Citat:
Barn som får kärlek lever bäst. barn kan leva med två föräldrar som bråkar hela tiden, men barn kan också leva med föräldrar som inte bor ihop, men när barnen har möjlighet att se sina föräldrar nästan när han/hon vill utan att se föräldrarna bråka eller någonting dylikt. Det viktigaste är att barn får tillräckligt kärlek, resten bör vara mindre viktig. Huruvida familjen består av två föräldrar av samma eller motsatta kön och barn som lever under samma tak, eller föräldrar som inte lever under samma tak är mindre viktigt, tycker jag. Det går att relativisera allting.
Som du vet är kärlek inte någonting logiskt, någonting rationellt. Därför kan det bli svårt att se den potentiella partnern så som han/hon verkligen är.
Att man skaffar barn och upplever stagnation och samtidigt vill förändra sitt sätt att leva kan uppfattas som egoism. Samtidigt kan man uppfattas som altruistiskt om man vågar fatta svåra beslut som kan vara till nytta för parterna och för barnen. genom skilsmässa kan föräldrarna se till att barnen inte ser de bråka hela tiden, att de kan växa upp i lugn och ro och samtidigt få kärlek från föräldrarna. Att leva ihop med någon bara för att man har barn är fel för alla inblandande, tycker jag.
Jag håller med dig i att man inte borde skaffa familj och barn om man känner att det inte är någonting för honom/henne. Däremot har vi outtalade normer i samhället. Samhället vill att man ska bilda familj, skaffa barn etc. Det gör att en del människor skaffar familj, barn etc även om de egentligen inte vill göra det.
Som du vet är kärlek inte någonting logiskt, någonting rationellt. Därför kan det bli svårt att se den potentiella partnern så som han/hon verkligen är.
Att man skaffar barn och upplever stagnation och samtidigt vill förändra sitt sätt att leva kan uppfattas som egoism. Samtidigt kan man uppfattas som altruistiskt om man vågar fatta svåra beslut som kan vara till nytta för parterna och för barnen. genom skilsmässa kan föräldrarna se till att barnen inte ser de bråka hela tiden, att de kan växa upp i lugn och ro och samtidigt få kärlek från föräldrarna. Att leva ihop med någon bara för att man har barn är fel för alla inblandande, tycker jag.
Jag håller med dig i att man inte borde skaffa familj och barn om man känner att det inte är någonting för honom/henne. Däremot har vi outtalade normer i samhället. Samhället vill att man ska bilda familj, skaffa barn etc. Det gör att en del människor skaffar familj, barn etc även om de egentligen inte vill göra det.
Håller delvis med och delvis absolut inte med. Jag förespråkar inte att par som bråkar ska hålla ihop oavsett vad. Däremot har man en skyldighet att lösa problemen som gör att man bråkar när barn är inblandade och att söka hjälp med terapi och rådgivning om så behövs. För även om barn kan få kärlek från skilda föräldrar, vilket jag inte förnekar, så kommer vi inte undan att forskningen som gjorts på området visar tydligt att barn med två välmående föräldrar mår bäst och lyckas bäst i livet, oavsett vad du tycker i frågan. Men om ingenting fungerar, ofta i fall där en eller båda parter inte klarar av att kommunicera på en fungerande spelplan, bör man gå skilda vägar för barnens skull ja. Man sviker då barnet eftersom man valde en okompatibel mamma eller pappa och man tvingar barnet att genomgå en stor livsförändring som den kommer uppleva som en separation (tiden med ena föräldern halveras faktiskt och det här verkar barn förstå bättre än många vuxna som kan ta det hela med en klackspark). Vid separationen är det då extremt viktigt att ta ansvar för sitt misslyckande och det av två specifika anledningar. Ett, att barnet inte upprepar misstaget och sätter sig själv i ett dåligt förhållande vilket ofta händer med skilsmässobarn och två, för att du som vuxen inte ska göra samma misstag en gång till utan faktiskt lära dig något.
Håller inte med dig om att familjebildning är en norm som samhället försöker sälja på folk, om jag förstår dig rätt? De allra flesta vill bilda familj oavsett var i världen du lever. I västvärlden är det snarare så att samhället motarbetar att du ska skaffa familj, folk uppmanas istället att arbeta och studera så chansen springer förbi många, att bli en ung mamma ses nästan ned på i Sverige. Tänk så här, om du kulle du bli strandsatt på en öde ö med endast en person är sannolikheten stor att ni skulle bilda familj, folk avskärmade från moderna samhället bildar familjer, det är ingen norm det är en instinkt vi föds med. Att vara i familj är det naturliga tillståndet eftersom vi är ett flockdjur, det du föreslår är en avvikelse från det och jag har svårt att förstå fördelarna med att gå emot det.
Kvinnor över 40 är faktiskt inte så attraktiva.
