Citat:
Ursprungligen postat av
Oldschool-jag
Dryga är vi alla då och då.
Grejen är att jag måste bli kvitt det i mitt liv som utgör att jag inte kan få sinnesro till fullo än gångerna jag tar opiater. Det är inte så att jag ej fungerar utan och som tidigare nämnts är det här inte ett resultat utav opiaterna då problemen funnits till långt innan dess. Att det i längden inte gör något bättre för min situation det köper jag, och jag jobbar på en förändring. Dock har alla som drogar sin favorit och även när allting är komplett kanske man känner för att nodda sönder i en mysig miljö ändå.
Jag kan inte säga att jag kan veta vad du går genom från ett drogperspektiv då jag aldrig har hållit på med det. Däremot kan jag känna igen diverse negativa tankar, tankar om vad meningen med livet är och mycket dystert som kommer med det. Under viss tid då jag växte upp mådde jag riktigt skit av diverse anledningar och tyckte någonstans väldigt mycket synd om mig själv. Jag skall försöka förklara vad jag anser problemet är, men det kanske blir ett par rader och en del sidospår, men häng med!
Problemet ligger, enligt mig, att vi inte har en aning om vilka vi är och därmed skapat en felaktig syn om vilka vi är. Idag har vi teorier som Big Bang och Gud. Både dessa teorier är väldigt anti människan i den mån att big bang teorin menar att människan är en slump, vi lever enbart ett liv och sedan dör. Den västerländska religionen hävdar å andra sidan att människan föll från divinitet för att man gick emot guds order och att man nu måste välja mellan himlen och helvetet (Stora drag). Från detta har vi anammat Darwins idé om att "den starkaste överlever", där nu många enbart tänker på sitt eget bästa. Så jag kan förstå att man någonstans här förlorar hoppet om än själv, vad man är kapabel till och allt vad det moderna samhället kräver av en. Kunde det finnas en annan synpunkt än ovannämnda? En synpunkt som var lite mer pro människan och dennes rätt i denna värld? Innan de två ovannämnda fanns, så fanns det en lite mer mystisk idé, en idé som finns hemlighetsbevarad (till viss del) i gamla böcker och som måste läsas ett flertal gånger för att kunna tolkas ordentligt.
Den stora skillnaden mellan mystikerna (låt oss använda detta ordet för att sammanslå olika grupper som hade likadana idéer. Namnet kommer från just från att dessa grupper hade en idé som inte var allmänt känd, på samma sätt som Kristendomen började komma upp under Romarriket) och Big Bang-teoretikerna samt den västerländska religionen, är att mystikerna menade att medvetenhet var det mest fundamentala samtidigt som att man menade att objekt och subjekt var en illusion dvs, dessa två separata ting ej existerade utan var samma sak. Man menade att det som alltid fanns och som alltid kommer att finnas är just medvetenhet och av denna anledning så började man tala om odödlighet. Vid detta läge måste igen påpeka om att man hade idén att 'Jag och något annat utanför mig' var en illusion. Man var allt vad sina sinnen kunde nå. För är det inte så att du kommer till liv när du får sinnesintryck? Vissa mystiker hävdade att de "dog" varje natt (när det gick till sömns). För det är då våra sinnesintryck slutar (tills det att vi drömmer självfallet).
Anledningen till att jag nämner allt detta är för att mystikerna har ett ganska romantiskt ställningstagande till naturen, universum och livet i sin helhet där man anser att man är ETT med alltihopa. Från första blick kan detta möjligtvis låta helt bisarrt då det inte är av vardagligt tal, men jag rekommenderar att kika iväg på lite diverse mytologier samt filosofier som fanns förr i tiden. För det är nämligen så att många civilisationer hade samma röda tråd i sina mytologier. Ett exempel är Oden och Zeus, som kommer från två olika mytologier, men som representerar samma sak när man går in i det mer esoteriska/mystiska sammanhanget. Allt mytologi måste bearbetas för att förstå den egentligen innebörden.
Så denna idé om att medvetenhet är fundamentalt är inte bara en enskild organisation anser, utan vi har mytologier från Norden, Tyskland, Egyptien, Romerska riket (Latin), Babylonien, Sumerien, Indien, Grekland för att enbart nämna några. Samtidigt har vi filosofier såsom Gnostisism, Hermetism samt Nyplatonism, som alla växte upp under det Romeriska imperiumet. Vi har även Islamisk mystik (Sufism) samt Judisk mystik (Kabbalah). Det bör tilläggas att även om dessa olika länder, mytologier innehar likadana synpunkter, så kan de skilja sig på några punkter.
Idén med denna text var att någonstans öppna upp för ett mer "romantiskt" ställningstagande till naturen, vem du är och därmed kunna känna sig bättre av det. Det har funkat för mig och förhoppningsvis ger det dig något även det. Förhoppningsvis gjorde jag mig förstådd och fick iväg rätt signaler. Det svåra gällande 'mystik'-ämnet är att det är väldigt mycket som kan och bör sägas. Jag hade kunnat skriva en bok och många sidor där jag mer utförligt om ämnet samt hur man kan koppla det till olika ting. En annan tid och en annan plats, kanske. Så jag överlåter denna idé till dig. Känns det som det vore något för dig så kan du söka dig fram till mer information. Är det inte något för dig ännu, så är det inte det. Inte mycket mer med det.
"Life is a dance. And you were supposed to play." (parafras) - Alan Watts (Bör ej förknippas med konspirationsteoretikern Alan Watt)
