Garanterad ersättning fram till 65 år - ett privilegium för vissa riksdagsmän

Vid valet 2014 så ändrades inkomstgarantin för riksdagsmännen till ersättning i två år (omställningsstöd) men det gäller bara för nya invalda, övriga fick behålla de generösa reglerna alltså 12 år i riksdagen och fyllt 50 år, så gäller gungstolen till 65 år försörjda av skattebetalarna. KD är det stor risk för att hamna utanför riksdagen. Mikael Oscarsson (Kd) uppfyller kriterierna och kan efter valet sätta sig i gungstolen 51 år gammal och låta skattebetalarna försörja honom till han fyller 65 år.Det finns säker fler eftersom SD tydligen växer och kommer att puffa ut riksdagsmän från alla partierna.

Tittar man på Patrick Reslow som var moderat men gick över till SD. Han har suttit 8 år i riksdagen och är 48 år. Han hamnade så långt ner på moderaternas lista och inte skulle få nytt förtroende där, men om han klarar en mandatperiod, nu hos SD så gäller gungstolen efter det. Det är ganska smart tänkt av honom. Fyra år till och 52 år så gäller sedan gungstolen.

Först när man tittar på alla bilderna på riksdagsmännen, de flesta okända, så är det dags att minska riksdagen.

http://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/

Rubrik förtydligad.

Orginal:
Gungstolen efter valet?

// mod

Vitsen med att ha många riksdagsmän är att inte koncentrera makt till några få individer. Sen fungerar det sådär då partipiskan™ har alltför stor inverkan på hur ledamöter röstar.

Som jämförelse. Belgien med också 10 miljoner invånare klarar sig med drygt 180 riksdagsmän.Sedan efter Lissabonfördraget.

Kritik mot skolkande riksdagsledamöter.

Att 54 av riksdagens ledamöter inte var på plats när riksdagen sade ja till Lissabonfördraget hotar tilltron till demokratin. Det menar advokat Ulf Öberg, som starkt ifrågasätter riksdagens sätt att hantera mandatperiodens kanske viktigaste fråga.
– Det här är ett konstitutionellt haveri, menar han.

Jag håller faktiskt med honom, dessutom när några murvlar frågade varför de varit frånvarnade så skyllde en del på sjukdom, men vid en kontroll så hade de inte sjukskrivit sig, en besökte hellre en djurpark och några for på ett pensionärsmöte i Norrland.Har man ett sådant ointresse så kan man minska riksdagen

http://www.varldenidag.se/nyheter/kr...nYoaaxJKBEwyQ/

Jag tror du har beskrivit situationen korrekt. Det där med gungstolen är nog fel skulle jag tro, likaså har du väl ingen aning om hur Patrick Reslow tänker.

Borde vara absolut förbjudet att på något sätt betala ut skattepengar till politiskt valda förtroendemän! De borde få varken lön, arvode, pension eller kostnadsersättningar betalade av sina politiska motståndare via skattsedeln. Varje riksdagisledamot har nära 20 000 väljare vardera personligen. De kan frivilligt donera fem spänn i månaden till den politiker de personligen har röstat på, för att täcka dennes alla omkostnader.

I US Congress är varenda ledamot personligt vald av en majoritet eller pluralitet i sin valkrets! Var och en av dem är välkända för hundratusentals väljare. Var och en av dem har kampanjat personligen i konkurrens med alla andra både inom det egna partiet och de från andra partier. Och Senaten har nu 2 av 100 som inte är invalda för något parti, som är independent. Med majoritetsvalda individer tappar partistyrelserna sin hegemoniska makt. Bernie Sanders höll t.ex. på att sopa mattan med Hillary Clinton inom hennes eget parti. I Sverige existerar ingen sådan demokratisk dynamik. Riksdagisledamöter är bara lydiga viljelösa knapptryckarsoldater. Något som SD tyvärr vill förstärka och avdemokratisera ännu mer genom att förbjuda riksdagisledamöter från att hoppa av det parti som har skrivit in deras namn på valsedeln i tron om att de var blinda viljelösa lojalister.

Jaha, är han rädd för att klämma tårna under medarna?

Vad är ditt problem här?
Jag tycker det är riktigt bra att de ändrat reglerna så att inte fd riksdagsmän kan få full pension till de fyller 65 utan får nöja sig med 2 års ersättning. Blir lite som A-kassan

Om det hade gällt alla så hade det varit okay, men nu blir det som om att när man ändrade a-kassan så skulle det då bara de som blev arbetslösa just efter ändringen, övriga skulle ha de gamla reglerna.

Det är även de som suttit längst i riksdagen som varit med om att rösta igenom reformen.

Det är konstigt att vissa politiker ska behöva söka nya jobb som alla andra svenskar är tvungen till.

Varför ska de inte behöva söka nya jobb?
Tillhör de adeln eller vet de om att de är för korkade att kunna få ett annat jobb?

Förr ansågs det som något ärofyllt att ha varit riksdagsledamot och det fanns alltid jobb för politiker som slutade i riksdagen. Idag har många politiker svårt att hitta ett riktigt jobb efter uppdrag som riksdagsledamot. Lars Ohly gick arbetslös flera år och när han äntligen fick ett jobb lyckades han schabbla bort det genom att sexuellt ofreda en ung partikamrat.

Det finns ju en princip i Sverige att man inte ska fatta retroaktiva beslut, dvs ändrar lagar och regler så att de påverkar det som gällde när t ex ett avtal ingicks.

Det tycker jag är bra.

I det här fallet är det så att de regler som gällde för en riksdagsledamot när hon eller han valdes in ska fortsätta att gälla för dem. Men att de som väljs in efter regeländringen följer de nya reglerna. Helt Ok enligt mig.

Felet är ju att man en gång i tiden införde helt sanslöst generösa regler. Man har ändrat och stramat åt några gånger och som det är nu är det ganska rimligt.

Att riksdagsledamöter har en inkomstgaranti överhuvudtaget är också rimligt. Vanliga anställda får oftast ett antal månadslöner eller kanske ett avgångsvederlag om man förlorar jobbet.

Riksdagsledamöter lämnar sitt vanliga jobb (de har rätt till tjänstledighet under riksdagsuppdraget) men om de sitter t ex 8 år kan arbetsplatsen ha förändrats så mycket att deras gamla tjänst inte finns kvar. Jag kände en riksdagsledamot som hade jobbat på en fabrik, och den lades ner under hans mandatperiod. Jobbet fanns helt enkelt inte kvar. Hans arbetskamrater hade fått sina avtalade månadslöner och därefter ibland a-kassa. Företaget hade också haft ett projekt för att hjälpa de anställda till nya jobb. Men den f d riksdagsledamoten omfattades inte av detta.

Riksdagsledamöter har en osäker position. De kan förlora sin plats i nästa val, och i värsta fall kan det bli ett oförutsett extraval så att de oväntat blir utan plats. Om de inte har en viss trygghet blir det svårt att få folk som vill bli riksdagsledamöter.

Därför kan jag tycka att visst stöd till f d riksdagsledamöter kan vara motiverat. Men det ska, som det också är nu, syfta till att de får ett nytt jobb.