Ska staten relativisera AIDS?

http://www.hividag.se/leva-med-hiv/

Här är en sida som går ut på att få HIV att verka mer ofarligt - trots att det är ett virus som bryter ner allt immunförsvar och gör att man kan dö av en förkylning.

Hur dyrt ska bromsmediciner få vara och är det rimligt att man normaliserar HIV med att det finns bromsmediciner? Ska skattebetalarna först betala för att HIV avdramatiseras och sen betala för att folk behöver bromsmediciner när HIV breder ut sig?

Vad är egentligen syftet med den här propagandan?
http://www.hividag.se/darfor-pratar-vi-om-hiv/

Leder inte avstigmatisering till att folk blir mindre rädda för HIV? ÄR det inte så att stigmatisering i själva verket utgör en kraftig barriär mot att ta risker som ökar exponeringen för HIV och AIDS?

Ett perfekt sätt att ta kontroll över befolkningen. Alla är beroende av statens mirakelmediciner för att överleva.

HIV är livsfarligt.
Bromsmediciner finns visserligen men man har ändå sjukdomen och man är ändå en smittorisk.
Dessutom så är det mängder med biverkningar på medicinen.

Det är en liten intresseorganisation som står bakom detta med att försöka mjuka upp reglerna.
Det bästa för samhället vore att avliva alla med HIV.

Jag är inte för en massa medicinering och gynnande av läkemedelsbolag men det du skriver verkar inte stämma.
Idag finns rätt bra mediciner (som antagligen kostar..). De kan t o m få ned virusnivåerna till omätbara nivåer och även då göra att det inte smittar.
Dock bör hiv inte normaliseras i den bemärkelsen att folk ser det som ofarlig osv.
Man kan ju också ställa sig frågan hur mycket pengar som är inblandat samt vilka intressen som förs fram.
Det är ju för läkemedelsbolagen mest intressant att folk har kroniska sjukdomar och lever längre. Att bota är inte vad de vill.
Varför går inte eu's stater samman i frågan och rycker forskningen ur händerna på läkemedelsbolagen? Ska man ha någon användning av eu är det i sådana lägen.
Dock är väl korruptionen för stor för att det ska vara möjligt.
Det som tyvärr också skett är att sprida smittan vidare inte ses på lika allvarligt. Brottsrubriceringen är väl typ misshandel på sin höjd i dagsläget.

Under mina formativa år var AIDS-hysterin som störst, och den information som då gick ut var ren skrämselpropaganda. Jag kan tänka så här, att man inte visste bättre då och att det var bättre att ta det säkra före det osäkra, men jag tror att många i min generation växte upp med en slags hysterisk AIDS-skräck. För att visa vad jag menar: jag växte delvis upp i England tack vare en engelsk förälder, och när jag var barn gick den här jävla reklamen på TV: https://www.youtube.com/watch?v=9SqRNUUOk7s och formade min bild av vad AIDS är och framför allt att det kan drabba och döda precis vem som helst.

Hur som helst. Jag gissar bara, men jag tror att "syftet med den här propagandan" (alltså den sida du länkar till) är precis som de skriver, att informera om att leva med HIV är något helt annat idag än det var när jag satt och skrämdes av information i form av reklamen jag länkar till ovan. Det är ganska sunt, tror jag, även om HIV och AIDS fortfarande är mycket allvarligt. Risken är väl möjligen att personer som är unga idag och bara har den här bilden av AIDS som något som i princip är ofarligt inte tar det på allvar. Men min gissning är att den här typen av "lugnande" information är riktad mot oss som inte ville torka tårar utan handskar, typ.

Det var ju för att på den tiden var det extrema bieffekter på bromsmedicinerna och AIDS var i det närmaste en dödsdom.
Det är fortfarande bieffekter på medicinerna man tar men inte lika allvarliga som förr, men du vill inte ha AIDS oavsett.

Du har en sjukdom som dödar dig, 100% garanterat, om du inte tar en medicin hela livet. Den här sjukdomen är smittsamt. Kan det bli hemskare än så här? Jag skulle då verkligen inte vilja ha en HIV/AIDS-smittad kock, eller ens vara i närheten av någon som hade HIV/AIDS om jag ska vara ärlig. Smittobärarens känslor är mindre viktiga för mig jämfört med den garanterade säkerhet jag upplever genom att inte ha något som helst sorts samröre med smittobäraren.

Nej, det här är en statlig myndighet.

Vi betalar skatt för att politikerna ska normalisera AIDS. Det är faktiskt ganksa anmärkningsvärt till och med för att vara PK-Sverige.

Jag tänker (osökt) på begreppet bugchasing, där vissa ser AIDS-spridning som något ärofullt. Man måste nästan sätta sig ner och tänka ett varv extra. Vissa tycker alltså att AIDS är bra.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bugchasing

Är det dessa galningar som påverkar regeringen?

Håller med. Anser dessutom att man genom att smuggla in socker i alla typer av livsmedel vill få folk att utveckla diabetes så att befolkningen blir beroende av insulin för att överleva.

När man inte behöver dessa individer så ger man inget insulin längre och folk dör som flugor..

En bra strategi om man vill slå ut stora delar av befolkningen utan att det märks.

HIV är bara en åkomma bland många som kan användas i detta syfte.

HIV skall inte bagatelliseras.. heller inte risken för diabetes.. Det gör folk beroende av mediciner för att överleva och i en krigssituation.

Ja fy fan, blir förbannad på allt socker de häller i överallt.

Nej, det var väl ungefär exakt det jag menade. Sen vet vi mer om smittorisken idag och dagens ungdomar oroar sig inte (som en del i min generation gjorde) över om man t ex kan få AIDS av myggor.

Man måste få bort den mest extrema hysterin och fördomarna runt Aids. Samtidigt så får vi ju inte relativisera bort det faktiska allvaret i sjukdomen.

Var det inte i Kalifornien man avkriminaliserade att medvetet utsätta någon för smittorisken med anledning av att dels medicinerna var så effektiva samt att inte stigmatisera den Aids-sjuke, för ett tag sen? Då har det gått för långt åt andra hållet.