskin utan att veta vad du skapar.

Det som talar emot det är att jag har svårt att tro att jag skulle helt och hållet vara en robot. Jag tror definitivt att jag är delvis köttlig robot, men jag är ganska säker på att upplevelsen och den som observerar roboten kan vara någonting utöver det. Ungefär som att vara en karaktär i ett spel. Karaktärerna är ju robotar, men du kan fortfarande kontrollera en robot ju och det är ju du som styr karaktären/roboten även fast allting i spelet är 'förutbestämt' så att säga. Det ser förutbestämt ut i spelet eftersom ingen ser att du sitter ovanifrån och bestämmer hur karaktären ska röra sig 0.1 sek innan den gör det. Bara för att jag puttar på en cell i armen, som sedan i sin tur flyttar en cell i armen, betyder inte att den andra cellen är förutbestämd. I slutet rör sig ju hela armen baserat på en cells aktivering.

Flummar jag? Vad tänker ni?

"Det ser förutbestämt ut i spelet eftersom ingen ser att du sitter ovanifrån och bestämmer hur karaktären ska röra sig 0.1 sek innan den gör det."

Fick mig att tänka på det här med att vårat undermedvetna fattar beslut som ett ögonblick senare uppfattas av oss själva, dvs att det är en slags "delay" på beslut din hjärna tar och när du uppfattar att det har hänt.
Det spelar ju lite in i det du säger, det skulle likaväl kunna vara just responstiden för en input att hända i simulationen.

Intressanta funderingar. Vi är byggda med gener och kromosomer. De har en ordning som är matimatisk och ej i oreda slump. Det bevisar att vi är ingen slump.Utan någonting har skapat oss.

Jag tänker att du har återuppfunnit gnosticismen, dvs. iakttagelsen att vår värld är så full av kaos och lidande att den omöjligen kan ha skapats av en god och kompetent gud, men däremot kan tänkas ha skapats av en ond och/eller inkompetent gud.

Idén är intressant och definitivt troligare än normal religion.

Det är synd att så många inte förstår varför vi har det som vi har det. Det är vårt egna fel från första början, synden.

Nä då väljer jag tro mer på Tom Campbells tankar kring VR.
https://www.youtube.com/watch?v=mBo3...&frags=pl%2Cwn

Du utgår ifrån att vi lever i en simulation och resonerar dig sedan fram till att det är osannolikt då ingen vill bli född till myra. Kanske svaret därför är så enkelt att detta inte är en simulation?

Jag har hört det där till leda. Tror du verkligen att det kommer att göra skillnad om jag får höra det en gång till? Speciellt som jag varken tror på gud eller synd?

Allt jag säger är att TS har återupptäckt gnosticismen, som jag visserligen inte heller tror på men som är en rimligare förklaring till den verklighet vi befinner oss i än vad ortodox religion är.

Jag tror att du identifierar dig med den här karaktären som är din huvudkaraktär i simuleringen. Om du sätter dig ned och spelar ett spel med en karaktär i så är du säkert inte speciellt brydd om den karaktären får gå igenom själva helvetet så länge du får ha kul med lite utmaningar och så vidare? Varför skulle det vara annorlunda på det här stället? Min karaktär i världen har det rätt kämpigt från och till men vad bryr sig subjektet om det?

Det är bara karaktärer inuti världen som bryr sig om gott och ont. Lycka och sorg. Motgångar och medvind. Varför skulle någon eventuell gud eller vad det nu är som tittar på det här spektaklet ens fundera på den typen av frågor?

Precis.
Det är egot som de flesta människor tror på, det är en illusion.
Upplysta personer är i princip såna att de bryr sig inte om upplevelsen är smärta eller lycka, de observerar bara vad som än dyker upp.

Att vi skulle leva i en simulering är en tes som är rent logiskt omöjlig att hävda. Det skulle ju innebära att vi ingenting vet om verkligheten. Därmed har själva antagandet gjort allt resonemang om den omöjlig. Vi vet ju då inte om det finns t.ex. logik i verkligheten. Det känns som en slags agile programming-teknik att skapa en sån mycket enkel struktur som genomsyrar allt. Och hur ska vi resonera utan logik?

Alltså, man kan se det såhär, en mycket intelligent och avancerad arkitekt, ingenjör och matematiker har skapat denna simulation precis som vi skulle kunna skapa en simulation där vi bygger upp allt matematiskt med bits och pixlar där vi även kan programmera simulerade artificiella medvetanden som lever i simulationen med tron att det är den verkliga världen, för det är det ju för dom.

Det kan vara i forskningssyfte, eller helt enkelt för att skapa en värld bara för att man kan, eller av andra anledningar och det kan vara en datorsimulation skapad av utomjordingar eller av nån annan intelligens som vi inte kan föreställa oss men skaparen är ingen gud som vill skapa ett paradis eller som håller koll på varenda simulerad "själ" med regler för hur dom programmerade jagen ska vara goda eller be och leva på ett visst sätt utan det är bara berättelser från sinnen som levde med en tro att det var så skaparen, gud vill att det ska vara osv.

Du har inte valt att gå in i simulationen och du existerar inte fysiskt utanför simulationen som i The Matrix utan du är bara en i mängden av alla programmerade simulerade artificiella medvetanden såkallade människor.

Allt vi gör är dock inte förutbestämt och skrivet i sten som om vi följer en speciell plan som arkitekten skapat utan det är det här som är det intressanta. Vi är programmerade att ha ett jag och medvetande som kan göra egna val och handlingar vilket gör det intressant och spännande att följa allt som händer som en improviserad film typ. Eller som ett spel kan man också se det som där vi är spelare som kan göra vad vi vill ungefär som GTA-spelen, som faktiskt liknar våran värld som den ser ut och vad folk gör för galenskaper, eller bra ting.

Men vi finns ändå inte fysiskt utanför spelet utan vi är programmerade så som karaktärer i ett spel, tex GTA, men så komplext och avancerat där vi alla som är med i spelet har ett jag och medvetande, precis så som vi föreställer oss att AI som vi kommer kunna skapa har.

Vad som är än mer intressant dock är att i denna simulation, eller spelet (kalla det vad man vill) är att i denna simulations uppbyggnad så verkar det vara som så att spelaren, observatören (vi är alla observatörer) kan påverka det till synes materiella vilket kan betyda att med rädd träning och kunskap så skulle man kunna påverka simulationen och manipulera den. Partiklar som inte har nån sorts av observatör uppför sig inte som fast materia utan som vågor av potentiella möjligheter, ungefär som i tv-spelet där det som existerar är det runtomkring spelaren med det andra som inte är i närheten av en observatör ligger i vila, nedstängt men öppnas då någon närmar sig. Som om enorma mängder bits av information som finns lagrat i molnet eller utanför universum.

För övrigt så tror jag att det är det som man håller på med på CERN bland annat. Att skuggfolket, eliten har kunskap som vi inte har vilket är det ockulta (som betyder gömt, eller dolt, dold kunskap) som dom sysslar med och därför forskar man på kvantnivå för att se hur vårt universum är uppbygt till minsta lilla qvark samt hur denna simulation (universum) skapades. För att dom vill (och mycket kan dom allra redan) kunna manipulera simulationen så att dom kan göra precis vad som helst, dom vill bli som gudar över oss andra och dom vill även lära sig att själva skapa ett eget universum på samma sätt som vårat är skapat så att dom kan bli gudar över ett eget universum.